Amiga har tömkört mig i två dagar. Första dagen var det superkul! Jag var en aning pigg ;) Hoppade och skuttade runt henne. Mina ben sprättade åt alla håll. Jag provade till och med att sparka lite med det ena bakbenet. Man vill ju gärna vara lite på "the wild side" så att säga. Tyvärr är det inte alla som uppskattar kul och bus så jag fick en ordentlig tillsägelse och plötsligt var det slut på det roliga.

Amiga fick en idé som ledde till att hon fick pusta, stånka och stöna. Hon kom på att hon skulle dra fram ett gäng bommar. När hon äntligen fått fram dem så var det meningen att jag skulle springa över dem. Jippi! Kan det bli kuligare än att få galoppera över lite bommar. Men glädjedödare som hon är så var bommarna lagt ut för att jag skulle trava över dem. Suck. Människor...behöver jag säga mer.

Dag två med tömkörning blev däremot roligare. Jag stod och tittade på när Amiga gick igenom samma process som dagen innan. Vilade lite på det ena bakbenet bara för att det skulle kännas ännu jobbigare för henne att dra fram bommarna. Plötsligt kom hon på att hon skulle lyfta upp dem en bit från marken. Hon sprang iväg och hämtade stora sockerbitar (det är inte riktiga, ser bara ut som gigantiska sockerbitar, de är gjorda av plast). Hon pallade upp den ena bommen med en sockerbit på vardera sida och lade sedan en sockerbit på ena sidan av den andra bommen. Vi värmde upp och jag kände mig inte alls lika sprattlig i benen som dagen innan. Kändes nästan som att jag hade lite träningsvärk. När det var dags att gå på bommarna så visade det sig att jag var tvungen att lyfta fötterna högt, högt. Det kändes. Puh. Amiga är så klok och när jag visat henne hur duktig jag var på att lyfta mina fötter högt, högt så fick jag galoppera. Jag kastade mig iväg i full fart och riktigt hoppade över bommarna. Jag riktigt kände hur luften lyfte min man och jag kunde inte göra annat än att tänka på hur underbart livet kan vara! 

När Amiga beordrade mig att skritta av så kände jag hur trött jag egentligen var. Jag riktigt ångade. Hon är så rolig Amiga för när vi skrittat ett långt tag så var det dags för henne att stånka och stöna igen. Det var nämligen så att hon var tvungen att lyfta tillbaka bommarna. Jag skrattade lite för mig själv. Hon är så svag.

Väl inne i stallet så började Amiga med samma procedur som hon gör varje gång vi varit ute och ridit eller tömkört. Först drar hon i bakbenen och sedan i frambenen. Det verkar jättetungt och tyngre blir det eftersom jag brukar försöka göra den foten hon håller i extra tung. Hehe. Jag är så skojig. Bus.

Att rida inomhus är som en dröm. I det lilla ridhuset finns det fem speglar. Dorado tycker att man kan spegla sig minst lika bra i alla fem speglarna. Att hästen han tittar på är så otroligt snygg och blyg verkar skumt. Han försöker att lukta på den men då säger det bara poff och så försvinner den. Allt blir helt immigt och suddigt. Han har inte en aning om hur detta kan komma sig? Det enda han vet säkert är att det garanterat är ytterligare ett av människornas påhitt.

Välkommen till ett nytt bloggår! Jag inledde det nya året med en ny frisyr. Klippte av mig allt det långa, tjocka och svarta håret. Nu ångrar jag mig lite, inte för att det hjälper :D

Hoppas just du fortsätter att följa mig och Dorado på våra äventyr ;D

Kram/Nina-Alina