Cielo såg så nöjd ut när jag kom i morse. Det var förmodligen skönt att få komma in och sova när det snöade och regnade för fullt ute. Jag gav honom en dos avmaskning och fyllde krubban med lite müsli medan jag rastade Nemo. När jag kom tillbaka tog jag ut honom i ridhuset så han skulle få röra på sig lite innan hovslagaren kom. Han var dock väldigt lat och stod mest och vilade :) Jag tog med honom in i stallet och hovis satte fart att fixa fina, söta, runda hovar. Han rensade strålen och grävde upp lite i lamellranden. Det är blött ute och hovarna blir lite mosiga. Hovis skrattade åt min definition av hur jag anser att hovarna tar styrk i skitvädret. Han kollade bakhoven där han har haft hovbölden och det såg bra ut. Jag fick beröm för att jag skött det så bra :)

Kom hem från stallet och kände att jag var lite dassig. Vilade en stund och messade sedan för att kolla med Milla om vi skulle åka och fika på Åsby. Det blev inte eftersom vi alla behövde vila ;) Jag färdigställde en av tavlorna jag påbörjat i stället. Har fått några mejl om "Flickan och kråkan"-tavlan. Den är inte klar ännu. Det är en sorgsen tavla för mig och jag känner inte att jag har orkat ta tag i den ännu. Ska dock bli skönt när den är klar och åker iväg till sin "ägare".

Cielo är verkligen ljuset i min tillvaro. Han är min ängel. Alla de timmar som jag legat på sjukhuset och bara haft gråten i halsen för att jag inte kunde åka ut och stryka på min häst. Men det är tanken på att kunna träffa honom igen som gjort att jag kämpat så för att bli frisk.

Jag känner nu när jag äntligen orkar komma ut till stallet igen att Cielo är verkligen mitt driv. Hur jävlig tillvaron än kan bli så finns han alltid där. Han kanske inte alltid är så pigg på att lämna flocken för att vara med mig men vad gör det. När han tittar på mig med sina vänliga ögon och gnuggar sin panna mot min hand, då är jag lyckligast i hela världen. Jag förstår nu varför jag saknade min häst så mycket när jag låg där ensam och plågad ;) Han är verkligen min bästa vän och han älskar mig lika mycket som det jag älskar honom. Det visar han varje dag. Det är de små sakerna som gör det så stort.

Jag hämtade in honom nu i kväll. Borstade och släppte honom i ridhuset. Han får sova inne. I morgon kommer hovslagaren och jag var inte så pigg på att börja "leka" Jaga tidigt i morgon. Cielo var lika glad för att få komma in på box som det han skulle varit ute med sina kompisar. Han åt och njöt verkligen av mitt sällskap. Jag tror att han har saknat mig nästan lika mycket som jag saknat honom. Vi lekte i ridhuset och när jag plockade ner grimskaftet från kroken så kom han på en gång fram till mig och vi gick in. Jag passade på att stanna lite längre för att mysa med min vän. Glansade manen och redde ut både den och svansen. Putsade och borstade. Jag gillar att min häst är ren. Har inte borstat honom sedan tisdag för snart två veckor sedan. Det är lycka att ha en egen häst. Speciellt att ha en egen Cielo. Alla borde få prova att ha en sådan. Synd att han bara tillverkades i ett exemplar.

I morgon ska jag äntligen få träffa lilla Cielo igen. Jag har inte sett honom sedan i söndags och jag bara längtar till jag får se den vita stjärnen sticka fram bland alla de andra hästhuvudena i flocken. Han utmärker sig verkligen. I söndags när jag var där så fick jag en riktig mysstund med honom, jag kan ge mig på att han förstod att allt inte stod rätt till med mig. Han kom fram till mig, luktade på mig från topp till tå och bara goades och myste. Jag behövde verkligen det. Jag passade på att stanna lite längre. Gick upp till stallet, hjälpte till att linda benlindor och prata med alla som varit iväg eller skulle iväg och tävla. Jag är också så otroligt tävlingssugen. Funderar på om jag skulle annonsera efter en häst på foder som jag kan tävla på till hösten. Skulle vara roligt att komma ut några helger :)

Jag kände mig ganska pigg när jag åkte hem igen. Senare på kvällen kom dock ett ordentlig bakslag och jag blev sängliggande igen. Försökte att ta mig iväg till stallet i måndags. Kom inte långt innan jag fick vända hem igen. Var helt nedslagen. Ville så gärna åka och träffa Cielo. Var arg på mig själv för att jag inte orkade. I går eftermiddag var det kört. Fick åka in på akuten för tredje gången inom loppet av en vecka.

