Här händer inte så mycket. Vi försöker att lära känna varandra, Kotten och jag. Känns lite konstigt att säga eftersom vi kompat ihop i nio månader. Borde man inte känna varandra rätt bra vid det laget. Har börjat höra skillnad på de olika gråten i alla fall.

Det är otroligt skönt att vara hemma och bara rå om min lilla kärlek. Henrik har jagat några timmar så jag har fått vara ensam. Det var väldigt skönt. Missförstå mig rätt, älskar att ha Henrik här men att få vara solo med Kotten är också guld. Helt ensamma har vi förstås inte varit. Nemo har ju varit här. Han är som ett plåster på sin lillebror.

Vi har tagit vår första promenad tillsammans.

Sedan provlåg han i spjälsängen. Nemo övervakade.

Sedan åt vi länge. Bara myste. Provade vaggan. Den var helt ok.

Vi har även provat den nya tröjan som vi fick av Ulla och Villy. Den var supernice och passade perfekt till att hålla värmen när det var dags att besöka hästarna.

Nytt fräscht gräs. Det var vad pojkarna fick i går. Oj, vad glada de blev. Mamma, pappa och Henrik hjälptes åt. Jag och Kotten stod på sidan om och tittade på.

Cielo tyckte att barnvagnen var skitläskig. Libero däremot, han var väldigt nyfiken på vad som fanns i hålet.

I dag fick jag äntligen borsta och mysa med pojkarna. Har saknat dem så sjukt mycket! Cielo kom fram till staketet för att hälsa på sin lillebror. Som han väntat och längtat efter att få träffa sin bror.