Att sättas igång och sedan kämpa med värkar i tre dygn önskar jag verkligen inte någon. Det var tuffa dagar och dag två bönade och bad jag att de skulle ta ut babyn. De hade inte provat allt ännu och ville fortsätta ännu en dag. Inte förrän då började jag att ta den ena smärtlindringen efter den andra. Helt hög på lustgas har jag delat ut snälla kommentarer till alla inblandade. Henrik var bäst av alla. Narkosläkaren måste vara en kille som har en väldigt lycklig fru. Sköterskan hon var fin i håret och väldigt trevlig. Barnmorskan, hon skulle få en häst av mig om jag haft tre. Nu hade jag ju bara två hästar så jag kunde inte ge bort någon. Men om jag haft tre, då hade hon fått en. Hon var nöjd i alla fall. Hade ingenstans att ha den. Talade då om för henne att hon hade kunnat sälja den och ta pengarna i stället. Jag kommer ihåg hur jag i mitt huvud planerade att rymma. Dricka tequila och skrika att jag ångrat mig! Men när babyn äntligen plockades ut med kejsarsnitt klockan 21.07 så ville jag inget hellre än att få träffa min flicka. Som visade sig vara en pojke. Hur kunde jag haft så fel :) En ljuvlig liten sak är han dock och nu när jag sitter här på sjukhuset två dygn senare så känns det som värt allt besvär. Jag har fått en miniHenrik. Han är så lik sin far men verkar ha sin mors temperament.

 

Kim

2 september 2014 11:13

Men Nina! Fick inte du Camillas gener när det gäller barnafödande? Plupp ute på 2 timmmar. Grattis till lillplutten!!! Hur söt som helst. Kram på dig :)

Kim

 

Linda

2 september 2014 15:52

Slumpade och hamnade här i din blogg. Stort grattis till er lilla pojke! Han är så söt!

http://Tvillingkaktus.bloggplatsen.se

Nina

2 september 2014 18:46

Tack! Vad roligt att du hittade hit. Kom gärna förbi fler gånger.

 

Ingela R

3 september 2014 13:28

Åh, så fin! Stort GRATTIS! Så synd att Du fick en väldigt jobbig första förlossning. Vet läkarna varför det blev så? Har du fått prata igenom detta med sjukhuspersonalen? Om inte så bör du be om att få göra det. För DIN skull. Det är ett trauma att vara med om detta. Pratar av egen erfarenhet.
Hur mycket vägde han, hur lång var han, det lilla livet?

Nina

3 september 2014 21:29

Hej Ingela! Tack för omtanken. Jag har fått prata igenom förlossningen tillsammans med barnmorskan. Har fått nummer dit jag ska höra av mig ifall tankarna börjar snurra. Har även fått direktiv för hur jag går tillväga vid eventuell panik ifall vi planerar fler graviditeter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...