Dorado tyckte att det idag var dax för hagbyte, så han tog saken i egna händer och bytte hage. Någonting var fel med aggregatet så han kunde utan att få sig en enda stöt krypa mellan trådarna. Så praktiskt. Eftersom han är en sådan gentleman så hjälpte han även sin kompis ponnyn ut ur hagen. Han lyfte tråden så den kunde gå under. Det var ju snällt av honom.

När jag sedan kom för att fånga in honom och sätta tillbaka honom i sin gamla hage så lekte han jagaleken. Den är superkul, för Dorado i alla fall. Jag hatar den. Den leken går ut på att jag ska försöka ta fast honom. När jag är ungefär en meter ifrån så kastar han sig iväg, överlycklig för att han gång på gång klarar sig undan.

Kunde när han sprang runt där och roade sig själv se att han var ganska markbunden. Tog lite bilder. Det är dock inte de bilderna som visar hur bedrövlig min häst är som jag lägger upp här. Nej, det är bilderna som visar hur kul vi hade idag när vi lekte jaga, Dorados favoritlek.

Först skrittar jag runt helt oberörd, stannar så hon kan komma nära och då...

Kastar jag mig iväg i värsta farten. Amiga har inte en chans, hon har ju bara två ben!

Tur för Nina att hon ännu en gång lyckades överlista Dorado. Hon ställde sig i mitten och låtsades att hon longerade. Det nappade Dorado på. Han sprang runt Nina på en jättevolt som sträckte sig över hela hagen. När hon sa galopp så galopperade han, när hon sa trav så travade han. När hon kommenderade honom att skritta så gjorde han det och när hon sedan sa halt så gjorde Dorado halt. Skit för honom. Den var inte svår att lura. Typiskt för lilla Dorado att han är en PRE och som de flesta PRE så vill han alltid vara till lags och göra sitt bästa när det kommer till att arbeta.

Tog ut honom på töm nu på kvällen. Hade med mig Ingegerd, vårt Skånebesök. Hon hjälpte mig att kolla honom. Han visar som vanligt ingenting på rakt spår mer än att han är väldigt markbunden. När jag sedan tog in honom på böjt spår så kunde vi båda två snabbt konstatera att han var halt på båda bak.

Det känns inte alls roligt nu. Jag känner mig rätt uppgiven om jag ska vara riktigt ärlig. Har gjort precis som veterinären sagt åt mig att göra, jag har följt hemgångsråden till punkt och pricka. Vad gör jag nu? Vet inte om jag ska ställa av honom eller försöka skritta honom på rakt spår. Måste försöka få tag på någon på Strömsholm i morgon.

Vi bestämde oss för att åka och bada eftersom solen stod högt och svetten lackade. Innan vi var framme hade det mulnat igen alldeles och regnet hängde i luften redo att kasta sig över oss när som helst. Vi bestämde oss för att åka ut med båten i alla fall.

Jag har inte badat i Haukijärvi på flera år, blev inte i år heller men jag har varit där i alla fall. Vi åkte ut allesammans med morfars båt. Morfar var tyvärr inte med. Han är sedan ett år tillbaka förlamad i sin högra sida så han sitter i rullstol. Han hade bara älskat att var med, det vet jag.

För mig började det lite kaosartat. När jag stod och donderade som bäst till min morbror så ser jag i ögonvrån hur någonting rör sig vid mina fötter. Har aldrig varit så snabb i hela mitt liv. Sen superfet huggorm låg där. Jag såg den innan, men jag trodde att det var en pinne. Den ringlade bara fredligt iväg in i buskarna. Huu så jävla läskigt. Kändes lite som att jag klarat mig undan två olyckor på samma dag. Först när Dorado gick ikull och sedan när ormen bestämde sig för att skona mig. Det finns nog någon som vakar över mig där uppe i alla fall.

Vi styrde båten mot Verners strand. När vi var små så brukade morfar berätta skrönor om gamla Verner. Vi grillade korv och mina kusiner Wille och Fille badade glatt trots att regnet började att droppa. Nemo badade han också. Han fångade pinnen, sprang med Molle, tiggde korv, åt bullar och hade en toppendag. När regnet ökade i intensitet så bestämde vi oss för att ge upp. Vi packade ihop våra saker och åkte hem. När vi kliver i land så spricker det upp och solen kommer fram igen. Är det inte typiskt så säg!

Nemo har koll på åt vilket håll vi ska.

Morfars båt, den är inte stor men den går fort (om du frågar Wille).

Jag har alltid faschinerats av det klara vattnet, speciellt på senare år då jag bara sett Mälarens grumliga vatten.   

Jag ska minsann gömma min pinne så inte Molle tar den.  Gräva, gräva, gräva.        

Tycker att det luktar korv, har jag missat någonting?      

Wille 4 år lite frusen efter att han badat.

Dax att kasta in handduken! Molnen hopar sig.