För en gångs skull har jag spenderat 7,5 timmar på akuten för min egen vinning. Vaknade runt tolv i natt av att det small till i huvudet. Jag fick värsta huvudvärken och gick upp för att ta en huvudvärkstablett. Fick spy som bara den och släpade mig sedan tillbaka till sängen. Somnade om men vaknade flera gånger i timmen för att det värkte intensivt i huvudet. När jag steg upp runt sex så bestämde jag mig för att ringa 1177 efter att jag spenderat ytterligare 15 minuter med att kräkas. Huvudet kändes som att det skulle explodera. Fick order om att ringa familjeläkaren när de öppnade klockan åtta. Jag klädde på mig och gick ut med Nemo. Kände mig yrslig och höger ben ville inte riktigt som jag. Åkte iväg till jobbet men blev inte långvarig. Åkte därifrån strax efter nio. Fick en tid hos familjeläkaren. Fick genomgå en mängd olika tester. Klarade inte många av dem och fick en fribiljett till akutmottagningen. Fick hjälp direkt när jag klev innanför dörren. Har aldrig varit med om att någon som jag hållit sällskap någonsin fått hjälp så fort :) Och jag har varit där MÅNGA gånger med en mängd olika personer och krämpor.

Jag fick lämna några rör med blod och sedan var det raka vägen till röntgen. Eftersom det inte visade någonting och alla de tabletter de tryckt i mig inte gav några resultat så fick jag lämna att ryggmärgsprov. Jisses, det kändes. De fick ta det två gånger dessutom eftersom första läkaren misslyckades. Nu är jag rejält öm i ryggen. Jag fick lämna ytterligare några rör med blod innan jag fick lämna lasarettet. Läkaren skulle höra av sig i morgon om provsvaren. Nu är jag helt slut och trots att jag sovit många, många timmar på akuten så är jag fortfarande så trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Blir nog hemma från jobbet i morgon. Ska sova så fort jag lagt ut bilderna jag fick på Cielo av Emelie. Han är såååå underbart vacker!

Fyra personer och 1 h och 45 minuter var vad som krävdes för att få fast Cielo ute på lösdriften idag. Han var inte alls sugen på att låta sig tas fast. Jag ville bara brya ihop och ge upp men lät mig övertalas att låta honom trilskas med mig, att han kommer ge sig till slut. Och det gjorde han. När jag väl fick med honom ut från lösdriften så var han superglad. Han kom snällt med mig på en promenad. Jag fixade med hovarna, putsade strålen och kratsade ordentligt. Den hoven där han haft hovbölden är lite svampig så jag vill ha fast honom varje dag för att kunna ha koll på den.

Det var dock riktigt roligt att få se hur fint han rör sig (trots att han flydde ifrån mig för glatta livet). Han har en RIKTIGT fin galopp! Anne tog lite bilder på honom. När jag sedan kikade på bilderna så hade hon tagit en jättefin bild på när jag gick fram och hälsade på honom. Bara längtar till jag får den bilden i min hand. Ska göra en målning av den :) Jag fick snällt hälsa på honom men så fort jag böjde mig fram för att lägga grimskaftet runt hans hals så kastade han sig iväg. Det är inte roligt att vi har det så här just nu men han är så snäll och underbar i alla andra situationer så jag blir helt varm när jag tänker på honom. Bara älskar min Cielo. En av de andra tjejerna som var med idag tog också bilder. Hoppas att hon också fick några fina :)

Du jag vet en hemlighet. Det finns en stjärna man får ta ner. Det finns en stjärna som är din...Jag önskar dig allt vackert för du är det bästa som jag vet.//Thåström

Han är så klok och lättlärd. Jag ledde honom runt och lät honom titta på banan. Han förstod direkt vad han skulle göra och tyckte att det var superkul. Fick hoppa några gånger bara för att prova på. När vi plockade undan så fick han vara med och titta på. Det var också spännande. När jag sedan ropade på honom när vi skulle lämna ridhuset så kom han snällt fram till mig.

Min tillvaro har den senaste veckan verkligen fyllts av vänner och spontana upptåg. Dagarna flyger fram och toppades med gårdagens födelsedag som var perfekt på alla sätt. Jag började min dag med att åka iväg till stan med familjen Waara/Norlin för att shoppa kläder. Hade fått pengar av mamma och pappa i födelsedagspresent. Har tappat åtta kilo i vikt eftersom jag den senaste tiden haft lite problem med magen igen. Har lite problem med att behålla maten. När jag inte får behålla det jag stoppar i mig så går det fort. Därför hade jag bestämt mig för att jag måste köpa nya byxor igen. Emme var självklart med som smakråd och jag kom hem med en helt ny kollektion ;) Efter det åkte jag iväg till stallet för att ta hand om Amulette och för att stryka på älskade Cielo. Mot kvällskvisten blev det pizza. Emme kom förbi med presenter, hon hade även köpt ballonger. När man är liten så är det självklart att man ska ha ballonger på ett födelsedagskalas. Jag måste nog hålla med henne, det är klart att man alltid ska ha ballonger på ett födelsedagskalas. Det som var så otroligt roligt med min födelsedag var att verkligen alla kom ihåg den. Telefonen ringde, fick supermånga sms, kommentarer i bloggen, min sida på Facebook hade precis hur många kommentarer/grattishälsningar som helst och för att inte tala om alla mejl från bloggläsare och vänner samt alla de grattis jag fick när jag kom till stallet. Jag hörde till och med ett grattis Nina eka över parkeringen på Hemköp. Det var min kära kollega som ropade åt mig ;) Helt otroligt. Har spenderat min morgon med att läsa alla snälla hälsningar. Blir varm i hjärtat av hur underbara människor det finns där ute. Och det bästa av allt är att ni är mina vänner. Tänk vilken tur jag har!

