Ingen vill mötas av en halt häst när man kommer ner till hagen. Det var vad som mötte mig idag, det var det första jag såg när jag lokaliserat min häst. Min lilla ögonsten var halt på höger bak. Jag kände att det på en gång gjorde ont i magen. Ökade steget och snabbt var grimman på. Cielo var inte alls villig att komma med mig. Han stannade, stretade och till och med bet mig i jackan flera gånger. Det brukar han aldrig göra. Jag fick ut honom ur hagen och skyndade mig att försöka få en uppfattning av skadans omfattning. Såg på en gång att det var ett ordentligt sår och benet var svullet. Släppte ut grimskaftet för att kunna komma närmare och titta. Så fort jag tog i benet sparkade han och kastade han sig runt för att komma ifrån mig. Ögonen rullade och jag kände att detta löser jag inte på egen hand. Började att dra honom med mig upp till stallet. Han vägrade att röra på sig. Jag tog upp telefonen och ringde A, han hade jouren. Han svarade inte. Jag ringde igen och fick då tag på honom. Han kunde inte hjälpa mig särskilt mycket över telefonen så vi kom överens om att jag skulle ta Cielo upp till stallet och höra av mig när jag rengjort såret. Med min upprörda hingst i den ena handen och telefonen i den andra kände jag hur ont i hjärtat jag hade. Jag vill inte att han någonsin ska måsta ha ont...någonstans. Lilla Cielo orkade inte stå stilla, han sprättade med benen och kastade med huvudet för att få mig att ta honom tillbaka till flocken. Helt plötsligt kunde han gå helt normalt. Vet inte om det var adrenalinet eller bara tanken på att måsta lämna flocken som hjälpte honom.

Snälla underbara Anne hjälpte mig att hålla i min upprörda och rädda hingstpojke när jag kom med honom till stallet. Väl inne lugnade han sig snabbt. Jag rengjorde såret. Det var ganska djupt och ungefär fem cm långt. Det var raka kanter men ingen idé att sy då de var torra. Såret sitter bra till, det har tagit mitt på så det är inte nära några mjukdelar. Kom åt ordentligt för att göra rent och Cielo stod snällt och stilla med Anne. Hon är så lugn. Det är skönt. När jag rengjort såret tog jag tillbaka Cielo till hagen. Han gick normalt och jag ringde för att tala om för A att han inte behövde komma, att jag kom åt att rengöra på egen hand och att det inte är någon idé att dra igen såret. Det blir nog bra att ha öppet eftersom det vätskar lite. Jag bara hoppas att jag tog rätt beslut och att han inte behöver penicillin. Det är jobbigt att stå för besluten. Jag brukar inte vara så här osäker. Ett litet sår och en svullnad är ju ingenting. Jag får lita på att personalen ringer mig om det blir värre. Det är ändå jobbigt. Jag har ett otroligt kontrollbehov och kommer förmodligen hinna dit en gång till i kväll samt innan jag börjar jobba i morgon. Tror inte på att han mår bra om jag inte sett det med egna ögon.

Some people care too much. I think it is called love./Winnie-the-Pooh

Har så jävla ont i ansiktet. I går kväll när jag satte mig i soffan så såg jag inte Nemo. Han hade gosat in sig mellan kuddarna och jag råkade knuffa till honom med armen. Det var det enda som behövdes för att väcka den lilla björn som somnat i min soffa. Han är som en kobra när han attackerar. Det bara small till så hade han bitit mig i ansiktet. Jag blev skitförbannad och han intog vardagsrumsmattan resten av kvällen. Nu börjar det att kännas och har jag skitont i näsan, det känns som att jag fått en smocka. Tog hårdare än jag först trodde.

En rolig sak som hänt idag är att jag skulle läsa bloggarna på bloggtoppen och där fanns min blogg med :) Töntigt och en parantes, men det betyder att fler än min mamma läser det jag skriver.

Har varit på gymmet. Det vara ett riktigt skönt pass och jag känner att kroppen är stark igen. Det har gått fort att komma tillbaka denna gång. Ett välbehövligt pass. Blev ingen simning. Är så kallt ute att jag är rädd för att kyla ner mig för mycket. Då tinar jag inte upp på hela vintern ;)

Åkte direkt efter gymmet iväg och fixade ett nytt pannband till Cielos grimma. Älska bling.

Har varit avskuren från omvärlden sedan jag kom från stallet i går eftermiddag. Min telefon bara dog och jag passade på att ha en detox. Jag är väldigt telefonberoende och jag är väl medveten om det. Så fort jag råkas glömma detta så finns min älskade pappa eller min kära syster där för att påpeka det åt mig. När jag vaknade i morse så knöt det sig i magen när det gick upp för mig att jag inte kunde stryka mitt finger över skärmen och ta del av omvärlden. Förstå hur illa det är. Paniken finns där konstant och en dator kan inte hjälpa mig det minsta. Min telefon är ovärderlig för mig. Jag håller på att återskapa allting med hjälp av iTunes och hoppas på att kunna rädda så mycket som möjligt. Förmodligen är den tom när den väl startar. Jag är just nu mest orolig för alla de bilder och filmer jag hade på Dorado, de bilderna skulle göra ont att mista. Vi får se när jag är tillbaka och vad som då finns kvar av mitt liv när jag väl är up and running.

Nu ska jag ta ut Nemo och sedan blir det träning. Efter det måste jag iväg och köpa ett pannband till Cielos nya huvudlag. Köpte en supergullig utställningsgrimma men pannbandet var för litet. Ska åka iväg och köpa ett skitsnyggt blingbling. Älskar blingbling. Jag ogillade verkligen bling innan jag köpte Dorado. Det var tacky taste enligt mig. Jag var en riktig dressyrryttare. Allt läder skulle vara svart. Tränset kunde på sin höjd ha vitt innerfoder men det var allt. När jag fick Dorado insåg jag hur väl det klär en spansk skönhet med lite mer vågade grejor. Allt blev bling eller spanska färgerna rött och gult. Hur snyggt som helst. Jag insåg då hur kul det är med färg.

JIPPI! Min telefon är igång och allt, jag menar allt! Är kvar. Älska iPhone!