Att bli kompis med en bank är inte lätt. Det hjälper inte att man är kreditvärdig, står utan betalningsanmärkningar och inte bryr de sig om att man är en självständig yrkeskvinna som styr och ställer över sitt eget liv. Eftersom jag vill köpa en lantbruksfastighet och har ett blankolån kvar efter Dorado samt att jag är ensam låntagare gör det hela lite mer komplicerat. Det fick jag idag förklarat för mig. Det är inte bra att leva som jag gör, utanför normen. Det är meningen att man i min ålder ska ha man och barn. Då står jag inte som ensam låntagare. Det är alltid bättre att vara två. Men det mest exemplariska hade nog varit om jag haft mitt motsatta kön, det sade hon dock inte. Det var min egen tanke.

Jag måste med andra ord börja om ännu en gång. Ska tillbaka till min bank, har hittat en bankman med rätt kompetens. Får kontakt med henne på måndag och nästa vecka flyger jag upp för att reda upp denna soppa. Är så less och känner mig beredd att lämna min dröm. Att allt ska vara så svårt. Att leva ensam är någonting jag själv valt eftersom ingen som är tillsammans med mig kan låta bli att bete sig skumt. Jag har under all min singeltid uppskattat den mogna, självständiga och ansvarstagande kvinna som det gjort mig till. Synd att det inte är vatten värt för världen utanför min bubbla.

Nu måste jag lämna detta bakom mig och blicka framåt. Får helt enklet se detta som ett farthinder och det föder förmodligen nya utmaningar.

Idag gäller det. Jag ska få besked av banken. Är så nervös att jag mår illa. Snälla alla där ute, håll alla tummar och tår. Hoppas min dröm om en egen gård går i uppfyllelse.

Nu ska jag försöka ta mig upp från sängen efter gårdagens vurpa. Har sovit dåligt men sista timmarna på natten har varit ok så jag hoppas att tabletterna hjälpt. Känner mig lite mörbultad men just nu inte mer än så. Ja, ja om några sekunder lär jag bli varse.