Det bara slog mig, helt plötsligt. Till hösten står Libero och jag utan tränare. Jag hade hoppats på att försäljningen av hennes gård skulle dra ut lite till på tiden. Egoistiskt, jag vet. Men jag hatar att inte veta vad som ska bli av oss. Får kanske ta mitt pick och pack och åka tillbaka dit där jag kom ifrån. Känns drygt och framför allt hopplöst. Jävla skit.

När jag kom hem i eftermiddag drog jag en lättnadens suck. Min bästa kusin hade varit här på dagen. Han hade dikat klart, dragit ner dräneringen i diket och lagt på stenmjöl på den sektion som vi byggde i går. Han hade även dragit ut markduken på nästa sektion. Nu blir det paus ett tag. Vi väntar på att det ska komma mer bärlag. Säg det inte till någon, men det är skönt med en liten paus. Stekande hetta har dragit över oss och det går åt en hel det vatten i värmen. Hettan gör arbetet en aning tyngre.

Pappa håller på att ladda inför helgens arbete. Jag försöker tagga kroppen att orka en hel helg med full fart. Vi sätter igång med stallet på fredag. Om det inte kommer mer bärlag redan i morgon för då är det full fart med ridbanan igen :)

När jag flyttade hit hade jag fina pappersvändarhänder. När jag satt i bilen i går morse konstaterade jag att jag har arbetarhänder. Riktiga valkar ;) Mina valkar har vuxit sig ännu större sedan i går. Vi håller på att lägga ridbanan. Dikena är färdiga och dräneringen på plats. Många bärlager blir det, men det blir snyggt och precis så som jag tänkt mig.

Det blev en sen kväll och en tidig morgon. Ögonen var tunga, så tunga och kroppen hade ont lite här och där. Men det hjälper inte. I eftermiddag fortsätter vi arbetet.