Det känns så tråkigt att det blombud som ska leverera blommorna till mig på alla hjärtans dag, alltid förolyckas på ett eller annat sätt. Det är samma varje år. Han eller hon kör i diket, kör fast i snömodden, blir bestulen på buketten, super sig full och levererar fel. You name it! Men en sak är säker och det är att dessa blommor kommer aldrig fram dit de ska. Ännu ett år står jag nu utan blommor. Tragiskt men sant. Riktigt tråkigt. Men jag rycker på axlarna och borstar upp mig. Kan bara säga:
- Bättre lycka nästa år.

Men fram tills dess så passar jag på att njuta av att alla andra känner sig älskade och omtyckta. Det värmer minst lika bra.

Klev in genom dörren på jobbet klockan nio. Tänkte sätta mig och få undan lite rättningar innan jag börjar för dagen. Glömde grejorna på jobbet i går när jag gick. Typiskt.

Vaknade fem i morse. Huvudet dunkade och jag försökte att somna om. Det gick inte. Klev i stället upp och började städa. Nemo kröp in under täcket och försökte stänga öronen. Det gick bra. Vi åkte iväg till stallet och hämtade ut Cielo runt halv sju och han var så glad. Lugn och cool. Det förvånade mig var att han ätit all mat som han fått dagen innan. Han brukar alltid ha boxen full med hö, han brukar även lämna en skaplig hög med bajs mitt uppe på alltihopa. Inget av detta fanns där när jag ställde mig och mockade.

Jag hade precis gjort allt klart hemma när killen från Relita kom. Han skulle byta kran i badrummet. Det blev superfint. Känner mig väldigt nöjd :)

Nu ska jag ta tag i min dag. Ha en underbar alla    dag!

 

 

Att bli dressyrhäst finns inte med i Cielos plan för framtiden. Han tänker bli en häst som får springa och hoppa. Tur att det är länge till inridningen så han kan leka för sig själv ett tag till.