Inte bara mentalt utan även fysiskt. Jag laddar inför att våga mig upp på Cielo. Har precis beställt mig en ny ridväst. Blev en Uvex denna gång.

Släppte ut Libero i hagen direkt efter morgonmedicineringen. Han följde snällt med och gick helt obehindrat. Han tog sin utevistelse med ro och trampade runt på en inspektionsrunda. Sedan ställde han sig och sov i ett hörn av hagen. Cielo var kvar inne i stallet. Han skrek och hoppade på stallgången medan jag mockade. När jag släppte in honom i boxen så kunde han se Libero och blev då lugnare.

Libero fick vara ute i 1,5 h. Det räckte tyckte jag. Snön började vräka ner så han blev rätt nöjd med mitt beslut. Det blev Cielo också. Tills det visade sig att han skulle gå ut...ensam. Han sprang runt som en yr höna i hagen och skrek så hela byn kunde höra hur hemskt man behandlas på den här gården ;) Lät honom springa i en timme. Sedan gav jag upp och hämtade in honom. Oj, vad nöjd han blev. Sicken häst! Kommer att växa fast inne i stallet. Jaja, nya tag i morgon. För ute, det behöver han få vara.

Vet inte riktigt hur jag ska börja mitt inlägg. Jag springer runt här på små moln. Min häst är någonting utöver det vanliga. Han är tuff. Ett mirakel har skett enligt den finska veterinären Henrik! Min Libero är haltfri! De tog prover igen. Värdena är förhöjda men inget som det finska penicillinet inte ska kunna ta. De kunde spola leden utan att söva och har sprutat antibiotika direkt i leden. För en vecka sedan var det lång väg tillbaka om det ens fanns en väg tillbaka. Men i morgon får han gå ut i hagen, sedan ska han börja motioneras och om en månad ska han sättas i gång fullt ut! En månad! För en vecka sedan visste ingen om det ens skulle gå att rädda honom. Libero fick massvis med beröm för sitt exemplariska uppförande och för att han inte rörde en min när de sprutade honom lite här och lite där. Men veterinären skrattade så där milt som bara han kan och konstaterade snabbt på sin finlandssvenska att det måste vara spansk macho. Att inte röra en min, inte visa känslor och aldrig, under några omständigheter visa att det gör ont.

Jag kan inte i ord beskriva hur lycklig jag är just nu, men precis som Maria sa; att om någon ska utföra ett underverk så är det just Henrik. Att han fixar det där. Och jag måste säga att ALDRIG har någon övertygat mig om att livet kan ta oväntade positiva vändningar på det här sättet som jag blivit varse om idag. Jag har fått tillbaka min häst och nu ska jag bara försöka hålla mig ifrån att linda in honom i bubbelplast. Jag vet nu att jag har en fighter i mitt stall.

Trött häst :) Vi kom dit helt inställda på ännu en dag på operation. Men så blev det inte efter att ledproverna tagits.

Får packa in babyn i bilen och hästen i transporten i morgon. Ledprovet de tog i går visade precis det jag befarade. De måste ta in honom på operation och söva honom för att spola leden igen. Min fina Libero.

Alla ni som verkligen känner mig vet precis hur ont det gör i mig att se min älskade spanska klenod i det här skicket. Det är så orättvist. Jag försöker hålla mig positiv och se att han kommer bli frisk. Är bara så tradigt och motigt när det går emot mig. Blir fruktansvärt ledsen. Tänk att en så onödig, felriktad spark kunde ta så illa. Veterinären som kom ut idag såg precis lika bekymrad ut som alla de andra som jobbat med min häst. Det är motvind men jag kommer inte ge upp. Jag SKA ha min fina häst frisk. Jag SKA rida honom igen. Har ju inte ens fått se vad han går för. Har dessutom sett vilken klippa han är. Han är precis så tuff och modig som jag hela tiden känt att han är. Han har sedan jag fick honom varit lättstressad men har under dessa dagar inte visat ett uns av detta. Känns som att han vet att vi "plågar" honom för att hjälpa honom.

När jag skulle kvällsmedicinera så hade kanylen vikt sig igen. Suckade men lyckades lyfta den så jag fick in medicinen.

