Kan inte sova. Vänder och vrider på mig men hur jag än ligger så är det tomt bredvid mig. Henrik och hans lilla pojke åkte hem i kväll. Det är väldigt vemodigt varje gång de åker och jag saknar dem redan.

Oj, vad bra det var med skor. Cielo fick full fart på vagnen. Vi galopperade hur långt som helst och han fick sig ett efterlängtat pass framför vagnen. Han har varit öm i fötterna så jag inte kört honom under veckan utan väntat på hovslagaren. Han är så fin min älskade Cielo. Han är som en Duracellkanin. Han bara går och går. Totalt outtröttlig. När jag gjorde stalljobbet så kom jag på mig själv packa höpåsar och i mitt huvud sjunga vackra Cielo, bästa Cielo. En helt egen melodi och text. Kunde inte sluta sjunga, var som på moln. Lycklig. Han har aldrig varit så vacker, högrest och välbalanserad som i dag. Han klarade att galoppera och det kändes knappt i vagnen. Rund och fin galopp. När han travade så trampade man med långa vägvinnande steg. Han är nu officiellt en riktig häst! Och det bästa av allt är, att han är min!

Tänk vad liten han en gång var, min lilla C...