Idag hände det som inte får hända. Dorado har gått omkull. Jag hann knappt förstå vad som hände. Han har varit så fin så länge och helt utan förvarning så drog han i backen. Jag hade honom på töm och som vanligt så tror jag inte att han själv förstod vad som hände. Han har varken snubblat eller gått omkull sedan jag var till Caroline första gången. Känner mig just nu fruktansvärt uppgiven. Hade precis börjat slappna av och bara lärt mig att njuta av att få se vilken fin häst jag har.

Har dock under denna vecka varit på min vakt eftersom jag sett små, små tecken på att någonting inte stämmer. Han har varit hur fin som helst i ridningen men jag har sedan två veckor tillbaka sett att de kompensationsknölar (som Ulrika kallar dem) har kommit tillbaka. Han har varit lite knackig i väderomslagen men ingenting som jag reagerat alltför mycket på. Med knackig menar jag att han varit stel bak men det har släppt när jag värmt upp honom på töm och stretchat. Efter att jag stretchat lite så har jag fortsatt att tömköra och då har det inte synts någonting. Jag har minst en gång per vecka haft ett skrittpass, då vi bara tränat skritt i 40 minuter. Han har varit så fin, långa fina steg, och inte haft några problem med sidvärtes rörelserna.

Han har aldrig gått omkull när jag tömkört och idag kändes det fruktansvärt. Det var som att alla fyra benen bara gav upp. Han vek sig fram och bak samtidigt, det var som att det bara klippte honom. Han låg där på mage och var helt paralyserad. Så brukar han inte reagera. Han brukar studsa upp lika snabbt som han gått omkull. 

Känner mig just nu, som ni säkert förstår, mest uppgiven och ledsen. Min fina häst. Önskar att han kunde tala om för mig vad som är fel.