Cielo roade sig kungligt. Jag longerade honom som vanligt även denna kväll och han hade precis hur kul som helst. När han kom in så skrubbade jag honom från topp till tå och han bara njöt i fulla drag. Ställde in honom i boxen, stängde dörren och när jag vände mig om så hörde jag när han kastade sig ner och rullade i den nya pelletsarna som jag lagt in. Han är så himla tossig :) Lättar upp stämningen lite.

Jag är så glad att jag har lilla Hugo. Vi har varit ute hur mycket som helst idag. Termometern visade 19 grader och solen gassade. Vi har åkt pulka.

Kände redan i morse när jag gick ut till stallet att det var någonting som inte stämde. Liberos temp klättrar och när jag som avtalat ringde kliniken så ville de få ett prov från leden så fort som möjligt. Om inte distriktet kunde ta provet så skulle det bara vara att packa in hästen i transporten samt babyn i bilen och åka de fyra timmarna tillbaka till kliniken. Suckade för mig själv och ringde distriktet för att kolla om de hade någon frivillig som kunde hjälpa mig. Det fanns en tjej som gärna gjorde det! Hon kom ut på förmiddagen. Stod och tittade på när hon tog ledvätska. Den var mörk, som ett riktigt gult urinprov och lite mörkare på det. Den var grumlig men man kunde inte se något blod. Provet går iväg till analys idag och vi får svar under veckan.

Vi fick byta ut det penicillinet som jag ger i kanylen eftersom det bara finns en dos kvar och just det penicillinet finns inte här i Sverige. Vi fick även byta ut det penicillinet som jag ger varje kväll då han reagerat på det. Får det i pasta från och med i morgon.

Hon fixade även kanylen i halsen eftersom den vikt sig. Nu vill jag bara att allt ska bli bra. Vill ha en frisk och glad Libero som kan galoppera runt i hagen i den gassande vårsolen.

Varje dag som Libero är feberfri känns som en seger. Varje gång jag ska tempa honom så håller jag liksom andan. Börjar alltid med att tempa. För det känns värst. Att sedan ge sprutorna, det hör bara till på något sätt. Han är verkligen guld att spruta. I morgon ska jag kontakta kliniken för att rapportera läget för Libero samt få veta hur vi går vidare. Förmodligen ska distriktet ut för att se över allmäntillståndet.

Kvällsdosen.

Idag är det min födelsedag. Har bara varit hemma. Kände att jag behövde bara få vara. Kändes detta år som den perfekta aktiviteten på födelsedagen. Bakade en tårta i alla fall. Hugo hjälpte till.

Emme har varit här under påsken. Vi har åkt skoter, pimplat och grillat.

Hugo har hittat sina fötter. De är supersmaskiga.

Min älskade fina vita häst. Han är en klippa. Inte spruträdd eller nålkänslig på något sätt. Han bara stålsätter sig och mumsar sedan på de morötter som erbjuds när arbetet är utfört. Han finner sig i att stå på box, så länge Cielo är med. Släppte ut Cielo i går men det gick Libero inte med på. Får låta Cielo vara med honom, några dagar i alla fall. Cielo tar det med ro. Han är verkligen ingen utekille och är supernöjd med sitt straff. Att få stå inne med den kompis som han sparkat sönder. Har även talat om för honom att eftersom Libero kommer vara obrukbar ett ganska långt tag framöver om detta (ens) går vägen så kommer han, Cielo att få dra hans lass också. Jag ska rida och eftersom jag inte kan rida min vackra vita så får han, Cielo växa upp och hoppa in för att göra en insats. Han ska få ridas in. Fick en lång suck som respons. Jag bryr mig icke.

Nu när värsta chocken lagt sig så visar jag de bilder som jag tog precis när Libero kom in.

Här är leden spolad.

Förstå, ett så litet sår. Tänk att det kan ställa till med så stor skada. Helt ofattbart. Oddsen var verkligen emot Libero den kvällen. Det enda som jag är glad över är att jag just denna kväll gick ut tidigare för att ta in dem. Anledningen var för att slå på en baksko på Cielo, den sko som han trampat av sig dagen innan. Han hade med andra ord bara en sko, det var den skon som träffade. Att han dessutom träffade ett bakknä är skickligt. Och att han lyckades punktera leden är ännu mer fantastiskt. Det är bara lilla C som lyckas. Han är unik, på många sätt. Populär, nä inte särskilt just nu. Men han tar det med ro och lägger inte så mycket krut på det. Han vet att det går över när värsta stormen lagt sig. Han är ju ändå Cielo, min fölunge. Så liten och så söt.