Tog in Cielo sent i går kväll. Hade köpt dundersårrengöring. Tog bort bandaget och fyllde en spruta med medlet för att komma åt ordentligt. Lyfte upp hoven och rengjorde. Väteperoxiden bubblade och tryckte ut massor med var. Han hade fått ett hål på ballen och där tryckte det ut klumpar med var. Luktade apa. Stackars Cielo. Han hade feber och var hängig. Gav honom ordentligt med hö och gick för att hämta in hans kompis också. De fick sova inne och när jag kom ut i morse så var Cielo mycket piggare. Febern var borta och såret såg rent ut. Lindade om honom och lät honom komma ut. Han var pigg och hade samlat massor med energi hela natten ;) Han gick lugnt och stilla vid min sida trots detta. När vi kom ner mot hagen där fölen går så blev det dock för mycket för honom när de sprang runt och hoppade. Han ville också leka. Han försökte att lyssna på mig men klarade inte riktigt av att kontrollera sig. Plötsligt reste han sig och jag reagerade snabbt. Han fick sig en ordentlig smäll och kom då snabbt ner med alla fyra benen på marken. Han gick snällt bredvid mig igen. Jag var inte populär men det är rör mig inte i ryggen. Han ska kunna lyssna på mig och en tillsägelse ska räcka. Han ska inte resa sig för att han inte håller med. Grrr.

Jag åkte efter detta hem och sov. Sov i flera, flera timmar och var fortfarande helt färdig när jag steg upp. Cyklade iväg till Hemdal för att hälsa på syster. Jag hade in min cykel och fixade växlarna i går. Fick lösa ut den för 700 kr, de hade varit tvunga att byta hela reglaget. När jag cyklade så reagerade jag på att jag haft 7 växlar men att jag nu helt plötsligt bara ha de 5. Vet inte, ett visst svinn kanske man får räkna med när man lämnar in till cykelfarbrorn.

Väl hos syster så åkte vi iväg ett gäng och käkade. Det var skönt att komma iväg och vara lite social. Det har jag inte varit på två månader. När jag kom hem vilade jag lite igen. När jag vaknade så bestämde jag mig för att åka longboard. Det gick inte så bra sist jag provade eftersom jag har balans som en fyllis. Ställde mig på brädan och drog ett djupt andetag. Satte iväg och kände hur yrslig jag blev. Brydde mig inte. Ökade bara tempot. Det kändes underbart att känna vinden i håret och hela kroppen kändes glad. När jag klev av brädan så skakade benen och jag kunde inte hålla balansen. Ramlade och slog mig i handen   . Granntanten kom och gick, hon sprang fram och hjälpte mig upp. Hon höll mig stadigt under armen och ledde mig uppför trappen. Kände mig måttligt smart. Gamla tanten hjälper den relativt unga tjejen som vägrar inse sina begränsningar och bara måste testa. Det känns just nu ganska ruttet att vara en Peter Pan i Yodas kropp.

Jag älskar far och mor och mina röda skor.

/Isterband