Precis som jag trodde så hade Cielo en hovböld. Denna gång låg den under strålen i vänster framhov. Mitt jodopaxomslag hade gjort susen och han var nästan haltfri när jag släppte ut honom i morse. När hovslagaren kom så fick lilla C massor med beröm. Han stod som ett tänt ljus hela tiden och hade full fokus på mig. Det var den snällaste åring hovisen stött på. Han berömde mig gång på gång för vilken välhanterad och lydig häst jag har :) Jag förklarade att jag tränat massor. Det har inte varit lätt att ens lyfta hovarna på honom. När man äntligen fått honom att släppa hoven från marken och böja på benet så ramlade han omkull och när man lyfte bakhovarna så hoppade han bara runt i boxen. Men med massor av träning och diverse ordentliga tillsägelser så har han blivit precis så lydig som han är nu. Trots att hovisen grävde och fixade länge, länge med hoven. Han fick superfina hovar och det rann ut ordentligt med var från bölden. Nu står han med ett ordentligt jodopaxomslag och jag känner mig lättad över att jag hade rätt. Allt som behövdes för att kurera min lilla C var massor av kärlek och en skicklig hovslagare.

Jag önskar att det skulle vara lika enkelt att kurera mig också. Väntar ännu på min remiss till neurologen. Funderar på att testa akupunktur medan jag väntar.