Äntligen börjar jag se skillnad. Trodde aldrig att denna dag skulle komma. Tömkörde Dorado idag. Han lyfte fint på alla fyra fötterna och hade ett rejält övertramp. Det lyfte min dag. Jag fick trampa på i ett rasande tempo trots att jag hade träningsvärk så jag bara ville sjunka genom jorden. Såg två ormar efter vägen i skogen. Huuu, gillar verkligen inte ormar. Tyvärr finns det gott om dem i Dingis. Den ena var dock stendöd men jag hoppade högt i alla fall när jag såg den.

Å, fy *** vad jag har träningsvärk. Vi hade friidrottsdag i går. Jag var stationerad i längdhoppet. Så många hopp som jag gjorde igår har jag nog inte gjort på minst 100 år. Och det känns. Blev en aning irriterad för att jag inte fick till plankträffen och när jag väl fick till den så hade jag hoppat mig trött. Men inte gav jag upp för det. Nej, jag hade ju fått till avtrampet så det var bara att tuta och köra. Fick sedan inte till hoppet och gårdagens längsta blev 2,84 m. Mitt ego har fått sig en törn.

Jag kände redan när jag var i stallet i går att detta inte kommer att sluta väl. Eftersom jag är den enda som kommer till en idrottsdag med flipflop så var det barfota som gällde när jag skulle hoppa. Känns som att jag stukat varenda tå. Det är nog dax att inse att jag inte är 18 längre. Det är även dax att inse att jag inte är i närheten så vältränad som jag ger skenet av att vara ;)

Dorado blev i alla fall nöjd när jag kom ut. Jag orkade inte ta tag i någon tömkörning. Hämtade honom från hagen och lät honom beta på baksidan av stallet medan jag mockade och fixade iordning allting. Jag bestämde mig sedan för att borsta honom ute. Stod med gräset upp till knäna och har nu insett att jag förmodligen kommer ha en fästing någonstans. Glömmer alltid bort dessa små rackare. Vi har inte sådana där jag kommer ifrån. Vi har bara mygg, och de dör lagom till veckan efter midsommar eftersom det alltid är för varmt.