Jag har en så klok vän på FB. Vi är lika gamla och ett inlägg som hon skrev idag fick mig att vakna till liv. Jag insåg helt plötsligt hur befängd min tillvaro är. På något sätt går jag och förväntar mig att någon som verkligen lämnat mig skulle vakna och inse vilken bra tjej jag är. Plötsligt idag gick det upp för mig att det kommer aldrig hända. Jag gjorde mitt lidande kort. Jag tryckte delete på FB och slipper nu se alla puss och gullegulle kommentarer till den som har den plats jag en gång hade. Jag tog inte bort numret på telefonen men jag ändrade namnet till Do-not-answer. Det kändes bra och jag måste lära mig att inte vara så snäll. Jag ska börja tänka på mig själv, ska sluta att vara så smidig hela tiden. Får helt enkelt intala mig att det är ingen större förlust för mig.

Jag har sedan jag var hem funderat fram och tillbaka. Jag bestämde mig och har sedan dess lyckats hålla fast vid det beslut jag bestämt mig för att ta. Jag har sedan dess känt ro i själen men i helgen började jag att tveka. Jag är en orolig själ och jag vill så mycket. Jag är för första gången i mitt liv orolig för att jag kommer att ångra mig. Ringde min kloka mamma. Hon bad mig lugna mig med mitt beslut. Jag kan ändå inte bygga lösdrift och stall nu. Snön är snart på väg. Jag låter mig hållas.

Cielo fick prova sitt nya snygga och röda grimskaft i går. Det fick godkänt. Jag hittade även en lädergrimma som jag inte använt på två månader. Den var alldeles för stor fast jag spänt in den allt som gick så jag köpte en annan grimma. I går fick jag däremot spänna ut den allt som gick. Måste passa på att använda den nu, det är inte många veckor kvar på den :/