Det har varit mycket som distraherat mig denna vecka. Har tänkt mycket på Dorado och jag har gråtit mycket. Tror det var dumt att mejla om stallplats. Satte igång någonting som jag precis började att få kontroll över. Jag blir tårögd nu, bara av att skriva hans namn. Förstår inte varför det ska vara så svårt att lämna min vän bakom mig. Jag vill inte vara ledsen men jag kan inte kontrollera det.

Fick idag ett mejl från stallet där jag hade Dorado. Hyresvärden har fått hyrt ut Dorados box från och med 1 april. Jag ska försöka att åka dit och torka ur skåpen samt hämta hästtransporten i helgen. Det känns skönt att bli av med stallplatsen men det känns tungt attt måsta åka dit.

När jag var hem till Norrland för någon vecka sedan så hade mamma varit med min andra vovve Pinoccio till veterinären eftersom han var dålig. Vi fick då veta att han förmodligen har en tumör i testikeln. Han måste opereras. Jag orkade inte ta tag i det då eftersom jag hade alla tankar hos Dorado. Jag ringde mamma i kväll. Vi kom överens som att hon skulle ringa veterinären och boka in en tid. Jag kommer då att åka upp för att vara med honom. Pinoccio är ingen ungdom längre och jag fasar för att söva honom.

Olyckor kommer i tre. Två har drabbat mig nu. Jag fasar för den tredje.

 

Natalie

25 mars 2011 23:47

En tröst kan kanske vara att jag sövt båda mina rottisgrabbar de senaste månaderna. Strauss är 5 och Calle snart 9! Var riktigt nervös för den senare men allt gick jättebra och enligt veterinären var det inga problem att söva äldre vovvar så länge hjärtat låter fint och de känns friska förövrigt.

Och när det gäller sorgen så är det inget som går att stänga av. Jag tror man helt enkelt måste låta sig sörja. En del sörjer man längre än andra...

http://colina.bloggplatsen.se

Nina

25 mars 2011 23:57

Tack Natalie!

 

Johanna

26 mars 2011 00:55

Hej! jag har läst din blogg o tycker verkligen synd om dej. Men jag lovar att hålla mina tummar för din hund. men jag tror han klarar de. min lilla hund på 2 kg har blivit söv 4 gånger under ett halv år o hon har klarat de. Vetrinärer idag är kunniga o vet vad dom gör. men jag ska ändå hålla tummarna för dej o hunden.
Vet inte mycket om dej. men kram på dej ändå.
o hoppas din otur vänder snart

Nina

26 mars 2011 06:54

Tack!

 

Annie

26 mars 2011 08:44

åhh Nina vännen.
En vän sa till mej en gång att en bra vänskap är väl värd att gråta över när den tar slut.
En del tyckte att jag sörjde min förra hund så länge så jag vågade inte prata om honom till slut, o stängde in allt o mådde skit, så sa min vän orden ovan, o det vart ok att vara ledsen o så fort nån tyckte ryck upp dej så upprepade jag orden för dem o då fick jag medhåll istället för mothugg.
Så, sörj din fina vän o vännskapen ni delade!
Jag håller tom tårna för att vovven får finnas vid er sida ett tag till. min gammelhund som är 12 har jag trott så många gånger att nu är tiden förbi, å så har veterinärerna sagt nej, det är inte alls så illa som jag trott. man vet aldrig med djur...
Ta hand om Nina, hon e en speciell tjej o du får inte glömma bort henne
stor kram med hjärtat
Annie

Nina

26 mars 2011 11:13

Å, tack Annie! Du lyckas alltid trösta. Du är så snäll.

Kram

 

Ann-Britt

26 mars 2011 10:05

Jag håller tummarna att allt går bra. Det gör det säkert ska du se.

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Nina

26 mars 2011 11:17

Tack Ann-Britt! Jag hör av mig någon dag.

 

Viktoria S

26 mars 2011 12:19

Hej Nina, tittade in här, det kan bara bli bättre när något så hemskt har hänt 'the only way is up' tänk på det! Mvh.

http://vikingapre.bloggplatsen.se

Nina

26 mars 2011 12:25

Hej! Vad roligt att du tittade in. Jag läste precis om dig i ridsport.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...