Här går det hårt till. Två tuffa killar, snyggHenka och Micke håller på ute i stallet. De har fixat massor. Men oj, vad mycket öl det går åt ;) Men det var det värt för jag har nu brädfodring runt stallfönstrena och runt stalldörren, taket är isolerat klart, har en stor utelampa högt upp på väggen, entrétaket är på plats och snart även fläkten. Micke har hämtat de gummimattor som jag haft kastat utanför stallet (eftersom jag inte vill ha dem i boxarna) så nu fick de äntligen ett nytt hem. Punkteringen på traktorn är fixad. Alla 40 spånbalarna är i spånladan, det känns skönt. Jag känner mig lugn. Har massor med mat och spån till pojkarna. Det är en underbar känsla. Alla ni hästmänniskor där ute förstår min känsla.

Mamma och pappa har varit här. Mamma och jag har fixat i hagen. Pappa var så glad för hans hund Kingen har skällt älg så han nästan kom åt att skjuta. Det har hänt så mycket saker idag. Har säkert glömt hälften.

På kvällskvisten fick vi middag hos Henriks föräldrar. De är så gulliga. Hans pappa hade rökt fisk och det var den godaste fisk jag ätit! Kunde nästan inte sluta äta :)

Ännu en gång är jag otroligt tacksam över alla de underbara människor som omger mig. De ger så mycket kärlek och jag hoppas innerligt att de känner min tacksamhet.

Veterinären var och besökte pojkarna i torsdags och hon komplementerade mitt fina stall. Ljust och fint, lite utöver det vanliga. Var precis så jag ville ha det.

Lilla Kingen i vintras, inte alls så liten längre.

Har ett släp som behöver tömmas.

Jag har aldrig riktigt tänkt på det uttrycket förut. Förrän i går. Fick den kommentaren till en bild jag lade ut på Libero. Han är verkligen vacker som en dag. Ni vet, när en dag är som vackrast. För de människor som vet att uppskatta varje dag. Jag har ett antal vänner i min närhet som inte riktigt vet när de ser sin sista dag. Det är otroligt sorgligt. Jag vet att uppskatta mina dagar samtidigt som jag måste träna på att inte få dåligt samvete av att slappa bort en dag eller två. Slösa på den lyx man fått. Våga stanna upp och bara njuta av tillvaron. Jag har insett, den hårda vägen, vad som är viktigt i livet. Jag är väldigt rädd om det jag fått, för jag vet att det bara är till låns. Och alla måste vi någon gång lämna tillbaka det vi lånat. Hoppas det dröjer länge, länge.