Äntligen är sommaren här på riktigt! Tog ut Dorado på en riktig långtur. Han har nu slutat äta smärtstillande och jag kan se att han har fått tillbaka sitt övertramp. Vad jag däremot oroar mig för är att jag inte vet om jag känner någon direkt skillnad när jag sitter på. Han är spänd och det känns som att han inte slappnar av alls.

Hittade en ny väg som tog mer än en timme att skritta. Fy, vad ont i arslet jag hade när jag hoppade av. Kände mig som Zeb Macahan, hjulbent och jävlig. En sak är säker, jag kommer aldrig ha häst för att lulla runt i skogen. Det är skittråkigt! Jag vill rida dressyr. Det är dessutom inte roligt när man sitter på en hungrig häst som bara vill kasta ner huvudet och beta det 2 decimeter höga gräset. Det känns som att man ska flyga av varje gång han störtar. Blev så förbannad på honom att jag glömde bort att han är en känslig PRE. Jag sparkade till ordentligt i sidorna, precis som jag gjorde på min ponny som alltid åt sig fram på ridturen (jag bara hatar när hästarna äter sig fram). Dorado kastade sig handlöst iväg. Det var nära att jag åkte i backen.