Solen skiner och det är helt underbart varmt ute. Äntligen har våren kommit. Jag önskar att jag kunde njuta av alltihopa, men se du det kan jag inte. Min alkoholiserade granne sitter alltid ute på balkongen så fort det är varmt. Det stinker bränd gröt, gammelalkis och piss när han öppnar balkongdörren. Då drar jag snabbt igen min dörr. Vill inte att min lägenhet ska lukta blää. Han sitter dessutom och röker konstant. Om han hör att jag smyger ut så börjar han direkt att prata med mig. Han verkar inte fatta att jag inte vill prata med honom. Förra sommaren frågade han: Lilla gumman, är du ute? Jag svarade: Nä. Han sa: Nänä. Har man mycket koll då eller?

Jag var ut med Irmeli till Strömsholm idag. Vi drog en fika på Markan. Var skönt att komma bort från lägenheten. Det bästa med Markan är inte den fantastiska utsikten, läget eller de underbara möblerna. Nä, det bästa med Markan är att man inte behöver åka hem och dra av sig stallkläderna. Helt underbart!

Vi passade även på att lapa lite sol, kolla stallarna (som nu börjar bli några miljoner gånger känns det som) lika kul varje gång och tugga lite godis från Gula hästen. Det var otroligt lugnt på Strömsholm idag, beror nog på påsken :) Tror jag ska annonsera om att få hyra ett torp i denna lilla idyll. Känns mer som hemma, inte som denna hemska lägenhet. Eller lägenheten är inte hemsk, den är helt ok.

Å, Herre Gud vad tungt det går! Men det är inte på grund av min ofantligt stora mage, nej då inte alls. Den har jag haft hela vintern och inte har den sinkat mig på något sätt. Nä, det måste vara för att vi nu helt plötsligt börjat rida som galningar. Varje dag ska vi ut verkar det som. I sol, regn, blåst. Ja, i alla väder helt enkelt. Tiden då man kunde ta sig en liten siesta på morgonen verkar vara helt förbi. Inte för att jag klagar. Men jag kan nog minsann säga att det var bättre förr. Nu ska det bändas, böjas och ställas både hit och dit, benen ska korsas och man verkar ska vara rörlig i alla riktningar. Bakbenen ska arbeta, magen ska hållas in och framdelen ska vara stark och allert. Inte får man kasta sig iväg i värsta galoppen bara för att det en faller på heller. Nä, nu verkar det vara strukturerat som gäller. Hörde Amiga muttra till mig att nu är du sex år Dorado, nu får vi ta tag i saker och ting. Lät seriöst. Ni kanske förstår varför jag nu uttrycker min oro...Tror min mage ligger risigt till. Verkar som att jag kommer att bli fit. Undra om hon kom på allt detta bara för att jag fyllde år igår? Om det är orsaken så ska jag börja äta Pippi Långstrumps krumelurpiller. Finns de på riktigt? "Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur"...

Adios amigos!