Jag gillar att vara i stallet torsdag-söndag. Det är alltid ledigt i båda ridhusen då. Idag tog jag ut Cielo. Han fick springa lite. Tränade på att galoppera när jag bad honom, att sakta av till trav när han fick tecken och att göra halt och komma när jag kallade på honom. Ridhus är någonting som jag kommer sakna till den dagen pappa reser ett hemma på gården ;) Det var roligt att se hur samarbetet fungerade idag, det är minsann inte varje dag det flyter på så här enkelt. När vi var färdiga tog jag fast honom och tränade på hur han ska gå när han leds. Inte någonting nytt men om man har en liten hingstpojke så skadar det aldrig att träna en gång för mycket.

När vi tränat det gjorde jag halt. Ställde mig bredvid honom, lade upp båda händerna på ryggen och hoppade upp i luften lite försiktigt. Han reagerade inte. Hoppade en gång till lite högre samtidigt som jag lade mer vikt i händerna som jag hade på hans rygg. Han reagerade inte. Hoppade upp och ner flera gånger. Han tittade på mig. Bytte sida och gjorde samma sak en gång till. Ingen reaktion.

Tog honom bort till pallen som är till för att användas för att ta sig upp i sadeln. Parkerade lilla C bredvid pallen, klev upp och klappade honom på ryggen. Han stod och väntade på att någonting skulle hända, jag också. Lade ena armen över ryggen, ingen reaktion. Lade båda armarna över ryggen på honom, han tittade på mig. Jag hoppade av pallen och gjorde samma sak på andra sidan. Det gick smärtfritt.

När vi var färdiga gick vi in. Jag provade det nya täcket. För tre veckor sedan hade han 115 cm, nu är 125 för tight. Tränade ändå på att ta på och av täcket. Det är lite spännande med främmande föremål på ryggen så Cielo blir lätt lite spänd. Efter ca 10 av och på med täcket så var det inte konstigt längre.

I går ringde min nya chef. Hon gör det lite då och då bara för att kolla hur jag har det och för att tala om att de längtar efter mig. Det är inte utan att man blir glad i hjärtat när man hör hennes lugna norrländska stämma. I går ville hon kolla om vi tagit oss igenom delprov ett på nationella provet och för att få en uppfattning om hur jag har det. Hon började hela samtalet med att tala om vilka drivor med snö de fått och hur all denna snö lyser upp hela Tornedalen. Hon meddelade även att det är full fart i slalombacken. Det känns verkligen som hemma.