Det har varit mycket som distraherat mig denna vecka. Har tänkt mycket på Dorado och jag har gråtit mycket. Tror det var dumt att mejla om stallplats. Satte igång någonting som jag precis började att få kontroll över. Jag blir tårögd nu, bara av att skriva hans namn. Förstår inte varför det ska vara så svårt att lämna min vän bakom mig. Jag vill inte vara ledsen men jag kan inte kontrollera det.

Fick idag ett mejl från stallet där jag hade Dorado. Hyresvärden har fått hyrt ut Dorados box från och med 1 april. Jag ska försöka att åka dit och torka ur skåpen samt hämta hästtransporten i helgen. Det känns skönt att bli av med stallplatsen men det känns tungt attt måsta åka dit.

När jag var hem till Norrland för någon vecka sedan så hade mamma varit med min andra vovve Pinoccio till veterinären eftersom han var dålig. Vi fick då veta att han förmodligen har en tumör i testikeln. Han måste opereras. Jag orkade inte ta tag i det då eftersom jag hade alla tankar hos Dorado. Jag ringde mamma i kväll. Vi kom överens som att hon skulle ringa veterinären och boka in en tid. Jag kommer då att åka upp för att vara med honom. Pinoccio är ingen ungdom längre och jag fasar för att söva honom.

Olyckor kommer i tre. Två har drabbat mig nu. Jag fasar för den tredje.