Lastade Libero i morse. Det gick så bra. Han trampade in och väntade snällt medan jag gick runt och stängde luckan. Han stod helt stilla i transporten hela den långa vägen till ridhuset. När vi kom fram stod jag och funderade i två sekunder på hur jag ska lyckas få ut honom. Brukar alltid ha med mig mamma och hon tar hand om att öppna luckan. Jag knäppte loss hästen och fäste grimskaftet. Gick runt och öppnade bakluckan. När jag sa: "Du kan komma nu", så backade han snällt ut på rampen. Oj, vad stolt jag blev i hjärtat. Jag verkligen älskar min Libero! Tänk vad han blivit lugn och harmonisk.

På plats i ridhuset mötte Maria upp. Libero gnäggade åt henne när hon klev in i ridhuset. Hans ögon tindrar när han ser henne. Det värmer i själen att ha en tränare som både jag och hästen har fullt förtroende för och som hela tiden lyfter oss. Maria tog linan och hästen. Libero dansade som vanligt med henne. Hon lockar verkligen fram det bästa hos min vän. Det är aldrig nervöst eller pirrigt att rida för Maria. Hon är lugn och metodisk och ser hela tiden till Liberos bästa.

När jag hoppade upp så fick jag samma mäktiga känsla som alltid. Han är verkligen häftig att sitta på. Vi jobbade ordentligt i dag, travade massor och tränade att bibehålla ett jämt tempo och med bjudning. När jag klev av var jag helt svettig. Men fick förklarat för mig att det ska vara svettigt att rida unghäst.

Borstade och groomade ordentligt. Lade på back on track ryggpadden, fleecetäcket och vintertäcket. Lastade hästen och åkte hemåt. Stannade till hos mamma på vägen hem för att få mig en smörgås. Hemma igen lastade jag ut honom, precis lika odramatiskt som gången innan. Vi klev in i stallet och såg då att Henrik mockat. Blev varm igen. Härligt!