Nu är jag dock hemma från sjukhuset. Har fått den hjälp jag behövde och huvudvärken är nästan borta. Har verkligen stött på ett gäng kompetenta läkare. Blir lite förvånad ;) Ett lyft i allt det tråkiga var den otroligt unga snygga läkaren McDreamy/Steamy som jobbade även denna kväll. Han kände igen mig, liksom övrig personal. Han sökte upp mig för att säga hej och för att prata lite. Såg dock väldigt bekymrad ut hela tiden. Efter ett antal timmars dividerande fram och tillbaka med många olika bud så kom de fram till att de skulle ge mig piller, ordentligt med piller. Piller som lätt skulle klubbat en elefant (inte för att de menar att jag är i samma viktklass som en elefant, utan mer att det var vad jag behövde för att kunna påbörja mitt tillfrisknande). Innan jag var helt off rullade de in mig på avdelningen och lät mig ligga där för att sova ruset av mig. På morgonen blev det ännu mer mediciner och när jag äntligen började känna att det kanske vänder, att huvudvärken ger sig så ville jag bara hem. Snabbt som attan. Är nu sjukskriven i några dagar och medicineras men hoppet lyser här. Jag bara måste bli frisk, NU! Vill vara i stallet.

Medan jag varit som ett lik så har jag kunnat glädja mig åt alla de underbara föl som Sara på Pepino PRE presenterat. OM du inte varit in och tittat på dem så gör det NU! Länk finns till höger i min blogg. Förhoppningsvis föds det ytterligare en fölunge i natt. Det är så spännande. Någonting annat som var så himla roligt att se idag var de fina bilder som Linda tagit på Cielos pappa Decomiso. Han var så fin och jag ser minsann att lilla Cielo har sin pappas ögon och hårsvall ;) Han var riktigt fin på bilderna. De finns tyvärr bara på FB så jag kan inte länka till dem. Men jag lovar att göra det om Linda lägger ut dem.

Nu ska jag ta min kloka mammas ord till mig och inte spendera alltför mycket tid vid datorn. Vill inte äventyra någonting som är på väg åt rätt håll. Ska släcka ner och sova. Doktorns order :) Men innan jag gör det så vill jag passa på att tacka för allt krya på dig hälsningar som jag fått. De värmde/värmer, varenda en :)

Kram på er!

Cielo i vårsolen

Här är verkligen dötråkigt och jag skulle ge vad som helst för att få komma ut till stallet och stryka på min Cielo. Jag kom i går in på akuten för tredje gången inom en vecka. Personalen på akuten kände igen mig och tog som vanligt väl hand om mig. Läkaren, den unga och snygga (McDreamy/Steamy) som behandlade mig i fredags kom förbi för att säga hej och prata lite. Han verkade bekymrad. De förstår fortfarande inte vad det är som är galet i mitt huvud. I går tryckte de mig full med piller och lade in mig. Det har lättat lite och jag kan se ljuset i horisonten. Jag vill bara hem. Jag har idag blivit serverad vegetarisk kost. Raggmunk med ordentliga fläskbitar. Tyckte inte att det var så vegetariskt. När jag sa till dem så sa de bara att jag skulle skrapa undan fläsket. I vanliga fall hade jag förmodligen inte brytt mig men när skallen bankar så verkar alla sinnen vara på topp. Sinnena för lukt och smak slog bakut och jag kunde inte äta. Hela rummet luktade äckligt fläsk. Sköterskan meddelade glatt att till middag får jag Janssons frestelse. Blä!

