Nu är det nästan klart, väntar bara på elektrikern. Han ska trycka tillbaka elkontakterna samt att få upp fläkten. Kaklet, kranen och diskmaskinen är på plats. Städade från golv till tak i går. Blev superfint och nu är alla grejorna äntligen på plats igen. Känns skönt att få tillbaka sitt kök.

Försöker att stressa på kopiatorn så att jag kan gå hem. Vill se mitt nya kakel. Kakelkillen var i full gång när jag kom hem på lunchen. Nemo hade lyckats skrämma slag på honom. Hehe. Lilla Nemo hade lyckats smyga fram och slickat honom på benet. När han tittade ner för att vifta bort flugan så stod det en liten vovve där. Han blev skiträdd och Nemo också. Lilla Nemo blev nöjd när jag dök upp och tog med honom. Åkte ut till stallet för att hämta in Cielo. Veterinären kom för att ge honom den sista vaccinationen i grundvaccinationen. Det är skönt att han nu är klar med alla vaccinationer. Nu är det ett år till nästa gång.

Jag köpte en ny röd grimma till honom i går, en likadan som han redan har men denna är inte urtvättad ;) Den lyste och han såg nöjd ut *fniss* när han gick ner till  stallarna vid ridhuset för att möta upp veterinären. Han stod helt stilla när doktorn stack sprutan i halsen på honom. Han är så snäll att spruta. Uppskattar verkligen det. Alla mina hästar har varit en dröm att spruta och det är jag otroligt glad över.

Jag stod och muttrade i köket när jag lagat middag i förrgår. Kände mig så gruvligt less på att diska. Gav blanka f*n i att göra det. När jag kom hem från jobbet i går hittade jag den diskmaskin som jag beställt, monterad i mitt kök. Blev så lycklig. Mest för att jag sparat mig själv en diskning eftersom jag vägrade att diska dagen innan. Jag fyllde maskinen och har idag provat den. Rent och snyggt blev det :) och allt som krävdes av mig var ett enkelt knapptryck. Jag har nu officiellt gett mig själv sparken och blivit med diskmaskin. Känns otroligt befriande.

Någonting som jag däremot funderar på är vart mitt kakel försvunnit. Kakelkillarna tog ner mitt gamla kakel i torsdags förra veckan och sedan försvann de. De sade att de skulle komma tillbaka till veckan. Jag frågade i och för sig inte vilken vecka de skulle komma men jag tog för givet att det skulle vara denna vecka. Men jag ska inte vara kinkig. Det är fortfarande en arbetsdag kvar på denna vecka.

Jag tömkörde Cielo idag också. Det gick superbra även denna gång. Han är lugn och stabil. Han gör mig så stolt.

Kram

Ja, tänk vad bra det gick. Vi gjorde det, Cielo och jag. Jag tömkörde helt själv. Hade Anne med mig. Hon fanns med så hon skulle kunna rycka in ifall han han skulle få panik eller missförstå någonting. Hon fick rycka in två gånger på vår korta runda. Första gången för att stå bredvid honom när det kom en bil och andra gången för att leda honom när jag skulle lägga en volt. Han gjorde bara halva volten. När hon visat så förstod han hur han skulle göra. Han var så duktig. Blir helt lyrisk och vill inte prata om annat än min älskade häst och vilka framsteg han gör, varje dag. Det är så här det känns att vara förälder. Att skryta om sina barn och att få vara med när det tar stora steg i vardagen :)

Vi tömkörde i kanske 10 minuter. Kusken säger att det räcker. Vi gick efter vägen ner till terrängängen, provade styra åt båda hållen, lade några volter och gick sedan hem igen. Där fick han träna några halter och sedan ta av sig alla grejorna. Han var så nöjd över sin insats. När vi tagit av honom gick vi in i ridhuset. Där tränade jag honom att trava bredvid mig. Han tycker att det är läskigt. Han fick trava två långsidor. Han blåste upp sig och var superfin   . Han var så tillfreds och sade hej då innan han gick tillbaka till sina kompisar. Älskade lilla Cielo. Han är så klok. Det är inte många minuters träning men han är så nöjd. Det verkar som att han tycker om att få göra nya saker.

Jag är en sådan som i perioder drömmer mycket. Nu var det länge sedan jag hade starka drömmar, ni vet sådana som man bär med mig under en lång tid. I natt var en sådan natt. Jag drömde att morfar kom. Han såg ut som min morfar innan han fick sin stroke. Hans vita hår glänste i ljuset och han log hela tiden när han pratade. Jag går nu runt och irriterar mig på att jag inte kommer ihåg vad han sa. Det känns som att det var någonting viktigt. Förstår inte riktigt varför jag fått för mig det. Vaknade i alla fall och hade en obehaglig känsla i kroppen. Jag var iskall och mådde illa. Nemo var på helspänn och jag var tvungen att kliva upp för att se om jag låst ytterdörren. Somnade tillslut om och fortsatte att drömma. Drömde att jag var död och att jag kunde hoppa ner från höga hus eftersom jag hade vingar. Det var helt underbart. Jag är annars en sådan som hatar höjder. Får ont i hela kroppen. Men inte denna gång. Jag hoppade ner och svävade runt i luften. Bredde ut vingarna och drog in den kalla luften. När jag vaknade kände jag mig dålig. Huvudet sprängde (förstås inte helt ovanligt i min värld) men det kändes som att jag inte sovit en blund.

