Igår skulle jag rengöra telefonen. Tog bort skalet och där under hittade jag två helt vita hästhår. Dorado har funnits med mig hela tiden. Jag satte tillbaka skalet, sparade mina hästhår. Det kändes bra.

Vaknade tidigt i morse. Kände mig otroligt ledsen. Tog en promenad med Nemo och ringde sedan Irmeli för att fråga ifall vi kunde ta en frukost på Markan. Hon hängde självklart med. Jag var vrålhungrig. Laddade med en våffla, en macka, en ordentlig bulle och en chailatte. Vi pratade och läste både Ridsport och Hippson. Jag älskar mitt hästliv. Det är så tråkigt att det är borta. Jag saknar det men samtidigt så känner jag mig, just nu, inte alls redo att börja om.

Jag läste ett reportage om en tjej som heter Viktoria. Hon bor i Spanien och har ett stuteri tillsammans med sin sambo www.horsespre.com . Det var en riktigt intressant artikel som jag lärde mig massor utifrån. Gillar att lära mig saker.

När vi fikat klart gick vi in på hästaffären och kollade lite eftersom de hade rea. Jag hittade en superfin marinblå jacka på halva priset. Slog till och har idag haft den när jag var ut till stallet. Jag åkte förbi och hämtade min hästtransport. Hade kontaktat Kristina och frågat ifall jag kunde ställa den hos henne tills mamma och pappa kommer ner. De ska ta den med sig hem till Norrland.

När jag kom in i stallet så stod det en häst i Dorados box, det var väldigt skumt med tanke på att jag betalt hyra fram till den sista. Jag har dessutom varken fått ett telefonsamtal eller ens ett mejl om att det finns någon som vill ha min box. Det jag fick mejl om igår handlade om att min box är uthyrd från den 1 april och att jag måste hämtat mina grejor samt torkat mina skåp innan dess. Frågade lite i stallet och det verkar som att den varit upptagen sedan onsdag förra veckan. Jag kunde inte rengöra mina skåp eftersom det var grejor i dem så jag sket i det. Kopplade på hästtransporten. Insåg då att min elkabel var borta och att själva säkerhetslinan i draget var trasig. Skumt. Satte fast transporten i alla fall och körde ut till Ransta utan lysen. Var så förbannad.

Väl på plats så får jag en ordentlig kram av Kristina. Fick en rundvandring ute på gården. Det är skönt att vara med Kristina, jag mår så bra då. När vi intagit lite fika så fixade Micke med transporten och vi kom på att vi ska prova köra hennes shetlandsponny Ricco. Hon hade inte provat köra honom ännu eftersom hon inte haft honom så länge. Vi selade på och jag hoppade upp i sulkyn. Å, vad roligt det var! Kändes som att jag var 12 år gammal igen. Vilket tryck det var i den lilla ponnyn.

Tack Kristina för att du förgyllde min dag! Tänk vilka vänner man har. Det var precis det här jag behövde!