Nu är solen och värmen äntligen här. Inte ett regnmoln så långt ögat ska se. Jag har lovat mig själv att cykla till stallet minst tre dagar per vecka om vädret tillåter. Ska bli kul att se ifall jag lyckas med min utmaning. Förra året cyklade jag de 1,4 milen enkel väg en gång på hela sommaren. Det rekordet blir inte särskilt svårt att slå :)

Dorado kändes fortfarande lite trött så jag bestämde mig för att rida ut. När jag skulle försöka få Dorado över diket ut på ängen när vi kom till Hjälmesta så vägrade han...som vanligt. Jag brukar bli tvungen att skritta efter vägen. Idag blev det icke så. Jag tog i med hårdhandskarna och efter panik och svordomar så var vi äntligen över. När allt kom omkring så var det inte så farligt som det verkade från början. Vet inte vad han egentligen fått lära sig om diken i Spanien? Han verkar helt säker på att det bor minst 15 giftiga ormar där och att de allihop ska hoppa upp och bita honom.

Väl över diket så skrittade vi lugnt och stilla på kort tygel mot ängen. När vi kom fram så kände jag på en gång att underlaget ännu gav med sig, det var alldeles för blött. Red upp på grusvägen bredvid ängen. Har aldrig ridit efter den och nyfikenheten tog över. Manade på Dorado och vi följde den slingriga vägen. Den verkade farlig, många snäva kurvor, stora stenar, björnar, vargar, lodjur och apor med sylvassa tänder. Eller inte, men Dorado verkade tycka det i alla fall. Han skyggade för varje stor sten som låg i vägkanten och det var ett antal sådana. Manade på honom varje gång och till slut var de inte farliga längre. Red tillbaka i samlad trav men den kändes inte som vanligt. Vill ha mer schvung, kändes lite loj idag. Vi "hoppade/kastade" oss över diket igen och skrittade hem på lång tygel i den gassande solen. Helt underbart! 

 

Ann-Britt

11 april 2010 17:03

Låter mysigt. Han är kanske rädd för de vilda blommorna i diket? Krokodiler finns nog i Spanien.

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

 

Natalie

11 april 2010 18:26

Det där med diken känns igen. Mina spanjorskor är inte rädda för nå´t men Bonic däremot är en "fjolla". Ett dike eller (hemska tanke) ett litet vattendrag är faktiskt livsfarligt! Tyvärr har hans korkade ryttare inte vett att bli rädd utan helt fräckt så tvingar hon honom att traska på och sluta skutta.

http://colina.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...