Hade morgonjour i stallet i morse. Det blev en lång morgon. Åkte iväg kl.6.30 och var hemma halv två! Inte för att sjävla jouren gick dåligt. Nej, den flöt på och alla hästarna fick komma ut. Det var mitt projekt som inte gick riktigt som det var tänkt. Mitt projekt om att skotta fram hästtransporten och sedan lätt och smidigt dra fram den från baksidan av ridhuset.

Allt började med att jag inte kunde få upp transporten på dragkroken på bilen. Var tvungen att hämta Johan för att hjälpa mig. Det satt långt inne. Jag hatar att be om hjälp. Känns alltid som att jag besvärar folk då. Tjurade länge på egen hand men fick tillslut kasta in handduken och krypa till korset. Inse att jag inte orkade lyfta vagnen på egen hand. Johan skulle ha ridlektioner men kom snällt med för att hjälpa till. Snabbt och smidigt så var vagnen på plats. Hoppade in i bilen för att köra iväg. Var noga med att backa först ifall bromsarna frusit. Det gick bra. När det däremot var dags att köra framåt så tog jag mig inte en meter, inte en decimeter, ja inte ens en enda centimeter. Under snön var bara blankis och som jag trodde igår så orkade inte Passaten dra eftersom den inte har fyrhjulsdrift. Johan var dock snabb. Han kopplade på hela ekipaget, transporten och Passaten bakom sin Volvo Cross Country och drog loss oss ur knipan. Jag tackade snällt för hjälpen och vinkade av honom.

Pustade ut, lade i ettans växel och gjorde mig redo att åka. Ingenting hände. Bilen bara spann på den förrädiska isen. Jag svor högt för mig själv och försökte några gånger. Backade och försökte att köra framåt. Men det gick inte. Fick gå tillbaka till Johan och be om råd för hur jag skulle göra. Fick låna hans bil. Lossade Passaten från vagnen och backade dit Volvon. När jag körde iväg så såg jag att ett av de främre däcken inte ville rulla. Försökte att backa loss det men det gick inte. Hämtade en hammare och slog på däcket men det hjälpte inte. Jag fick gå in i ridhuset för att be Johan om hjälp ännu en gång. Han hade precis haft sin första lektion klart och skulle upp till det lilla ridhuset för att ha nästa.

Han hoppade in i bilen. Backade och körde framåt några gånger. Det hjälpte inte. Plötsligt så drog han bara iväg med alltihopa och poff så släppte låsningen i däcket. Han drog upp vagnen på gården och parkerade den på plats åt mig. Har aldrig känt mig så tjejig i hela mitt liv. Typiskt att det ska måsta vara en kille till att fixa allt. Men nu sitter jag här och är oerhört tacksam för att han tog sig tid att hjälpa mig. Utan hans hjälp så hade jag förmodligen blivit så förbannad att jag backat transporten och bilen utför ett stup. (Observera backat, eftersom det inte gick att köra framåt). Så jag kan nog lugnt säga att Johan förtjänar veckans ros, en stjärna i himlen, tänk att han idag förmodligen gjort så att en ängel fått sina vingar...

Jag har dessutom av detta lärt mig massor av saker. Bland annat...

* Att man inte ska köra en bil, som inte driver på alla fyra, på blankis och abslout inte koppla på en hästtransport bakom den.

* Var man hittar bogserkroken på en Passat.

* Att jag aldrig ska köpa en tvåhjulsdriven bil igen.

* Att jag ska köpa en mindre och lättare hästtransport.

* Att Volvo rules!

Men det viktigaste av allt jag lärt mig idag är att det inte gör ont att be om hjälp. Att det ibland till och med kan vara nyttigt för en själv att svälja sin stolthet. Nu i efterhand så känns det trots allt ganska bra.