Tycker att Dorado varit knackig i några dagar. Han har rusat när jag ridit. Min känsla har varit att han vill springa undan. När jag tömkört har jag varit osäker på ifall han är halt. Han har sett oren ut. Har blivit mer och mer uppgiven men ändå fortsatt att kämpa på med honom. Har tömkört, stretchat, masserat och gullat med min lilla guldklimp.

Idag var det helt omvänt. Jag bestämde mig för att rida. Ville testa honom. Till en början var han springig men det gick snabbt över. Han slappnade av och kunde komma till arbete. Det gick bara bättre och bättre ju längre in i passet vi kom. Jag kände att han var med, att rygg och bakdel var ordentligt aktiva. Jag red fram lång och låg. Ville ha honom att slappna av ordentligt. Jag tränade att göra halt och att stå lugnt och stilla i halten. Lade sedan in ryggningar som avslut på halten. Det fungerade riktigt bra. Då ökade jag svårighetsgraden och trampade honom efter varje ryggning. Sista steget blev att göra halt, rygga, trampa och sedan fatta en lugn och stabil galopp. Han klarade testet med utmärkta resultat.

Jag red ner honom och bestämde mig för att gå in medan vi låg på topp. Jag stetchade honom, klappade om honom och gnuggade varv på varv med borsten. Måste säga att jag fortfarande är i ett lyckorus. Kände där jag stod och borstade honom att jag måste åka hem och smälta hur bra han gick. Han har aldrig, aldrig under alla dessa år gått så här bra. Han var så där, mitt i nuet. Han gav 110% och visade verkligen vad han egentligen går för. Jag önskar att min mamma varit där. Jag hade så gärna delat detta med henne. Hon är den som alltid varit med mig i stallet. Hon var alltid med när jag hade min förra häst Casper. Hon har stått där på varje träning, i kalla ridhus och aldrig klagat. Hon har hjälpt mig att träna inför tävlingarna, mockat och ställt iordning mat. Hon hade behövt få se vilken fin häst jag har nu. Han är som en miljon. Det var så tråkigt att inte få dela detta med henne idag.

Tänk att igår ville jag bara sälja allt jag äger och flytta till okänd ort så långt härifrån som möjligt. Till ett ställe där allt jag behövde var ett gäng snygga bikinis. Nu kan jag stå ut, tänk vad mycket ens lilla ögonsten kan göra för en.

 

Gustavsborg PRE/Ann-Britt

14 januari 2011 11:26

Din pålle har allt bra tur som har dig!

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

 

Evisen

15 januari 2011 19:12

Vad roligt att läsa! Vad glad jag blir för din skull!!!

http://www.metrobloggen.se/evisen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...