Spöregn och blåst var vad som erbjöds i går när det var dags för tömkörning dag två. Cielo fick komma in och torka. Han rullade sig varv på varv i halmen. Jag tog på honom grejorna och han protesterade inte. När jag spände på tömmarna så kände jag att det här kommer att gå bra. Och det gjorde det. Cielo var så glad och samarbetsvillig. Trots det stormiga vädret som vanligtvis brukar få honom att gå på tå. Det var som bortblåst ;) Han kämpade och lyssnade. Han förstår nu vad tömtagen betyder och han svängde lydigt när kusken drog i tömmen. Han fixade alla halter och i dag är det dags för mig att prova ta över rodret. Det ska blir så spännande att få känna på honom. Som ni säkert förstår så är jag superexalterad över hur duktig min lilla häst är. Vet inte om jag tycker att han är så liten längre. Han börjar att bli stor och grov samt en riktig tuffing. En liten pojke som helt plötsligt håller på att bli stor.

Jag fick ett mejl förra veckan som bekräftade att jag nu kan anmäla Cielo till championatet! Är superlycklig   .

Idag har inkörningen börjat på allvar. Cielo fick tömmarna på sig och jag fick snällt gå på sidan om medan snälla kusken gjorde allt jobb. Det känns så roligt att allt är på gång. Cielo var superduktig och fick så mycket beröm. Han är en typisk PRE. Lättlärd och smart. Han förstod på en gång vad som menades när det drog i tömmarna. Han kämpade, han var så duktig och mammahjärtat slog så hårt när jag såg vad min lilla häst kunde åstadkomma. Tänk vad enkelt det kan vara. Nu var det bara tio minuters tömkörning men mer behövdes inte. Självklart kan det bli bakslag. Skulle bli väldigt förvånad om allt bara gick så bra som det gick idag.

När han var färdig med dagens arbete så fick han lite mat och massor av beröm. Han fick stå inne någon timme för att vila. När jag ledde honom tillbaka till hagen var han så glad och trött, men på ett positivt sätt. Kändes nästan mer tillfreds än trött. Jag var så otroligt upprymd över hans prestation och hoppas, hoppas, hoppas att han är lika duktig resten av veckan. Håller tummarna    .

I går tog jag in Cielo för att arbeta lite med honom. Han har inte gjort annat än haft det bra i över en vecka. Har låtit honom vara med sina kompisar för att han ska få komma tillbaka in i flocken efter att han fått vara borta från dem efter hovbölden. Han var i går nöjd med att bli fasttagen och insläpad i stallet ;) Han fick äta och sova innan jag tog ut honom i ridhuset. Med full mundering; träns och körgjord så fick han springa runt lite i ridhuset. När han verkade nöjd tog jag fast honom och Anne kom med tömmarna. Vi drog dem på marken, drog dem över hela kroppen och slutligen satte vi dem i grimman. Vi spände dock inte fast dem ifall han skulle bli rädd. Vi gick några meter och Anne lät tömmarna glida över kroppen på honom. Han reagerade inte. Jag blir så stolt i hela kroppen när jag ser hur modig han är min älskade vän. Jag hoppas att han en dag kommer att bli en utomordentlig körhäst.

När vi var färdiga i ridhuset så bestämde jag mig för att låta honom titta på skrittmaskinen. Han tycker att den är spännande och han vet hur den fungerar eftersom det gick hästar där varje morgon när han gick i hingsthagen i våras när han hade sin förra hovböld. Han trampade med bestämda steg mot maskinen när han förstod att det var dit vi var på väg, han ställde sig i maskinen och såg bara så nöjd ut. Jag var helt säker på att han skulle  tycka den var läskig men icke sa Nicke. Cielo tyckte att den var spännande. Jag ville inte skrämma honom genom att starta den så i stället satte jag handen mot grinden och knuffade på maskinen. Den började att röra sig och Cielo följde väggen. Jag knuffade runt den ett helt varv och han gick snällt med mig. Han såg så nöjd ut. Tänk vilken spännande värld han lever i. Har sagt det förr men jag säger det igen. Han får vara med och upptäcka världen, det händer alltid någonting nytt och vi är lite lika Cielo och jag. Vi är nyfikna på världen och vill hela tiden utforska och upptäcka. Det är kanske därför vi kommer så bra överens. Vi är nyfikna och tydliga i vad vi vill och tänker. Det är kanske därför vi förstår varandra :) Självklart har vi också stunder så vi är oense och totalt missförstår varandra men på något sätt ser vi de ljusa stunderna som kommer efter det.