Jag var med Milla till Åsby idag. Drog en fika och hade det bara gott. På vägen hem svängde vi förbi Erikslund och shoppade loss på riktigt. Jag kom därifrån med ett golvstaffli, ett bordsstaffli, flaskor med olika färger, penslar och annat smått och gott. På klädfronten lurade Milla på mig ett par snygga, heta, supertighta svarta jeans. Jag ordnade även tröjor och två par skor. Ett par Cheep Monday sneekers och ett par efterlängtade svarta jodpurs. De kommer att bli supersnygga till mina nya jeans :) Är nöjd med dagens inköp ;)

Jag har provat mitt nya bordsstaffli när jag denna kväll målat lite på min Yoda tavla. Det är mycket kvar att göra men så här långt har jag kommit...

Ibland kan ens vardag bli övermäktig på något sätt. Jag kan säkert uppfattas som en hård typ men jag är inte det egentligen och jag kan ibland vara orolig för att folk ska genomskåda mig och se hur mjuk jag egentligen är. Det känns som att jag har mycket att bearbeta efter denna vecka. Jag älskar att komma till stallet. Alla där är så snälla och Cielo är det mest underbara som finns i min tillvaro. Ingenting kan beskriva hur mycket jag älskar honom. Trots ett bra avslut på min vecka så har jag har haft mardröm efter mardröm hela natten. Självklart handlade de flesta drömmar om att Cielo försvann. Han dog och när jag tänker på det så gör det ont i mig. Att älska någonting gör också att man har en automatisk rädsla för att förlora det. I min dröm fanns ett hopp eller en övertro på att veterinären skulle kunna rädda honom men inte ens han kunde hjälpa mig. Klockan sex gav jag upp och kastade av mig täcket. Gjorde en ordentlig frukost medan Nemo fortfarande låg under täcket. Han är inte den morgonpigga typen. Har inte gjort så mycket mest lullat på här hemma. Tog en lång morgonpromenad och kände hur jag långsamt började vakna till liv och helt plötsligt var jag tillbaka i den gamla vanliga Nina igen, det var länge sedan jag träffade henne. Inspirationen flödade genom kroppen och nu känner jag mig så positiv och livfull. Jag tittade precis på den tavla som jag påbörjat och jag tror att jag ska ta tag i den. Master Yoda, han är så söt.

Jag jobbade på fritids i går. Det var ett perfekt avslut på veckan, inte bara för att jag vann i airhockey utan för att jag fick leka. Göra någoting som jag känner att jag älskar och brinner för. Att få var med barnen och stå för underhållningen. Vi började eftermiddagen med att fika, vi bakade på torsdagen. Det var riktigt roligt. Efter vi fikat var det dags att spela Wii. Jag kom sist till spelet och blev därför sist på listan så jag hann inte spela innan det var dags att gå hem för dagen. Men det gjorde ingenting för jag spelade match efter match i airhockey :)

Det är precis sådana här saker jag vill göra. Ha roligt, mest hela tiden. Skratta och bara känna lycka. Jag vill satsa på skolutveckling. Den dagen jag kliver av ledningsgruppen så tänker jag satsa min tid på att arbeta fram nya metoder och idéer. Jag känner mig sjukt inspirerad och tankarna bara flyger fram på allt jag skulle vilja göra. Jag funderar till och med på en ny iPad app. Tack, Eva för att du denna vecka planterade ett frö hos mig, nu ska jag ta detta frö och vårda det. Jag förstår vad du menar med att jag är en ledartyp men det är inte det jag vill göra. Jag vill stå för utveckling. Det är då jag blommar och mår bra. Jag vill vara kreativ. Jag vill vara nära det som jag är bra på.

Flickan och kråkan

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tatt slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent