Nä, nu jävlar får någon ta och proppa igen Eyjafjallajökull! Blir galen om jag inte kommer iväg till Barcelona. Tar fan i mig cykeln och cyklar hela vägen dit om jag måste. Blir så less på att alla mina kuliga aktiviteter blir avstyrda på ett eller annat sätt. På torsdag är det meningen att jag ska åka men just nu ligger det ett stort askmoln över Spanien så flygplatsen är stängd. Jag har sett fram emot maj månad hur länge som helst. Detta av två anledningar. Den ena var att jag skulle åka på PRE-träffen denna helg. Det projektet blev inställt eftersom min häst lägligt nog blev halt. Den andra kuliga grejen var att jag skulle åka till Spanien. Det bara måste gå vägen.

Någon som vet hur man lösenordsskyddar ett inlägg? Klickade i rutan "lösenordsskydda detta inlägg" när jag skrivit inlägget men det publicerades i alla fall. Vad har jag missat?

Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat. (Nalle Puh) Detta problem har Dorado haft idag. Idag var första gången jag hade ut honom på ridbanan sedan klinikbesöket och han var laddad. Han var precis lika laddad som Bamse blir av en burk dunderhonung. Det var dock inte svårt att kontrollera honom eftersom jag hade tömmarna. Någon stor volt blev det dock inte att tala om, nej vi var tvugna att använda hela ridbanan. Det gick dock förvånansvärt bra trots att tömmen som låg runt bakdelen var läskig. Han försökte gång på gång att få trava men jag saktade in honom lika många gånger som han försökte. Till slut gav han upp och bestämde sig för att bara skritta. Han trampade på bra, med långa bakben. Jag jublade för mig själv, men bara på insidan, vill inte ta ut segern i förskott.

När jag sedan var klar och släppte ut honom i hagen så var det full fart. Han sprang som en galning och han jagade den nya hästen. Fattar inte varför han gör det? Tycker synd om henne. Blir så ledsen. Kanske behåller honom inne så han kan slappna av och ta det lugnt. Eftersom han äter smärtstillande så känner han inte av när han behöver sluta springa. Suck.

Detta inlägg ska handla om hur Dorado nu ska kureras för att komma tillbaka till ursprungsstadiet. Att bli samma underbara ridhäst med god bakbensaktivitet. Att ännu en gång bli en häst som bär vikt, vågar slappna av och tro på att det inte kommer att göra ont. 

Dorado visade en tydlig hälta i båda bakbenen och fick sprutas i båda bakhaserna på kliniken i torsdags. Han står nu på boxvila i tre dagar. I morgon får han gå ut i hagen igen. Han är så rolig för han bryr sig inte om att han får stå inne. Orsaken till att han måste stå på box är att han blivit behandlad i lederna, det finns en viss infektionsrisk. Han äter smärtstillande nu och kommer att göra det i tio dagar. Jag måste kolla tempen på honom i tio dagar. Han ska vänjas in på Back on Track hasskydd. Köpte dem på plats och tog på dem för första gången redan i torsdags.

I morgon, söndag ska jag börja med det träningsschema som jag fick med mig. 3-4 dagar per vecka ska jag tömköra honom i 30 minuter. Detta ska ske i skritt på en stoor volt. Jag kommer dock att vara lite i skogen också eftersom det kan bli lite väl tråkigt att bara gå runt runt. Jag skulle bara dö om jag var tvungen att göra så. Anledningen till att detta ska ske på en volt är att jag ska knäppa tömmarna i en av de lägre ringarna i longergjorden så han blir låg i formen (det har han dock inget problem med), voltarbetet kommer in när jag ska lägga den yttre tömmen runt bakdelen så jag får igång bakdelsaktiviteten. Funderar dock på att hitta på något patent till en Pessoasele. Har nämligen ingen och kollade lite på nätet, de är rätt så dyra att köpa. Har konstaterat att de inte är så svåra att göra själv, bara att mäta, köpa rep och spännen sedan knyta ihop alltihopa. Är det någonting som jag är bra på så är det att komma på egna patent. Om jag fixar en sådan så kan jag tömköra även på andra ställen än på volten. Då kommer selen att hjälpa till med bakdelen. Är det dock någon som har en begagnad Pessoasele att sälja så hör av dig!

2 gånger per vecka ska jag skritta ut i skogen i ca 60 minuter. Det passar perfekt för skogsvägar har vi gott om. Han ska helst skritta på stigar med sten och lite rötter så han får lyfta ordentigt på benen. Det funkar också bra för stigar i skogen finns även det gott om.

Detta ska jag göra i tre veckor. Sedan blir det återbesök på fredag 28 maj. Då ska jag visa hur träningen gått. Han får då även sin andra dos av kortison och tuppkam. Hoppas han blir bra sedan eftersom vår resa hem till Kalix närmar sig.

Lyckan finns i ett ögonblick - Cornelis Vreeswijk.

Mina underbara ungdomar gav mig en present när jag klev in i hemvisten idag. Blev så överraskad och otroligt glad. Titta vad fin Dorado blev i sin nya grimma och sitt nya grimskaft.

Idag har jag varit med Amiga ut på äventyr. Jag gillar äventyr, hon hittar alltid på så kuliga saker. Idag åkte vi iväg till ett jättestort ställe där det fanns massor av hästar. Ingen var dock lika fin som jag ;)

Jag fick komma in i ett varmt, rent och helt underbart stall. De hade lite tråkiga boxar, man kunde inte kika ut, men det gjorde ingenting. Jag underhöll mig själv i alla fall. Det hände någonting hela tiden och när det inte hände någonting så kunde jag stå i min box och titta på människorna som satt i någonting som liknade ett akvarium, fast utan vatten. Vatten fanns det dock gott om i min box. Jag bara tryckte på en svart knapp i en grön kopp så fylldes den med vatten. Jag spolade och spolade och spolade. Skvätte lite på golvet också. Då sa Amiga att jag inte fick göra så. Drack upp mitt vatten och spolade sedan bara det jag behövde.

Tror att dagens aktivitet var någon sorts kurs. Vi sprang längs en lång gång och en farbror drog i mina ben. Påminde om när Amiga stretchar mig, men vi brukar alltid göra det EFTER att vi har ridit. Denna virriga farbror gjorde det innan jag ridit. Snurrfarbror, men jag vill ju inte vara otrevlig så jag lät honom göra saker på sitt sätt.

Jag fick visa hur fin jag är på lina och sedan kom det bästa av allt. Jag fick rida. Jag älskar att rida i ridhus. Det är liksom så lugnt och skönt. Tyvärr har jag lite ont i bakbenen så det var inte så kul första passet men för varje pass så kändes det bara bättre och bättre. Det absolut bästa med denna kurs var att jag bara red en kort stund sedan fick jag gå in i stallet och vila lite. Så gjorde vi tre gånger. Jag tycker att det var ett bra upplägg på den här kursen, fler sådana här kurser vill jag att vi anmäler oss till.

Någonting som var konstigt var att de stack nålar i mig hela tiden, inte för att det bekymrar mig men jag förstod inte riktigt varför de gjorde det? Men det var det värt eftersom varje gång de stack mig så fick jag höra hur snäll jag var och de klappade på mig. Kändes som att all uppmärksamhet var på mig. Det var kul.

När det sedan var dax att åka hem igen så kändes det inte lika kul. Jag kände att jag fått smak på det goda livet, jag ville stanna kvar. Här fanns allt jag behövde. Amiga tjurade dock och jag fick snällt ge med mig och följa med henne in i transporten. Vi åkte hem och jag fick åter igen en box med halm, det hade de inte i lyxstallet. De hade spån, precis som jag hade den sommaren i Kalix. Undra om vi ska åka dit i sommmar igen? Gillar Kalix, det var också ett äventyr :)

Min limousine, den vita alltså. Den gröna åker Amiga i.

¡Hasta pronto!

¡Buenas noches!

/Dorado

Är helt färdig efter dagens drabbningar. Det har varit en lång dag. Var på kliniken 7.45, skrev in Dorado och lastade honom sedan ur transporten. Tog mig en kopp choklad i väntrummet medan jag väntade på att min veterinär Florian skulle hämta oss. Dorado stod snällt och väntade tålmodigt i den box han blivit tilldelad medan jag höll på att svimma av nervositet.

Siluetten av min lilla häst från väntrummet där jag sitter.

Min nervositet var dock helt obefogad. Florian kom och hämtade mig, han var en väldigt sympatisk ung man. Han började med att titta på och gå igenom kroppen på Dorado. Fick sedan skritta honom och trava lite innan han böjde igenom alla benen. Han reagerade inte på böjprov. Och det bästa av allt var att jag kunde springa med honom bredvid mig. All träning som vi lagt ner på att träna detta betalade sig äntligen! Florian berömde Dorado gång på gång för att han var så underbart snäll. Men det visste jag redan, han är den snällaste häst jag någonsin stött på.

Efter böjprovet var det dax att ta ut honom på lina. Han haltade i båda varven. Skit tänkte jag för mig själv samtidigt som jag nu insåg att jag inte inbillat mig att han är halt. Har då och då ifrågasatt om jag verkligen sett rätt.

Fick gå in igen, sadla och gå ut till ridhuset. Där fick jag rida honom i alla gångarter. Fy, det var helt hemskt! Kändes som att jag skulle börja grina. Han var helt hemsk att rida. Kände tydligt hur mycket han haltade. Han bara rusade fram hela tiden, spänd och nästan lite rädd. Men snäll som han är så gjorde han som han blev tillsagd. Efter ett tag var det dax att byta ryttare. En av tjejerna från kliniken skulle rida för att de skulle kunna, med en utomståendes hjälp, känna skillnad när han sedan bedövades. 

