Vaknade med ett ryck och kände att någonting var fel. Klädde på mig och med babyvakten i fickan klev jag ut på gården. Det var ett jäkla liv iNär i stallet. Sprang så fort jag kunde. Slet upp stalldörrarna. Libero stod och tittade in i Cielos box. Jag öppnade boxdörren. Där låg min vackra svarta fast som i ett skruvstäd. Försökte smacka på honom för att han skulle röra sig men han bara låg där. Kastade av mig jackan och slet åt mig en longerlina. Drog den runt hans bakben. Vet inte vart jag fick styrkan ifrån men jag lyckades dra honom ut från väggen så han sedan kunde hjälpa till och sparka ifrån. Tog ut honom på stallgången och gick igenom varenda hårstrå på honom. Inte en blema. Usch, vad han skrämde mig. När jag ställde in honom i boxen igen så tittade han på mig under sin lugg och jag talade om för honom att ska man rulla så får man fan lägga sig lite smartare till. Man kan inte lägga sig nära väggen och rulla därifrån, då blir det kaos.

Nu är jag tillbaka i min säng. Ledbruten och skakig i kroppen. Adrenalinet börjar att ge sig. Ska försöka somna om nu. Hur jag nu ska kunna lyckas med det?

Hugo ville inte sova middag i går. Jag passade på att sela Cielo, lastade babyn i rockarden och innan vi lämnat gården hördes ljudliga snarkningar. Väl hemma igen så var alla nöjda. Tänk vad bra det är att ha en egen lilla C.

På kvällen kom min nya tränare. Vi jobbade med Libero. Han började med strid men gav sig nästan omedelbart. Jag fick superbra kontakt med honom och när vi gick in så var han både nöjd och glad. Och jag med för den delen. Känns som att det här kommer att gå vägen. Känner mig glad att jag i min desperation valde att titta utanför "boxen".