Blek, trött och hålögd kryper jag nu fram ifrån min håla. Har varit en tung vecka denna vecka. Började att se True Blood säsong 1 en dag när det var mulet. Jag kollade första avsnittet och kunde inte sluta. Kollade på hälften av avsnitten och somnade runt halv fyra på natten. Vaknade dagen efter och hoppades på att det skulle vara mulet så jag kunde stanna inne med gott samvete. Lyckan var total. Kollade färdigt säsong ett och fortsatte sedan med tvåan och trean. Jag har sett film på nätterna och varit som en zombie på dagarna. Helt slut. Jag höll på att missa att mamma kastade i köttbuljongtärning i min sojafärs igår. Mamma, hon är rolig. Klart man ska ha en buljongtärning. Oj, hoppsan. Den var ju inte vegetarisk förstås. Jag fiskade upp den och fick snabbt den rätta buljongtärningen i min hand. Tur att jag inte är så kinkig :) Idag såg jag de två sista avsnitten av True Blood och nu känner jag att jag har en saknad inuti mig samtidigt som det är en lättnad. Jag är inte så ung längre att jag orkar vara vaken hela nätterna och sedan hela dagarna på det. Att sova fyra timmar per dygn är tufft. Kan säga att det kostar att ligga på topp.

Det har bara varit mulet i tre dagar sedan jag kom hit. Eller det har då klarnat upp och blivit sol mot eftermiddagen/kvällen. Solen står högt på himlen och brännan kan jag inte klaga på. Den sitter där den sitter helt utan att jag behövt lägga ner någon energi på den :)

I går var vi till min mormor och morfars gård. Min morbror och hans familj bor där nu när de är här. Vi grillade och hade supermysigt. Det roliga med mormor och morfars gård är att det går en tågräls precis vid deras gård. Inte för att det kommer så många tåg nu för tiden men det är ändå häftigt på något sätt.

Tog lite bilder på älven idag när vi gick en promenad ner till campingen för att leka med Emme i deras sjukt braiga lekpark. Jag har gungat så jag blev helt sjösjuk. Men kul var det :)

Långt bort skymtar vindkraftverken. Jag älskar vindkraftverk, tycker att de är vackra. Det är inte många som tycker det men jag tycker att de är fantastiska. Vid campingen nere vid älven finns även ett utebad. Poolerna värms upp av solceller. De är tillverkade av företaget där min pappa jobbar, Borö :)

Nu på kvällskvisten tog jag bilen till kyrkogården. Brukar varje år lägga en blomma till min kompis Krister. Så blev det även detta år. Sov gott min vän.

Mitt namn är Prince William men på något konstigt sätt så kallas jag för Nemo. Alla vet ju att Nemo är en fisk. Jag är en Yorkshireterrier, en stor och ståtlig sådan. Jag är en väldigt speciell hund...på många sätt och bara på bra sätt förstås. Jag är så fantastiskt bra på så mycket att jag inte tänker berätta om det just nu. Ska bara ge er en liten epilog innan jag går in på att berätta om dagens urtråkiga och totalt meningslösa aktivitet. Jag kom upp till Norrbotten med min slav för exakt en vecka och en dag sedan. Jag har hatat varenda minut av vår resa och vår vistelse. Jag försökte redan första dagen att signalera att jag gärna kunde tänka mig att åka hem. Men hon är inte så kvicktänkt min slav så vi blev kvar. Jag har dock under den gångna veckan styrt upp lite här omkring. Jag har bråkat och kivats med de andra hundarna och nu äntligen verkar det som att de följer min svans. Jag behöver bara morra lite eller gå mot dem så viker de undan. Jag känner hur dominant jag är och det blir bara bättre och bättre för varje dag som går. När någon av de andra hundarna försöker sig på att göra en uppstickare så skyndar jag mig genast dit för att pissa lite lätt mot en kär ägodel som ett mjukdjur, ett ben, vattenskålen, matskålen eller varför inte under stolen där deras älskade slav sitter. Jag börjar faktiskt att känna mig ganska sliten och det är tur att det bara är tre veckor kvar, för att vara på semester är ingen dans på rosor. Det kostar på att ligga på topp.