I måndags var lyckan total när Cielo äntligen fick komma tillbaka till sina vänner ute på lösdriften. Han var dock varit lite misstänksam mot mig i två dagar efter det. Han var osäker på om jag var där för att hämta honom därifrån. Jag passade på att göra min vistelse hos honom kort. Tog inte fast honom eller tvingade mig på honom. Var bara fram och sade hej och kollade så han var fräsch. Hälsade på alla de andra också och gick sedan därifrån. Allteftersom dagarna gått så har jag ökat min vistelse. Idag tog jag fast honom och tog ut honom för en ordentlig visitation och rykt. Gav honom lite müsli, mineraler och vitaminer. Han behöver födas upp en aning eftersom vistelsen utanför flocken tog hårt på lilla Cielos hull. Han verkade nöjd. När jag släppte tillbaka honom i hagen sprang han iväg till de andra och jag fick se min fina häst röra på sig. Ha när så trevlig att det riktigt känns i hela kroppen på mig. Blir så stolt över honom och jag bara längtar till den dagen då jag ska få hoppa upp på honom. I kväll ska jag hämta honom och hitta på nya aktiviteter men det berättar jag om i kväll om det blir av.

I tisdags tog jag en fika med tjejerna och sedan var vi på bio. Vi såg Hungerspelen. En riktigt bra film men den var en aning läskig. Jag blev berörd och kände att den gav mig en obehagskänsla. Svängde förbi Nadinen och Johan när jag gick hem. Vi hade en supertrevlig kväll. På onsdagen passade jag på att umgås med Irmeli. Vi åkte iväg till Enköping och sedan till Markan. Eftermiddagen spenderade jag med N och J på Kajens fik. Vi käkade glass i solskenet och hade det bara gott.

Idag har vi käkat påsklunch. Emme stod för underhållningen till Nemos förfäran. Hon smällde ballonger med rumpan, åkte longboard inomhus och spillde påskmust över hela golvet. Hon var däremot mest bekymrad över att hon fått brunt på strumpan. Hon är så gullig lilla Emme. I morgon ska jag rida Wythia. Ser verkligen fram emot det. Det är roligt att kunna vara igång och rida lite. Det suger ordentligt i tävlingstarmen och jag önskade igår att lilla Cielo var en stor kille. Jag har redan planen för honom klar ;)

Idag är det min födelsedag! Jag bara älskar min födelsedag. Den är till och med bättre än julafton. I går kväll när jag skulle krypa ner under täcket så önskade jag mig en liten del av mitt Norrbotten. Jag önskade mig lite snö och när jag klev upp i morse så snöade det för fullt! Jag blev lycklig i hjärtat och min födelsedag fick en perfekt start. Så alla Västeråsare, det är mig ni ska skylla på när ni nu sitter och svär över snön och era fina sommardäck! Men den bjuder jag på för idag är det min dag! Det roliga med att fylla år just idag är att det är långfredag, min dag kommer då att bli extra lång!

Glad Påsk!

Snart, snart, snart är det dags. Nä, inte riktigt ännu men om lite mer än en månad så är det dags att kliva på planet till Barcelona. Jag ska åka med Sofia och vi kommer att ha det underbart. Det är min födelsedagspresent till mig själv. Jag älskar min födelsedag och ser alltid till att göra eller ge mig själv någonting speciellt i present. Det är konstigt att vissa vill sluta fira sin födelsedag när de blir äldre, de säger att de slutat att fylla år eller så säger de att de fyller 25 fast de är typ 45. Jag fyller alltid min rätta ålder och jag kommer aldrig att sluta fylla år. Den 6 april är helig i min kalender. Då är det min dag. En dag som jag bestämmer över. Och detta år fyller jag 33, hoppas att mitt 33e år blir lika innehållsrikt som alla de andra 32.

Det går framåt med min tavla, den kommer självklart att heta "Flickan och kråkan". Jag kom på hur jag ville ha den när jag låg i badet efter morgonens stallsysslor. Kände mig så upprymd och lättad för Cieos skull att jag bara kunde vara glad och mera glad. Så här ser tavlan ut just nu. Har inte gjort flickan riktigt klart och skogen är långt ifrån färdig.

Smakprov. Observera den lilla kråkan som flyger mot ljuset. Lycka.

Jag har dessutom bestämt mig för att sälja den om någon är beredd att hosta upp en fyra-femhundra för den  . Mått 50*70 cm.

Cielo var riktigt jobbig i morse när jag skulle leda ut honom i hagen. Jag muttrade för mig själv att han måste få komma tillbaka till sina kompisar. Han måste få busa och leka med dem som vill leka med honom. Jag är inte hans lektant. Som ett ljus från ovan så fick jag kontakt med hovslageriet och de gav klartecken för att äntligen släppa ut honom tillbaka till sina kompisar på lösdriften. Jag skyndade mig tillbaka till hans hage. Fixade assistans och tog genast med honom ut till hingstflocken. Han gick helt plötsligt som den lilla ängel han är, helt lugnt bredvid mig. Allt gick bra med att släppa in honom och han ropade glatt hej då när jag gick. Det känns som en börda som lyfts från mina axlar. Nu behöver jag inte ha dåligt samvete för honom och jag behöver inte se hur totalt uttråkad han är. Nä, för tänk. Nu är Cielo världens lyckligaste igen!