Mamma, pappa, Milla och Emilia har alla packat sina grejor inför morgondagens avfärd ner till södern. Jag har inte ens plockat iordning mina grejor. Åkte iväg till stallet här på kvällskvisten och duschade Dorado i stället, det var roligare. Jag gillar inte att packa, drar ut på det in i det längsta. Det är alltid så sorgligt att lämna Ann och Karin. Känner mig så hemma här. Inte för att jag inte är hemma i Västerås. Är bara hemma på ett annat sätt.

Jag var ute och skrittade Dorado i morse. Vi var ut alla tre tillsammans efter vägen i skogen. Det var så roligt att rida ut tillsammans. Lilla Dorado tog täten. Han trampade på som en ångvält. Inte det minsta halt. Både Marinin och Lillebror hade svårt att hänga med när Dorado lade i den högre växeln. Han är otroligt effektiv när han skrittar. Han snubblade inte en enda gång. Jag vet att jag inte ska hurra, för jag kommer bli besviken, men lite Lasses förtjänst är det att Dorado idag trampade på utan bekymmer. Han har små, söta, runda, fina fötter. De har en smidig överrullning så han kan ta sitt steg utan att fastna med tån i backen. Jag önskar att jag kunde packa ner Lasse i min väska. Skulle verkligen behöva honom.