Jag har idag fått prova på den mest tråkiga och meningslösa aktiviteten som finns här i världen. Den bygger på att ta order och det gör inte jag. Det finns bara inte på kartan att jag någonsin kommer att ta order från en slav. Hon har inte förstått att hon är här för att serva mig och inte tvärt om. Min slav hade byggt upp två töntiga hinder. Det ena skulle man hoppa över och det andra skulle man springa igenom. Jag förstod inte vitsen så jag gjorde helt enkelt inte övningarna.

Här är en bild på mig då jag talar om för min slav att hon kan hoppa själv. Och det gjorde hon...

Här är en bild på mig när jag visar henne hur man kommer runt den snabbaste vägen. Det måste vara värt en godis.

Här är en bild på mig när jag fick ta emot en massa skit trots att jag gjorde som jag blev tillsagd. Jag kom när hon ropade. Det kommer jag aldrig att göra om för det fick jag inget för.

Jag rynkar på ögonbrynen men det kanske inte syns så bra på den här bilden.

Hon har en otroligt kort stubin min slav. Hon kränkte mig flera gånger och sa att jag suger på att hoppa och att jag bara springer runt och gör annat. Ja, tänkt för att det kanske finns de här i världen som prioriterar att hålla lite ordning och reda på allt runt omkring i stället för att kasta sig över töntiga hinder. Jag har så mycket viktigare uppgifter att ta tag i. Trots att jag skötte mina sysslor exemplariskt så blev jag blev hastigt utbytt och hon tog ut fjäskisen Pinoccio i stället. Han ska alltid vara till lags och så klart dansade han efter precis allt hon sa. Han satt när hon sa det. Han var stilla när hon sa det och han kom när hon sa att han skulle göra det. I min värld så kallas sådana som han för dörrmatta. Hur det än är så skulle jag aldrig ta order på det sättet. 

Efter Pinoccio så var det Töntiga Tindras tur. Hon är nästan värre än Pinoccio. Hon gör allt som de säger att hon ska göra och hon gör det dessutom med ett leende. Det finns inte mer irriterande hundar än de som är som Tindra. Men slavarna verkar tycka om henne. De gullar och säger hur bra hon är. Det är minsann ingen som säger det till mig. De ropar mest åt mig. Men det är kanske för att tala om att jag gör det så bra när jag ger mig på de andra hundarna och styr upp flocken. De använder bara fel tonläge och menar inte alls att låta så arga som de gör.

Jag bestämde mig för att hålla ögonen på dem även om jag var instängd på altanen eftersom de menar på att jag bara jagar och morrar åt de andra. Som att det är någonting negativt med det. Dessa människor, de är inte bra till någonting annat än till att ge mig mat och för att klia mig i nacken. De förstår sig inte alls på mig och hur man ska behandla Guds gåva till mänskligheten. De har inte förstått att jag, Prince William av Yorkshire borde ha en mer respekterad position i samhället.  

Over and out from William...Prince William.

Nu har Emilia äntligen blivit döpt. Jag är helt slut. Trött, mätt och belåten. Det var ett riktigt bra dop. Emilia fick plaska med fingrarna i vattnet och hon tyckte det var roligt när prästen hällde vatten på hennes huvud. Jag hade gärna tagit lite vatten på huvudet jag med. Här har varit helt sjukt varmt och kvavt i flera dagar. Jag klagar dock inte. Min kropp fungerar som bäst när den får ha det varmt och fuktigt.

Under dopet fick jag vara framme vid dopfunten med Milla, Peter och Emilia eftersom Emilia ropade på mig redan innan vi börjat hela kalaset. Det var prästens förslag. Jag skulle agerat som fotograf och plötsligt så fick jag två uppgifter. Stressigt ;) Inte konstigt att jag är trött.

NederKalix kyrka. Den är fint belägen nere vid älven. Superfin utsikt.

