Dorado har fått vila några dagar för att ta igen sig efter resan. Han har sovit inne på nätterna för att vila upp sig ordentligt.

När jag kom ut till stallet nu på kvällen hade Dorado trampat av sig en sko och trasat sönder hoven. Jag kände verkligen inte för att börja sko, det var varmt och kvavt. Hade dock inga alternativ. Ingen sko = ingen ridning. Plockade fram grejorna och satte igång att raspa till hoven. När jag tillslut fått skon att passa hoven höll jag andan att jag skulle få den att sitta på den trasiga hoven.

Sadlade honom, gjorde nya hål i stiglädrena och lade en tunn padd under sadeln. När jag hoppade upp kände jag genast skillnaden. Hmm, det var så här jag skulle sitta, ovant men helt ok. Känns som att jag är ovant obalanserad nu. Jaja, nog vet jag det går till sig. Måste ju försöka ta till mig av kritiken och göra någonting åt eländet ;)

Började med några skrittövningar, det gick bra. Han kändes lugn, avslappnad och klapprade inte någonting med tänderna. Kom fram i trav. Vågade rida på lite och vips så var bakdelen med, han kändes precis lika fin som efter att Maria ridit honom. Skumt. Verkar som jag lärt mig något. Är nästan lite rädd för att sluta tänka på det hon sagt, då kanske jag glömmer bort hur jag skulle göra. Behöver få det att sitta mer i ryggmärgen. Men ett tecken på att vi är igång och på rätt spår i vår utveckling är att Dorado verkar trivas, han förstår mina signaler och behöver inte korta upp steget/nacken och klappra med bettet. En mer lugn och harmonisk häst har jag nu minsann. Vad kul nu när jag tänker på det.

Vågade dock inte testa galoppen, var så nöjd med att han fixade skritten och traven. Intalade mig själv att vi har tid på oss. Vill verkligen ha tre rena, avslappnade och fina gångarter, men det kräver träning och att jag vågar lite. Det är ingenting som tomten kommer med. Jag måste fixa det själv.