I morgon ska jag äntligen få träffa lilla Cielo igen. Jag har inte sett honom sedan i söndags och jag bara längtar till jag får se den vita stjärnen sticka fram bland alla de andra hästhuvudena i flocken. Han utmärker sig verkligen. I söndags när jag var där så fick jag en riktig mysstund med honom, jag kan ge mig på att han förstod att allt inte stod rätt till med mig. Han kom fram till mig, luktade på mig från topp till tå och bara goades och myste. Jag behövde verkligen det. Jag passade på att stanna lite längre. Gick upp till stallet, hjälpte till att linda benlindor och prata med alla som varit iväg eller skulle iväg och tävla. Jag är också så otroligt tävlingssugen. Funderar på om jag skulle annonsera efter en häst på foder som jag kan tävla på till hösten. Skulle vara roligt att komma ut några helger :)

Jag kände mig ganska pigg när jag åkte hem igen. Senare på kvällen kom dock ett ordentlig bakslag och jag blev sängliggande igen. Försökte att ta mig iväg till stallet i måndags. Kom inte långt innan jag fick vända hem igen. Var helt nedslagen. Ville så gärna åka och träffa Cielo. Var arg på mig själv för att jag inte orkade. I går eftermiddag var det kört. Fick åka in på akuten för tredje gången inom loppet av en vecka.

Nu är jag dock hemma från sjukhuset. Har fått den hjälp jag behövde och huvudvärken är nästan borta. Har verkligen stött på ett gäng kompetenta läkare. Blir lite förvånad ;) Ett lyft i allt det tråkiga var den otroligt unga snygga läkaren McDreamy/Steamy som jobbade även denna kväll. Han kände igen mig, liksom övrig personal. Han sökte upp mig för att säga hej och för att prata lite. Såg dock väldigt bekymrad ut hela tiden. Efter ett antal timmars dividerande fram och tillbaka med många olika bud så kom de fram till att de skulle ge mig piller, ordentligt med piller. Piller som lätt skulle klubbat en elefant (inte för att de menar att jag är i samma viktklass som en elefant, utan mer att det var vad jag behövde för att kunna påbörja mitt tillfrisknande). Innan jag var helt off rullade de in mig på avdelningen och lät mig ligga där för att sova ruset av mig. På morgonen blev det ännu mer mediciner och när jag äntligen började känna att det kanske vänder, att huvudvärken ger sig så ville jag bara hem. Snabbt som attan. Är nu sjukskriven i några dagar och medicineras men hoppet lyser här. Jag bara måste bli frisk, NU! Vill vara i stallet.

Medan jag varit som ett lik så har jag kunnat glädja mig åt alla de underbara föl som Sara på Pepino PRE presenterat. OM du inte varit in och tittat på dem så gör det NU! Länk finns till höger i min blogg. Förhoppningsvis föds det ytterligare en fölunge i natt. Det är så spännande. Någonting annat som var så himla roligt att se idag var de fina bilder som Linda tagit på Cielos pappa Decomiso. Han var så fin och jag ser minsann att lilla Cielo har sin pappas ögon och hårsvall ;) Han var riktigt fin på bilderna. De finns tyvärr bara på FB så jag kan inte länka till dem. Men jag lovar att göra det om Linda lägger ut dem.

Nu ska jag ta min kloka mammas ord till mig och inte spendera alltför mycket tid vid datorn. Vill inte äventyra någonting som är på väg åt rätt håll. Ska släcka ner och sova. Doktorns order :) Men innan jag gör det så vill jag passa på att tacka för allt krya på dig hälsningar som jag fått. De värmde/värmer, varenda en :)

Kram på er!

Cielo i vårsolen

Här är verkligen dötråkigt och jag skulle ge vad som helst för att få komma ut till stallet och stryka på min Cielo. Jag kom i går in på akuten för tredje gången inom en vecka. Personalen på akuten kände igen mig och tog som vanligt väl hand om mig. Läkaren, den unga och snygga (McDreamy/Steamy) som behandlade mig i fredags kom förbi för att säga hej och prata lite. Han verkade bekymrad. De förstår fortfarande inte vad det är som är galet i mitt huvud. I går tryckte de mig full med piller och lade in mig. Det har lättat lite och jag kan se ljuset i horisonten. Jag vill bara hem. Jag har idag blivit serverad vegetarisk kost. Raggmunk med ordentliga fläskbitar. Tyckte inte att det var så vegetariskt. När jag sa till dem så sa de bara att jag skulle skrapa undan fläsket. I vanliga fall hade jag förmodligen inte brytt mig men när skallen bankar så verkar alla sinnen vara på topp. Sinnena för lukt och smak slog bakut och jag kunde inte äta. Hela rummet luktade äckligt fläsk. Sköterskan meddelade glatt att till middag får jag Janssons frestelse. Blä!