Kyrkstuga 

Prästgården    

Jag köpte en finurlig sparbössa till henne. Det kan behövas om hon någonsin ska kunna köpa sig en ponny :) Moster skulle också behöva en sådan så hon får råd att köpa en ny häst någon gång.

Så här blev dopbilden. Emilia kände igen sig själv och det gjorde även gästerna, det var ju tur :) 

Nu ska jag hoppa i säng.

Sov gott mina vänner!

Häpp. Jag fick inte godkänt på dopbilden till Emilia trots att Emme själv tyckte den var ok ;) Hon kände igen sig själv. Det är verkligen Emme att stå med ett finger i näsan. Hon gör det ofta just nu. Tror hon är ute efter att få reaktioner. Men jag förstår att det inte passar på en dopbild :) Jag har därför, i kväll, satt mig ner och skissat upp en ny bild i hopp om att den ska gå hem hos juryn. Jag har inte kommit långt alls men jag visar det jag har just nu. Den ser lite trist och stel ut men jag hoppas det blir skillnad under morgondagen när jag planerar att färdigställa den. Är ett skittaskigt foto också. Sorry. Har inte så mycket tid att spela på. Dopet är på söndag klockan ett så jag hoppas jag hinner klart :)

Jag har hela eftermiddagen filat på Emilias doppresent. Jag tror att det får bli denne. Är osäker. Ska slipa på den lite till i morgon. Ska sänka hårfästet. Ser ut som att det är en jättehög panna :) Kommer sluta med att jag åker iväg och köper någonting i stället.

Bilder på bilden under uppbyggnad:

Jag har tvättat min bil idag. Den blev superren! Den bara blänkte i solskenet. Me like ;)

Jag käkade frukost och tog en promenad med Nemo i morse. Sedan tog jag ut Pinoccio och kastade boll med honom. Han gillar att kasta boll :)

Snabbt var förmiddagen över. På eftermiddagen roade jag mig med att göra Emilias doppresent. Hon ska nämligen döpas på söndag. Lite surt att Sofia Jannock har liveframträdande klockan elva på kvällen i Pajala på lördagen. Hade gärna åkt dit men ibland får man göra sina prioriteringar. Emmes present får ett eget inlägg. Senare på eftermiddagen cyklade jag in till stan och mötte upp mamma.

Vi handlade lite och åkte sedan hem för att fixa mat innan vi åkte till lasarettet för att hälsa på morfar. Efter lasarettsbesöket åkte vi till Frasses och köpte var sin mjukglass i våffla. De är helt groteskt stora. Men jag åt upp hela i alla fall. Det resulterade i en extra motionssväng på kvällskvisten.

Kalix :)

Livet ska vara som för en fjäril en sommardag.

//Håkan Nesser

När jag vaknade i måndags och fått i mig mat så cyklade jag iväg för att hälsa på mormor och morfar. Hade ryggsäcken full med saft och bullar. När jag kom till hemmet där de bor så möttes jag av en förrvirrad morfar som inte kände igen mig. Jag pratade med personalen och med sköterskan. Eftersom min morfar fick en ordentlig stroke för två år sedan så kan han inte prata ordentligt. Han sitter dessutom i rullstol eftersom han är förlamad i höger sida. Men hur det än är så brukar han alltid skratta och gråta om vartannat när jag kommer.

Så var det inte denna gång. Han kunde inte prata och jag såg på en gång att han inte kände igen mig. När jag pratat med alla inblandade så lämnade jag honom hos dem för att han skulle få hjälp. I går fick morfar åka in akut på lasarettet. Han hade nästan 40 graders feber och var inte kontaktbar. Han har fått en ordentlig blodförgiftning. Lilla morfar. Han är så sjuk. Han känner fortfarande inte igen mig. Jag hoppas och ber att han ska repa sig.

Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar!

Jag lovar att bättra mig med mitt bloggande. Det är lätt att falla in i semesterlunken och bara släppa alla rutiner. Men trots detta så vill jag dela med mig av underbara Norrbotten. Detta fantastiska ställe som bjudit mig på strålande sol sedan jag kom. Det har varit riktigt varmt med en lätt bris som nu förvandlat min hud till en nyans som nu matchar mitt röda hår *fniss*.

