Tog ut Dorado på ridbanan igår och skulle kolla om han haltade. Han markerade lite men var betydligt bättre än tidigare. Lät honom gå ett varv på volten, mer behövde jag inte för att se att han inte var helt ok. Hur det än var så hurrade jag inombords eftersom han såg betydligt bättre ut. Var nästan beredd på att ha en stående tid varje vecka på Strömsholm, i förebyggande syfte. Pratade med Ulrika idag och hon tyckte att jag skulle komma in med honom på måndag även om han inte skulle vara halt just den dagen vi ska in. Är det någonting galet så kan man kanske hitta det onda i alla fall eftersom Dorados hälta är återkommande. Han har den då och då under året. Tog några bilder och när jag nu tittar på dem så ser han ut precis som vanligt. (Inga kommentarer på att jag har honom i bara grimman, tack).

Idag när han skulle in från hagen så behövde jag inte ens kolla honom för att veta att han var halt. Hörde hur ojämt han gick. Satsade min tid på att skrubba lera, spola benen, klia löspäls och massera manken. Han är som en miljon min älskade vän. Det finns ingen annan häst jag hellre vill ha, trots att min är halt, det är ju jag också ibland :p