Jag led när hon red, inte för att hon gjorde det illa eller någonting sådant. Hon var duktig. Men Dorado var så hemsk att se på. Han bara kröp ihop och ville inte trampa under sig över huvutaget.  Benen trummade på och han bara rusade fram med ett kort, kort steg. Florian bestämde sig för, efter att han diskuterat med mig, att bedöva vänster has först. Eftersom min känsla hela tiden varit att det börjat där. Florian hade observerat att min lilla häst var halt på båda bakbenen och där ett tag såg det riktigt svart ut.

Vi gick in i behandlingsrum 5 och Dorado gjordes iordning för att få sin bedövningsspruta. Han är så rolig. Där man ställer Dorado där står han tills du säger att det är ok att han rör på sig. Han blev rakad (utan att blinka), bremsad och sedan stack dom honom. Han bara stod där, blickstilla. Florian berömde honom ännu en gång för vilken fantastiskt snäll häst han är.

Ställde in honom i boxen och lät honom stå där i 20 minuter, sadlade på och gick ut med honom igen. Oj, hoppsan vad halt han då var på höger ben. Men skillnad var det att sitta på. In igen och bedövade även höger ben. Vila 20 minuter och sedan ut igen i ridhuset. Hoppade upp och känslan av att sitta på min Dorado var tillbaka igen. En lugn, avslappnad, rund häst som bär vikt. Underbart. Hoppade av och vi bytte ryttare. Han såg dock för bedrövlig ut :( Jag suckade och kände det lilla hopp jag byggt upp försvinna.

Florian bestämde sig för att röntga haslederna och knälederna. Helt säker på att hitta någonting där. Jag tog av grejorna, ställde in honom i boxen och väntade på att djursjukvårdaren skulle hämta upp mig. Det tog inte länge innan han kom. Jag tog ut Dorado och vi gick till röntgen. Där fick han lite lugnande och fick ställa upp sig som en riktig fotomodell. Ännu en gång denna dag fick han användning för sin utmärkta förmåga. Han stod där jag ställde honom tills vi var klara. Direkt efter att vi var klara på röntgen gick vi till smedjan för att få nya skor. Dorado missade sin skoningstid i morse eftersom han var på kliniken. De är dock väldigt flexibla och bestämde sig för att åka tillbaka ut till Strömsholm och sko honom på plats. Tar inte mer än 10 minuter från oss att åka ut. Dorado var lite i sin egen värld, bra grejor som de gett honom på röntgen. Ännu en gång denna dag fick Dorado beröm för sitt exemplariska uppförande. Han protesterade inte en enda gång. Jamie var glad och trevlig och pratade snällt till en lullig Dorado.

När skorna var på plats fick Dorado ställa sig i boxen medan jag gick iväg för att titta på röntgenbilderna tillsammans med Florian. Han visade bild efter bild och alla var felfria. Jag var helt överlycklig! Har varit så rädd för att han ska ha spatt. Han hade de renaste glidlederna jag sett :) Knäna var även de helt utan skavanker.

Florian bad mig hämta Dorado till undersökningsrum 5. Vi sprutade honom ännu en gång. Denna gång fick han kortison och tuppkam i haslederna på båda bakbenen. Orsaken till detta var för att han har akuta inflammationstillstånd i båda haslederna. Om tre veckor ska vi på återbesök. Fram tills dess har vi en noggrant utformad plan för hur vi ska sköta osss tills dess, men den får jag redogöra för i morgon.

Min snälla kollega Irmeli som tog ledigt för att komma med mig och Dorado till kliniken

Vi åkte från kliniken efter två och jag är nu lättad och vet nu att jag kan satsa all min energi på att sköta min häst på bästa sätt för att få honom frisk igen. Hej då Stömsholm, vi ses snart igen!

När vi kom hem till Talvsta igen så mockade jag och ställde in Dorado i sin nyhalmade box. Han ska ha boxvila i tre dagar men det spelar nog ingen roll för honom eftersom han både är trött och tagen efter dagens äventyr. Åkte förbi till apoteket och hämtade Butta. For tillbaka till stallet och blandade iordning lite betfor för att försöka lura i honom det. Det var inga problem, glupsk som han är så tuggade han utan att kolla vad han fått.

Nu har jag förberett inför morgondagens hältutredning. Har dragit fram transporten, fyllt spån och ställt iordning alla grejor. Hoppas att jag inte behöver göra något ridtest. Vill inte rida. Har tvättat Dorados man och svans samt skrubbat upp honom ordentligt. Han blev så fin.

Nu ska jag plocka ihop pass, försäkringsbrev och allt annat jag kan tänkas behöva ha med mig.

Ska ta ett välbehövligt bad och försöka kurera den bankande huvudvärk som jag haft sedan förmiddagen. Det är snart dax att försöka sova. Dorado har tid på kliniken 08.00 Blir en tidig morgon i morgon.