Har i dag målat min första bruna häst. Det slog mig när jag började måla att jag aldrig målat en brun häst. Har hunnit grunda och hoppas på att jag till veckan ska kunna ge honom liv. Han ser rätt så tråkigt ut just nu :) Om jag hinner klart så får han med lite tur flytta hem redan nästa helg.

Det är underbart med sol. Tog med mig Nemo på en lite längre promenad. Kände redan när jag klev upp från sängen att kroppen var bortrest. Huvudet dunkade och benen vägde bly och jag tror att det är ungefär så här det känns när man pratar om att man inte är på topp :) När jag gått halva promenaden så stannade jag för att vila lite. Ringde mamma och pratade med henne resten av vägen hem. Det är bra att det finns människor som kan distrahera mig. Väl hemma åt jag en ordentlig frukost och vilade på soffan. Strax innan elva åkte jag iväg till stallet för att beundra min lilla skönhet. Tog med en borste eftersom jag kände att jag inte orkade leda in honom. Han tyckte att det var helt okej. Tog på honom en grimma och han lät mig göra det helt utan protester. Tänkte att jag måste träna att ta på grimman även om jag inte ska ta in honom. Jag borstade och han var så nöjd. Han tittade på de andra och det såg ut som att han sa till dem att de skulle kolla på honom, för han har det så himla bra. Olle kom som vanligt fram för att hälsa. Jag kliade honom och vi pratade lite. Cielo försökte dock få min uppmärksamhet hela tiden. Han är rädd om tiden jag är där och jag förstår honom. Helt plötsligt en dag så dyker jag inte upp. Har varit mycket av det på senaste tiden. Har haft så dåligt samvete för honom när jag varit in mina svängar på lassa och när jag bara legat i sängen helt oförmögen att röra på mig. Hur mycket jag än velat åka ut så har jag bara inte kunnat. Är glad för att jag nu orkar vara igång. Vill verkligen inte hamna i det handlingsförlamade tillståndet igen.

Det bästa med att tappa fotfästet för en stund är att man verkligen inser vad som är viktigt i ens tillvaro. Jag älskar verkligen Cielo och han är den som gör att jag släpar mig iväg till stallet. Han gör mig frisk och jag kommer ännu ihåg hur det kändes att stryka honom i pannan efter att jag inte kunnat träffa honom på så många dagar. Blir lite tjock i halsen bara jag tänker på hur lycklig jag blev just då, i det ögonblicket. Men som det sägs; man måste vara frisk för att bli sjuk. Ibland kan man nog behöva få en knuff för att komma upp på rätt köl och uppskatta det goda i livet. Det är lätt att ta saker och ting för givet.

När jag kom från stallet så åkte jag iväg till Markan och käkade en mjukglass. Det var underbart gott :) Glassen visste vart den skulle och jag blev lite piggare. Städade lite när jag kom hem. Dammsög balkongen. Irriterade mig på mina utemöbler och började spåna på hur jag skulle vilja ha på balkongen i år. Planterade mina traditionella sockerärtor och bestämde mig för att sälja möblerna. Tog en bild och kastade upp den på Blocket. En timme senare stod jag med en bunt kontanter i handen och en tom balkong. Tänk så smidigt. Nu kan jag börja om från grunden. Vet exakt hur jag vill ha det. Ska ta tag i det när jag blir lite piggare :)