Bild från idag.

Jag vill börja med att redogöra för min resa. Lämnade ett kallt och mulet Västerås som trots sitt tråkiga väder vinkade av mig med det ena vackra rapsfältet efter det andra. De är så otroliga när de lyser vackert gula.

 
Jag sträckkörde med min helt underbara bil. Det kändes inte ens jobbigt att köra de 98 milen. Jag hittade farthållaren, ställde in den och konstaterade att automatväxel is da shit! Eftersom det fattas en pedal så finns det massor av benutrymme. Jag sträckte ut mig och satt bättre än i första klass på tåget. När jag passerat Hälsingland så började molnen ge med sig och den blåa himlen följde mig hela vägen upp.

Jag pausade två gånger. Mitt första stopp blev i Sundsvall. Där käkade jag lunch på Ikea, tankade bilen, kissade, rastade Nemo och SHOPPADE! Jag stannade nämligen i Birsta. Det är helt galet bra shopping där! Hittade en cardigan med pippimönster. Jippi! Hittade även ett par svarta Converse. Nu har jag vita, röda och svarta. Alla de färger som finns i storlek 34 på Stadium. De är superbra att ha när jag åker bräda :)

När vi fyllt på tanken så gasade vi vidare. Vips så var vi framme vid Höga kusten. Det finns inte vackrare natur i hela Sverige. Den är det mest storslagna man kan hitta. Jag blir lika tagen av Höga kusten varje gång jag möts av den.
http://www.skuleskogen.se/

Man vet att man kommit till Höga kusten när man på flera mils avstånd möts av att den fantastiska hängbrons pelare som sticker upp högt ovanför all skog. Jag älskar att åka över bron och se de gigantiska vindkraftverken som står placerade högst upp på berget på andra sidan bron.

Det var renoveringar på gång när jag skulle köra över bron. Huuu. Det är en viss hatkärlek mellan mig och Höga kustenbron. Den är så otroligt högt upp och man kan inte ens bedöma hur långt det är till vattnet. Jag drog en lättnadens suck när jag insåg att jag inte hade med mig hästtransporten. Brukar vara livrädd för att vinden ska ta tag i den och kasta oss över räcket. Brukar alltid köra i den inre filen. Denna gång var den till för mötande trafik så jag fick köra nära, riktigt nära kanten.

Väl över bron så vet man att man kommit till tomtarna och trollens värld. Hela Höga kusten är som ett stort sagolandskap och jag brukar berätta historier till Nemo om Skuletrollet. Väl framme vid Skuleberget så säger jag till honom att vi måste vara tysta, riktigt tysta anars kommer Skuletrollet och tar oss. Det är därför det är en milslång uppförsbacke intill Skuleberget. Det är för att man ska tappa farten och ge Skuletrollet en chans att hinna ikapp och huuuu...

Skuleberget

Stopp nummer två blev i Skellefteå. Där käkade och tankade vi innan vi körde de resterande 20 milen. Helt sjukt snabbt vår resa gick även om den egentligen tog 14 timmar.

Man vet att man kommit långt norrut när det finns bestick och tallrikar på Hamburgerhaken. Hambergerkedjorna heter dessutom Korvgubben eller Frasses. De serverar inte bara den vanliga menyn. Nä, på Korvgubben där kan du äta parisermeny. Alla icke vegetarianer som läser min blogg och som någon gång färdas ända hit upp, lova mig att du någon gång provar en parisare. Du kommer inte att bli besviken. Alla dessa hamburgerhak de lagar all sin mat på plats. Självklart finns det Max också, det var ju trots allt här allting började. Donkan finns också men jag äter inte där när jag är hemma i Västerås så jag skulle aldrig komma på tanken att äta där när jag är här. Finns så mycket bättre. 

De sista 20 milen gick fort och väl på plats i Kalix kunde jag känna att jag varken var trött eller sliten efter min långa resa. Tog en lång promenad med mamma och Nemo på kvällskvisten. Nu är jag på plats och resten kommer i nästa inlägg.