Idag har jag varit med Amiga ut på äventyr. Jag gillar äventyr, hon hittar alltid på så kuliga saker. Idag åkte vi iväg till ett jättestort ställe där det fanns massor av hästar. Ingen var dock lika fin som jag ;)

Jag fick komma in i ett varmt, rent och helt underbart stall. De hade lite tråkiga boxar, man kunde inte kika ut, men det gjorde ingenting. Jag underhöll mig själv i alla fall. Det hände någonting hela tiden och när det inte hände någonting så kunde jag stå i min box och titta på människorna som satt i någonting som liknade ett akvarium, fast utan vatten. Vatten fanns det dock gott om i min box. Jag bara tryckte på en svart knapp i en grön kopp så fylldes den med vatten. Jag spolade och spolade och spolade. Skvätte lite på golvet också. Då sa Amiga att jag inte fick göra så. Drack upp mitt vatten och spolade sedan bara det jag behövde.

Tror att dagens aktivitet var någon sorts kurs. Vi sprang längs en lång gång och en farbror drog i mina ben. Påminde om när Amiga stretchar mig, men vi brukar alltid göra det EFTER att vi har ridit. Denna virriga farbror gjorde det innan jag ridit. Snurrfarbror, men jag vill ju inte vara otrevlig så jag lät honom göra saker på sitt sätt.

Jag fick visa hur fin jag är på lina och sedan kom det bästa av allt. Jag fick rida. Jag älskar att rida i ridhus. Det är liksom så lugnt och skönt. Tyvärr har jag lite ont i bakbenen så det var inte så kul första passet men för varje pass så kändes det bara bättre och bättre. Det absolut bästa med denna kurs var att jag bara red en kort stund sedan fick jag gå in i stallet och vila lite. Så gjorde vi tre gånger. Jag tycker att det var ett bra upplägg på den här kursen, fler sådana här kurser vill jag att vi anmäler oss till.

Någonting som var konstigt var att de stack nålar i mig hela tiden, inte för att det bekymrar mig men jag förstod inte riktigt varför de gjorde det? Men det var det värt eftersom varje gång de stack mig så fick jag höra hur snäll jag var och de klappade på mig. Kändes som att all uppmärksamhet var på mig. Det var kul.

När det sedan var dax att åka hem igen så kändes det inte lika kul. Jag kände att jag fått smak på det goda livet, jag ville stanna kvar. Här fanns allt jag behövde. Amiga tjurade dock och jag fick snällt ge med mig och följa med henne in i transporten. Vi åkte hem och jag fick åter igen en box med halm, det hade de inte i lyxstallet. De hade spån, precis som jag hade den sommaren i Kalix. Undra om vi ska åka dit i sommmar igen? Gillar Kalix, det var också ett äventyr :)

Min limousine, den vita alltså. Den gröna åker Amiga i.

¡Hasta pronto!

¡Buenas noches!

/Dorado

Är helt färdig efter dagens drabbningar. Det har varit en lång dag. Var på kliniken 7.45, skrev in Dorado och lastade honom sedan ur transporten. Tog mig en kopp choklad i väntrummet medan jag väntade på att min veterinär Florian skulle hämta oss. Dorado stod snällt och väntade tålmodigt i den box han blivit tilldelad medan jag höll på att svimma av nervositet.

Siluetten av min lilla häst från väntrummet där jag sitter.

Min nervositet var dock helt obefogad. Florian kom och hämtade mig, han var en väldigt sympatisk ung man. Han började med att titta på och gå igenom kroppen på Dorado. Fick sedan skritta honom och trava lite innan han böjde igenom alla benen. Han reagerade inte på böjprov. Och det bästa av allt var att jag kunde springa med honom bredvid mig. All träning som vi lagt ner på att träna detta betalade sig äntligen! Florian berömde Dorado gång på gång för att han var så underbart snäll. Men det visste jag redan, han är den snällaste häst jag någonsin stött på.

Efter böjprovet var det dax att ta ut honom på lina. Han haltade i båda varven. Skit tänkte jag för mig själv samtidigt som jag nu insåg att jag inte inbillat mig att han är halt. Har då och då ifrågasatt om jag verkligen sett rätt.

Fick gå in igen, sadla och gå ut till ridhuset. Där fick jag rida honom i alla gångarter. Fy, det var helt hemskt! Kändes som att jag skulle börja grina. Han var helt hemsk att rida. Kände tydligt hur mycket han haltade. Han bara rusade fram hela tiden, spänd och nästan lite rädd. Men snäll som han är så gjorde han som han blev tillsagd. Efter ett tag var det dax att byta ryttare. En av tjejerna från kliniken skulle rida för att de skulle kunna, med en utomståendes hjälp, känna skillnad när han sedan bedövades. 

