Jag måste säga att ordet träningsväk har fått en ny betydelse i min värld. När jag kom hem från jobbet igår så kände jag att hela jag var fullproppad av energi. Tog en 40 minuters rask promenad med Nemo och toppade det med ett nästan två timmars pass Ashtangayoga. Jag kände på en gång när det var dax för avslappningsövningarna att det här kommer jag att få betala för. När jag hoppade in i bilen för att åka till stallet så kände jag hur träningsvärken satte igång. Det gjorde ont i benen och jag kunde knappt lyfta benet för att växla mellan koppling och broms.

Hade ut Dorado en sväng i ridhuset. Tömkörde lite. Han var pigg och glad men han är inte fräsch. Lutar sig framåt och avlastar när han travar. Galoppen likaså. Hade honom på lina i torsdags. Då såg han lite bättre ut men ingenting att bygga upp sina förhoppningar kring.

Kontaktade Caroline i söndags och hon lyckades hitta en tid då vi kan komma. Vi ska dit på torsdag. Blir nog toppen. Jag hyser allt mitt hopp till att hennes mirakelfingrar ska lösa alla våra problem ;)

Nu är det lördag morgon och träningsvärken har redan nått oanade höjder. Undra hur denna dag ska bli? Tror jag ska ta en lång promenad och sedan prova att mjuka upp kroppen med att göra lite solhälsningar. Vem vet, det kanske löser sig. Jag har dessutom värsta projektet i helgen. Måste skotta fram hästtransporten. Den står på baksidan av stora ridhuset. Jag kollade till den tidigare i veckan och till min förvåning så var den inte mycket insnöad alls. Men alldeles nog för att skotta för hand. Snön är dessutom stenhård. Skulle jag haft en bil med fyrhjulsdrift så hade jag nog bara dragit fram den genom drivorna, men jag vet att Passaten inte kommer att fixa det.

Ha en underbar lördag mina vänner.

Idag hände det som inte får hända. Dorado har gått omkull. Jag hann knappt förstå vad som hände. Han har varit så fin så länge och helt utan förvarning så drog han i backen. Jag hade honom på töm och som vanligt så tror jag inte att han själv förstod vad som hände. Han har varken snubblat eller gått omkull sedan jag var till Caroline första gången. Känner mig just nu fruktansvärt uppgiven. Hade precis börjat slappna av och bara lärt mig att njuta av att få se vilken fin häst jag har.

Har dock under denna vecka varit på min vakt eftersom jag sett små, små tecken på att någonting inte stämmer. Han har varit hur fin som helst i ridningen men jag har sedan två veckor tillbaka sett att de kompensationsknölar (som Ulrika kallar dem) har kommit tillbaka. Han har varit lite knackig i väderomslagen men ingenting som jag reagerat alltför mycket på. Med knackig menar jag att han varit stel bak men det har släppt när jag värmt upp honom på töm och stretchat. Efter att jag stretchat lite så har jag fortsatt att tömköra och då har det inte synts någonting. Jag har minst en gång per vecka haft ett skrittpass, då vi bara tränat skritt i 40 minuter. Han har varit så fin, långa fina steg, och inte haft några problem med sidvärtes rörelserna.

Han har aldrig gått omkull när jag tömkört och idag kändes det fruktansvärt. Det var som att alla fyra benen bara gav upp. Han vek sig fram och bak samtidigt, det var som att det bara klippte honom. Han låg där på mage och var helt paralyserad. Så brukar han inte reagera. Han brukar studsa upp lika snabbt som han gått omkull. 

Känner mig just nu, som ni säkert förstår, mest uppgiven och ledsen. Min fina häst. Önskar att han kunde tala om för mig vad som är fel.

Skickade ett mess till Ulrika i morse. Saknar henne. Det verkar som att jag är lite saknad jag också. Lilla Nilla påminner dem då och då om att Nina och Dorado flyttat. Hon är så go.

Fick ett mess igår med ett erbjudande jag inte kunde motstå. Det var Ellinor som undrade ifall jag ville hänga med på en tur i skogen. Nappade såklart och idag tog vi en tur. Dorado är den perfekta hästen att ha med på uteritt, speciellt när det kommer till att ha med spralliga unghästar. Han är så cool trots att även han själv är unghäst :D

I morse tog jag mig i kragen. Jag tvättade och lagade ett antal av Dorados täcken. Har ett Bucastäcke som jag inte kan använda eftersom det spruckit vid spännet. Jag tog bort spännet och sydde ihop täcket. När jag var klar så var jag en aning förundrad över hur snabbt det egentligen gick att laga täcket. Typiskt att startsträckan inför ett projekt alltid är så lång. Nu känns det dock väldigt bra. Känner mig otroligt duktig.

I går hade jag 40 minuters skritterapi med Dorado. Det var ett riktigt givande pass. Dorados sämsta gångart är skritt, bara därför brukar jag tvinga honom att träna på detta. Jag var riktigt nöjd över resultatet när jag gick in. Jag började med att skritta fram på lång tygel, det gick som vanligt väldigt bra. När det sedan blev dax att korta upp tygeln så var det inte lika kul längre. Han började direkt att takta och då bestämde jag mig för att jag minsann skulle ta tag i problemet. Gav halvlånga tyglar och tog in honom på en volt. Red honom lång och låg tills han slappnade av. Ogillar verkligen när han går och stretar. Han slappnade av otroligt snabbt. Arbetade med att flytta undan skänkeln och han var verkligen med. Gjorde halter, ryggade, gjorde skänkelvikningar, bakdels- och framdelsvändnignar, red öppna och sluta. Tränade att göra fina runda volter. Jag kände mig så otroligt inspirerad och jag tror att jag smittade av mig på min lilla häst. Han gjorde sitt bästa hela tiden och han taktade inte en enda gång. Det är så kul att rida just nu :) Jag önskar att alla någon gång skulle få prova att rida en häst som min, för han är alldeles, alldeles, alldeles...underbar.

