Jag försov mig i morse och när jag kom till jobbet så satt hela teamet på plats och väntade på mig. Pinsamt. Hela dagen har varit upp och ner. Sover fortfarande skitdåligt och jag drömmer mardrömmar varje natt. Tänkte att jag skulle åka och simma några längder efter stallet. Men jag orkade bara inte. Är riktigt trött, huvudet bankar och jag har feber. Känns som att jag har blivit överkörd av en buss :) Jag skulle verkligen behövt en kram av någon idag.

När jag kom ut till stallet kände jag mig helt förvirrad. Gick in i stallet men visste inte riktigt varför. Stod och stirrade på Dorados gamla box och det gick inte riktigt upp för mig att jag inte har någon häst i den boxen. När jag vaknade upp ur mitt förvirrade tillstånd så trampade jag iväg till Cielo. Han var så gullig i dag. Det känns bara lite jobbigt i hjärtat, ett år har gått så fort och när jag satt i bilen på väg hem så verkligen brände tårarna bakom ögonlocken. Det är idag, men för ett år sedan som jag tog mitt beslut. Jag pratade med veterinären och vi beslutade tillsammans att Dorado skulle få somna in.

http://dorado.bloggplatsen.se/2011/02/14/4613919-paborjar-sista-kapitlet/

Det känns som att jag kommer ihåg allting alldeles för tydligt. Jag kommer framför allt ihåg hur ensam jag kände mig i allt elände. Minnet av när jag satt helt paralyserad på köksgolvet med försäkringspapprena i handen är fortfarande väldigt starkt. Jag kommer ihåg hur jag läste och läste men kunde inte riktigt förstå. Jag satt med telefonen i handen och försökte att ringa min mamma men jag kunde inte. Jag bara grät och grät.

Nu är det snart den 25 februari och jag ska bita ihop och hoppas på att tiden går snabbt.