Nu är solen och värmen äntligen här. Inte ett regnmoln så långt ögat ska se. Jag har lovat mig själv att cykla till stallet minst tre dagar per vecka om vädret tillåter. Ska bli kul att se ifall jag lyckas med min utmaning. Förra året cyklade jag de 1,4 milen enkel väg en gång på hela sommaren. Det rekordet blir inte särskilt svårt att slå :)

Dorado kändes fortfarande lite trött så jag bestämde mig för att rida ut. När jag skulle försöka få Dorado över diket ut på ängen när vi kom till Hjälmesta så vägrade han...som vanligt. Jag brukar bli tvungen att skritta efter vägen. Idag blev det icke så. Jag tog i med hårdhandskarna och efter panik och svordomar så var vi äntligen över. När allt kom omkring så var det inte så farligt som det verkade från början. Vet inte vad han egentligen fått lära sig om diken i Spanien? Han verkar helt säker på att det bor minst 15 giftiga ormar där och att de allihop ska hoppa upp och bita honom.

Väl över diket så skrittade vi lugnt och stilla på kort tygel mot ängen. När vi kom fram så kände jag på en gång att underlaget ännu gav med sig, det var alldeles för blött. Red upp på grusvägen bredvid ängen. Har aldrig ridit efter den och nyfikenheten tog över. Manade på Dorado och vi följde den slingriga vägen. Den verkade farlig, många snäva kurvor, stora stenar, björnar, vargar, lodjur och apor med sylvassa tänder. Eller inte, men Dorado verkade tycka det i alla fall. Han skyggade för varje stor sten som låg i vägkanten och det var ett antal sådana. Manade på honom varje gång och till slut var de inte farliga längre. Red tillbaka i samlad trav men den kändes inte som vanligt. Vill ha mer schvung, kändes lite loj idag. Vi "hoppade/kastade" oss över diket igen och skrittade hem på lång tygel i den gassande solen. Helt underbart!