Jag led när hon red, inte för att hon gjorde det illa eller någonting sådant. Hon var duktig. Men Dorado var så hemsk att se på. Han bara kröp ihop och ville inte trampa under sig över huvutaget.  Benen trummade på och han bara rusade fram med ett kort, kort steg. Florian bestämde sig för, efter att han diskuterat med mig, att bedöva vänster has först. Eftersom min känsla hela tiden varit att det börjat där. Florian hade observerat att min lilla häst var halt på båda bakbenen och där ett tag såg det riktigt svart ut.

Vi gick in i behandlingsrum 5 och Dorado gjordes iordning för att få sin bedövningsspruta. Han är så rolig. Där man ställer Dorado där står han tills du säger att det är ok att han rör på sig. Han blev rakad (utan att blinka), bremsad och sedan stack dom honom. Han bara stod där, blickstilla. Florian berömde honom ännu en gång för vilken fantastiskt snäll häst han är.

Ställde in honom i boxen och lät honom stå där i 20 minuter, sadlade på och gick ut med honom igen. Oj, hoppsan vad halt han då var på höger ben. Men skillnad var det att sitta på. In igen och bedövade även höger ben. Vila 20 minuter och sedan ut igen i ridhuset. Hoppade upp och känslan av att sitta på min Dorado var tillbaka igen. En lugn, avslappnad, rund häst som bär vikt. Underbart. Hoppade av och vi bytte ryttare. Han såg dock för bedrövlig ut :( Jag suckade och kände det lilla hopp jag byggt upp försvinna.

Florian bestämde sig för att röntga haslederna och knälederna. Helt säker på att hitta någonting där. Jag tog av grejorna, ställde in honom i boxen och väntade på att djursjukvårdaren skulle hämta upp mig. Det tog inte länge innan han kom. Jag tog ut Dorado och vi gick till röntgen. Där fick han lite lugnande och fick ställa upp sig som en riktig fotomodell. Ännu en gång denna dag fick han användning för sin utmärkta förmåga. Han stod där jag ställde honom tills vi var klara. Direkt efter att vi var klara på röntgen gick vi till smedjan för att få nya skor. Dorado missade sin skoningstid i morse eftersom han var på kliniken. De är dock väldigt flexibla och bestämde sig för att åka tillbaka ut till Strömsholm och sko honom på plats. Tar inte mer än 10 minuter från oss att åka ut. Dorado var lite i sin egen värld, bra grejor som de gett honom på röntgen. Ännu en gång denna dag fick Dorado beröm för sitt exemplariska uppförande. Han protesterade inte en enda gång. Jamie var glad och trevlig och pratade snällt till en lullig Dorado.

När skorna var på plats fick Dorado ställa sig i boxen medan jag gick iväg för att titta på röntgenbilderna tillsammans med Florian. Han visade bild efter bild och alla var felfria. Jag var helt överlycklig! Har varit så rädd för att han ska ha spatt. Han hade de renaste glidlederna jag sett :) Knäna var även de helt utan skavanker.

Florian bad mig hämta Dorado till undersökningsrum 5. Vi sprutade honom ännu en gång. Denna gång fick han kortison och tuppkam i haslederna på båda bakbenen. Orsaken till detta var för att han har akuta inflammationstillstånd i båda haslederna. Om tre veckor ska vi på återbesök. Fram tills dess har vi en noggrant utformad plan för hur vi ska sköta osss tills dess, men den får jag redogöra för i morgon.

Min snälla kollega Irmeli som tog ledigt för att komma med mig och Dorado till kliniken

Vi åkte från kliniken efter två och jag är nu lättad och vet nu att jag kan satsa all min energi på att sköta min häst på bästa sätt för att få honom frisk igen. Hej då Stömsholm, vi ses snart igen!

När vi kom hem till Talvsta igen så mockade jag och ställde in Dorado i sin nyhalmade box. Han ska ha boxvila i tre dagar men det spelar nog ingen roll för honom eftersom han både är trött och tagen efter dagens äventyr. Åkte förbi till apoteket och hämtade Butta. For tillbaka till stallet och blandade iordning lite betfor för att försöka lura i honom det. Det var inga problem, glupsk som han är så tuggade han utan att kolla vad han fått.