Idag fick alla hästar gå ut när de ätit. Alla utom jag. Det visade sig att jag skulle få komma ut på en ridtur. Det kändes helt ok att få röra sig på morgonkvisten. Då går tiden lite snabbare tills lunchgrinden öppnas och lunchen serveras. Om man inte rider på morgonen så kan de timmarna kännas som en evighet. Kan nog säga att det bästa med helgerna är att då är ofta min Amiga igång på morgonen. Hon verkar aldrig vara trött på morgonen. Tror hon går och lägger sig supertidigt på kvällen.

När hon äntligen behagade dyka upp så körde hon inte röda faran. Jag har inte sett den sedan den åkte snålskjuts på bergningsbilen. Konstigt. Nu kom i alla fall Amiga med en liten silverfärgad bil. Haha, den kommer aldrig orka dra mitt hus när vi ska ut och åka. Oj, tänk om jag aldrig får komma med då. Hon kanske åker ensam iväg till Norrland och jag får vara här helt själv i sex veckor. Hu, hemska tanke. Nä, jag vet ju att hon aldrig skulle göra så, hon skulle aldrig lämna mig. Jag är hennes allt. Jag får nog åka lastbil eller något.

Idag tog hon god tid på sig att göra mig iordning för ridturen. Hon borstade ordentligt, flätade manen och putsade mina hovar. Det är så skönt att bli flätad, att få bort luggen ur ögonen. Samtidigt är det lite läskigt för plötsligt blir det så ljust och jag kan se allt som rör sig när vi rider.

När Amiga hoppade upp så stod jag alldeles blickstilla. Hon har lärt mig att man måste göra det. Hon blev lite tjurig en gång när jag sprang iväg...det var dock superlänge sedan. Hon hade visst inte hunnit hoppa upp, var bara halvvägs när jag blev alltför ivrig och galopperade iväg. Hon var superläskig då, för hon hoppade inte av, hon liksom hängde med men hon satt inte på ryggen. Hon vägrade släppa foten ur stigbygeln. Sedan när jag bestämde mig för att stanna så var hon helt blodig på ryggen och armarna. Hu, så hon såg ut. Fattar inte varför hon gjorde så. Det enklaste hade trots allt varit att hoppa upp ordentligt och sedan bara hängt med. Jag har många gånger märkt att de där människorna inte riktigt tänker som vi hästar.

När hon hoppade upp idag och lät mig skritta iväg så styrde hon åt fel håll. Hon är lite konstig ibland. Men lydig som jag är gjorde som jag blev tillsagd och trampade på åt det hållet jag blev beordrad. Plötsligt befann jag mig på grannens gård. Spännande! Kollade på alla som bor där och skrittade sedan förbi alla hagarna. När vi skrittat en bit till efter vägen så kom vi till nästa hus. Kände inte alls igen mig. Men det brydde jag mig inte om, det är så otroligt kul med nya vägar. Tittar mig omkring. Det är så otroligt vackert. Ängar så långt ögat når. Känns nästan som att jag kan se hela vägen till Ulrikas jobb borta på Strömsholm. Jag tror inte hon jobbar på något trevligt ställe. Djurkliniken heter det. Har något minne om att jag varit på en sådan, djurklinik förut. Det var då jag blev valack.

Amiga manar på mig och jag får trava. Härligt! Vi travar hela vägen fram till ett ställe där det luktar starkt. Tror det är griskiss. *fniss* Hon styr in mig på en väg som inte är plogad lika mycket. Hon manar på mig och jag får galoppera. Jippi! Kastar mig iväg och det bara ryker snö efter mig. Amiga följer bra med händerna, hon ger mig ett jämnt och bra stöd i tygeln. Jag hoppar över en liten snödriva men missbedömer avståndet. Snubblar och faller handlöst. Känner mulen dras mot den kalla snön. Amiga håller balansen och lyckas balansera upp mig också. Vi lyckas tillsammans att komma upp på rätt köl. Puh!

När vi vänder om hemåt igen så njuter jag av det välskottade underlaget. Länger traven lite trots att jag känner mig lite trött. Tar stöd i tygeln och får snälla ord som respons. Jag gillar när Amiga säger snälla ord till mig, det känns enda in i hjärtat.

Hemma på gården hoppar Amiga av och stryker mig över mulen. Hon tittar ordentligt på den. Känner att den är lite öm efter att jag dragit den i backen. Men när hon böjer sig fram och trycker sina läppar mot den så går det över på en sekund. 

 

Annie

24 januari 2010 19:49

Dorado är så söt när han skriver helt själv.
stackars lilla mulen

 

Nina

24 januari 2010 20:15

Hihi, jag ska hälsa till honom att du skrev det :)

http://www.dorado.bloggagratis.se

 

Kryddan

24 januari 2010 21:43

Kul inlägg! Tur att det gick bra med lilla mulen!
Dagens tips: Clips som man fäster mellan stiglädret och stigbygeln. Då ramlar stigbygeln av om matte inte kan hålla sig kvar (ovanpå) på den ystra pållen. Känns tryggt om man som jag rider i moonboots...
Kram, Kryddis

http://kryddan.bloggplatsen.se

 

Ann-Britt

28 januari 2010 17:37

Du verkar ha haft en trevlig dag lilla gubben. Amiga är visst en trevlig prick?!

http://gustavsborgpre.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...