Ninas version:

Var inte ridsugen idag så jag bestämde mig för att longera. Dorado var helt galen. Kan ha att göra med att jag bestämde mig för att longera på gården för att han skulle få lite variation i vardagen. Verkade dock inte lika uppskattat som jag hade väntat mig. Ulrika hade lånat min hästtransport igår och parkerat den på framsidan, mot stallväggen. Dorado verkade tycka att den var superfarlig och varje gång han skulle trava förbi den så blev det full fart. Höll till slut på att gå i taket och fick ställa ner foten. Dorado såg lite sur ut men fann sig i tillsägelsen. När han tillslut kunde sköta sig i båda varven bestämde jag mig för att skritta av och gå in.

Dorados version:

Kristina var så snäll med mig idag. Hon tog in mig eftersom min tjänare verkade ha bättre saker för sig än att åka ut med röda faran och ta in sin stackars lilla häst. Kristina gav mig mat och det vet ju alla att det är den som ger en mat som ligger högst upp på listan. Amiga som jag kallar henne, människorna kallar henne Nina, hade därför lite att jobba med eftersom hon redan innan hon kommit till stallet arbetade i motvind. Måste bara flika in att jag tycker att hon har ett fult namn, det rullar inte i munnen som till exempel namnet Dorado.

När hon väl behagade komma så var hon så otroligt sölig. Sprang mest runt och snackade med Kristina. Jag fick stå där som ett fån eftersom jag inte förstod ett ord av det de sa. För det första så pratar de människospråk och för det andra så pratar de svenska, jag kan bara spanska. Allt tog sådan tid och innan hon mockat och blandat maten så kändes det nästan som att det var dags för kvällsmat. Men tro inte att hon gav mig någon mat. Nä, hon släpade ut mig ur boxen och drog åt longergjorden hårt runt min mätta mage. Hon värmde såklart inte bettet ordentligt och missade att ge mig en godis. Det som är typiskt med Amiga är att hon alltid kommer på att hon glömt någonting precis när hon gjort mig iordning för att gå ut. Då får jag stå där och vänta och vänta. Hon hänger dessutom alltid longerlinan över mitt vänstra öra. Jag måste se helt galen ut.

När vi äntligen kommer ut på gårdsplanen så tänder hon inte lampan i ridgården. Nä, hon tänder lampan på gården och verkar mena att det är ute på gårdsplanen vi ska vara. Hon leder runt mig lite. Efter ett tag släpper hon ut linan och menar på att jag ska springa runt henne...ute på gården. Vad var det för påhitt! Heldumt. Jag bestämmer mig för att protestera lite, då blir hon tjurig och manar på mig. Jag låter henne dock inte komma undan så lätt. Den transport som är parkerad mot stallväggen verkar lite farlig. Bestämmer mig för att varje gång jag ska springa förbi den så kastar jag jag mig iväg i full fart. Vet att det retar gallfeber på henne. Ger dock upp efter ett tag eftersom när man sprungit förbi samma farlighet typ 100 gånger så går det inte ens att försöka att vara rädd längre. Min räddning kom dock när hon bestämde sig för att byta varv. Haha, körde samma även i detta varv. Sprang runt som en galning och så fort jag skulle passera hästtransporten så ökade jag tempot. Plötsligt blir hon sur och börjar ställa krav. Hur kul är det då med longering? Inte kul alls om jag får informera. Uthärdar resten av tiden och hoppas på att få gå in.

När vi äntligen är inne i stallet så kliar hon mig. Helt underbart skönt. Det gillar jag.

Plötsligt slutar hon klia och jag får ta tag i det själv. Typiskt människor att inte fullfölja sina åtaganden.

Jag kliar...

...och kliar...

och ju mer jag kliar desto mer kliar det. Blev dock trött i käkarna och gav upp.

När jag kom in i boxen igen så fick jag fortfarande inte någon kvällsmat. Hon bara strök mig över mulen, släckte lysrören och sa hej då. Hon är bra konstig den där Amiga. Men jag tycker ändå om henne. Det är konstigt.

 

kryddan

4 januari 2010 21:00

Haha, ja versionerna på samma sak kan nog skilja sig åt ibland!
Kram, Kryddan

 

Gisela

4 januari 2010 23:31

Följer din blogg som jag skrivit någon gång tidigare. Och jag skrattade gott åt ditt inlägg.
Det är nästan så att man kan läsa sin häst och förstå vad de tänker. Ibland har jag tänkt att skriva en blogg som min häst kunde ha skrivit, istället för att jag gör det på mitt sätt och mina upplevelser..
Tack för trevlig läsning!

http://seline.bloggplatsen.se

 

Nina

6 januari 2010 23:37

Kryddan: Visst kan det kännas lite så här ibland. Tokiga hästtankar :)

Gisela: Tack, för att du tittar in då och då. Kul att du uppskattar min blogg =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...