Jag är en sådan om gärna ser det positiva i min tillvaro. Det tyckte min syster var otroligt irriterande när vi var små. Hon brukade skrika åt mig "Måste du alltid se allt från den positiva sidan, äckliga unge!" Kan tänka mig att jag var rätt så enerverande. I dag har det bara varit positiva saker som hänt i min tillvaro. Detta är en av dem:

Jag har äntligen fått upp mitt staffli. Hade köpt ett som jag lämnade tillbaka idag. Var riktigt missnöjd med det. Nu är jag däremot mer än nöjd. Jag har skruvat ihop det helt själv och jag har följt bruksanvisningen. Det hör inte till vanligheterna. Allra mest nöjd är jag för att jag nu kan måla även större tavlor här hemma i min lägenhet. Det känns upplyftande :) Ni kan ju gissa vad jag ska göra i helgen förutom att fika med Sofia och Hilmer samt käka lunch med min kompis Rogge :D

Jag blir bara mer och mer fäst vid min lilla Cielo. Han är alldeles underbar!

Jag gick till jobbet i går. När jag satte mig ner vid mitt bord kände jag snabbt att detta känns inte helt rätt. Jag var helt genomblöt av svett och nästintill svimfärdig. Packade ihop och gick hem igen. Kröp ner under täcket och sov till långt inpå eftermiddagen. Var helt färdig. Vaknade och strosade runt lite i lägenheten men var tvungen att inta soffan för jag orkade knappt färdas från köket till vardagsrummet. Har hört att det ska vara bra att käka glass när man har feber. Drog i mig ett paket av min favoritglass GB Nogger. Började må illa för att det var så sött. Somnade på soffan, vaknade mot kvällskvisten. Tog med mig Nemo på en kvällspromenad. Flåsade och svettades som att jag avverkat ett ordentligt gympass. Väl inne somnade jag igen.

I morse vaknade jag med värsta huvudvärken. Febern hade dock gett med sig och jag studsade glatt iväg till stallet. Jag blev på en gång mycket friskare när jag fick mysa med min lilla hingstpojke. Han är värd sin vikt i guld. Tog ut honom från hagen och borstade honom där. Kändes bäst, orkade inte gå in eftersom jag inte behövde använda mer än en windstopper trots de nio minusgraderna. Hade värmen i gång för ovanlighetens skull. Borstade och kratsade hovarna så svetten lackade. Tog dock med honom till stallet eftersom jag upptäckte att såret på benet såg skumt ut. Klöste bort skorpan och rengjorde. Det är inte djupt längre men det har förmodligen kommit bakterier i det. Nu är det rent i alla fall och jag tog med honom ut igen. När jag skulle gå från hagen var jag så trött att jag snubblade på mina egna fötter. Cielo tittade fundersamt på mig, precis som att han visste att jag inte är riktigt som jag ska vara. Hur trött jag än må varit så rörde det mig inte i ryggen för jag kunde idag utan att blinka eller oroa mig knäppa fast min lilla häst när jag skulle rengöra såret. Jag har inte vågat göra det förut. Har försökt hålla honom eller jagat fatt på någon som hållit i honom åt mig. Han är så lätt att ha och göra med min Cielo. Blir så stolt över att han uppför sig som en prins.

Nu känner jag mig betydligt piggare, har vilat en hel del och tänker återgå till jobbet i morgon. Då är det fredag och efter det bara en arbetsvecka kvar innan en veckas härligt sportlov :) Jag ska vara ledig hela veckan. Det känns inte fy skam!