Jag fick se min älskade Cielo i går. Jag sov och sov och sov för att kurera mig nog mycket för att orka gå ner till hagen, stryka på min häst och sedan gå tillbaka till bilen. Flera gånger under morgonen och förmiddagen tänkte jag ringa återbud till min syster och förklara att jag inte orkade åka. Men viljan att få se min älskade häst var så stark att jag inte kunde förmå mig att göra det. När jag väl kämpat mig ner till honom och drog min hand över hans panna så fanns det ingenting i hela världen som kunde få mig att känna mig friskare än de få sekunder som jag stod där och tittade in i de snälla ögonen.

Senare på kvällen så var jag helt slutkörd och trots att jag bara sovit sedan jag kom från stallet så slutade min dag på akuten igen. Huvudet verkligen värkte och jag hade lyckats få någon skum kramp i nacken. De ringde upp mig och ville att jag skulle komma in för att lämna ytterligare lite blod och för göra några neurologiska undersökningar. Självklart skickade de in den snyggaste unga manliga läkaren till mig och jag försökte verkligen att verka frisk. Han gick inte på det eftersom jag gång på gång var tvungen att lägga mig ner för att inte tuppa av när han skulle undersöka mig. Jag fick sova där i 8 timmar, uppassad av de snälla sköterskorna. De strök mig i pannan och gav mig värktabletter. De kollade min temp minst en gång i timmen, de tog blodtrycket och sa snälla ord till mig. Jag försökte att vara trevlig trots att jag knappt orkade öppna munnen för att prata. Den snälla, snygga unga läkaren sprang in och ut ur rummet. Pratade med sin handledare och kom hela tiden med ny information. När de däremot ville ta ett nytt ryggmärgsprov så fick jag visa att så sjuk är jag inte att jag inte kan vägra i sten. Fanns inte på kartan att jag skulle utsätta mig själv för det en gång till! Den snälla, snygga och unga läkaren sade inte emot lärarrösten. Han tittade ner i golvet och frågade snällt om jag kunde tänka mig att stanna på sjukhuset några dagar? Jag svarade att jag vill hem och somnade sedan utan att veta vad som egentligen blev bestämt. Vaknade av att han kollade reflexerna i mina fötter. Fick ta sin neurologiska undersökning i omgångar eftersom patienten inte var riktigt med ;)  Jag klarade alla tester och jag hade ingen feber, blodproverna var bra så jag har varken någon blödning eller hjärnhinneinflammation. Det känns bra :) Vad det däremot är för fel på mig vet de inte. Jag har helt enkelt drabbats av en sju helvetes huvudvärk. Så enkelt är det. Plötsligt var klockan halv tre, det gav mig lite mer tabletter och meddelade att jag kunde få åka hem. Det gjorde jag. Kom hem, somnade och vaknade inte förrän halv elva. Klev upp men insåg att jag behöver sova. Vaknade på eftermiddagen och stapplade ner till bilen för att åka över till Milla och hämta hem Nemo. Han hade saknat mig massor och har sovit med mig hela dagen efter att vi kom hem igen.

Jag dejtade en gång en läkarstudent och han sa att det bästa läkemedlet är sömn. Jag tror banne mig att han har rätt. Den snälla, snygga unga läkaren i går sa samma sak. Tänk vad enkelt det måste vara att vara allmänläkare. Det är bara att ge lite smärtlindring och be patienten åka hem och sova. Måste man verkligen plugga så många år för att lära sig det? Låter onödigt.

Nu ska jag fortsätta att kurera mig. Har varit vaken alldeles för länge ;) Sov gott!

Ligger i sängen. Här har jag nu legat sedan jag kom från lasarettet i onsdags. Fick precis kontakt med lassa igen, de vill att jag ska komma in. Så nu väntar ännu en kväll på akuten. Fredag kväll dessutom. Jippi! Not...

Kram till er alla som kan sitta och titta på Vampire diaries och fredagsmysa ;)

Fick bilderna av Emelie i går men jag har inte hunnit lägga upp dem förrän nu :) Bara titta och njut! Det gör jag :D