Tycker att Dorado varit knackig i några dagar. Han har rusat när jag ridit. Min känsla har varit att han vill springa undan. När jag tömkört har jag varit osäker på ifall han är halt. Han har sett oren ut. Har blivit mer och mer uppgiven men ändå fortsatt att kämpa på med honom. Har tömkört, stretchat, masserat och gullat med min lilla guldklimp.

Idag var det helt omvänt. Jag bestämde mig för att rida. Ville testa honom. Till en början var han springig men det gick snabbt över. Han slappnade av och kunde komma till arbete. Det gick bara bättre och bättre ju längre in i passet vi kom. Jag kände att han var med, att rygg och bakdel var ordentligt aktiva. Jag red fram lång och låg. Ville ha honom att slappna av ordentligt. Jag tränade att göra halt och att stå lugnt och stilla i halten. Lade sedan in ryggningar som avslut på halten. Det fungerade riktigt bra. Då ökade jag svårighetsgraden och trampade honom efter varje ryggning. Sista steget blev att göra halt, rygga, trampa och sedan fatta en lugn och stabil galopp. Han klarade testet med utmärkta resultat.

Jag red ner honom och bestämde mig för att gå in medan vi låg på topp. Jag stetchade honom, klappade om honom och gnuggade varv på varv med borsten. Måste säga att jag fortfarande är i ett lyckorus. Kände där jag stod och borstade honom att jag måste åka hem och smälta hur bra han gick. Han har aldrig, aldrig under alla dessa år gått så här bra. Han var så där, mitt i nuet. Han gav 110% och visade verkligen vad han egentligen går för. Jag önskar att min mamma varit där. Jag hade så gärna delat detta med henne. Hon är den som alltid varit med mig i stallet. Hon var alltid med när jag hade min förra häst Casper. Hon har stått där på varje träning, i kalla ridhus och aldrig klagat. Hon har hjälpt mig att träna inför tävlingarna, mockat och ställt iordning mat. Hon hade behövt få se vilken fin häst jag har nu. Han är som en miljon. Det var så tråkigt att inte få dela detta med henne idag.

Tänk att igår ville jag bara sälja allt jag äger och flytta till okänd ort så långt härifrån som möjligt. Till ett ställe där allt jag behövde var ett gäng snygga bikinis. Nu kan jag stå ut, tänk vad mycket ens lilla ögonsten kan göra för en.

Kunde inte komma på någon fyndig rubrik till dagens inlägg. Tänk att jag tjatar hela dagarna om rubriker och hur viktigt det är att fånga läsarens intresse redan på första raden. Skumt när det kommer till en själv. Trodde aldrig jag skulle få äta upp mina egna ord ;)

Jag var på fest i onsdags. Red Carpet fest. Det var en trevlig tillställning med snygga klänningar, god mat, gott vin och champangen, ja den flödade. Med andra ord var det en stillsam torsdag för mig.

Jag red ut innan festen i onsdags. Har för det mesta tur när jag ska rida ut. Det är alltid någon annan som hänger med. Det är kul att få sällskap. Vi fick med oss Dorados granne Ruben (och hans ägare förstås). Han är lika gammal som Dorado och de verkar komma bra överens. Vi skrittade bara eftersom de inte plogat ängarna denna vecka. Jag vill inte gärna dra på onödiga inflammationer i diverse leder för att jag har ridit oförsiktigt. Och djupsnö mixat med spränggalopper/långa travinlägg är själva roten till det onda. Skritt över ängarna går dock bra för mig. Dorado är inte särskilt glad för det men han hänger på i alla fall.

Igår lade jag in en vilodag. Inte för att han behövde det men mer för att jag behövde det. Huvudet kändes tungt och för att inte tala om benen. Blev en del buggande under natten och jag har hittat en stor blåsa på min ena fot. Huuu.

Har idag påbörjat vårens b-vitaminintag för min kära häst. Han har börjat att släppa sin vinterpäls. Jag borstar och borstar men det enda som händer är att mina kläder blir vita av Doradopäls. Ska köpa en brun häst nästa gång (Mamma, det trodde du aldrig du skulle få höra). Men som ni säkert förstått så har jag förlikat mig med tanken om en brun häst, annars skulle jag aldrig önskat mig en av tomten. Är less på alla dessa äckliga bajsfläckar. Det känns som att de är överallt. Borde egentligen inte klaga, det är bra att hästen sover ordentligt. Men jag blir bara så less på att tvätta honom och om jag inte gör det så får jag rida på en äcklig häst. Idag red jag på en äcklig häst. Tog på honom ländtäcket och drog en lättnadens suck för att skymningen infallit.

Jag red förbi stall Xcena, runt åsen och över ängarna. Passerade vägen upp till vårt stall och in i skogen. Plötsligt när jag klev ut från skogen, ut på vägen så stötte vi på en gammal bekant. Där mitt ute i skogen. Är det inte roligt så säg. Jag träffade en av tjejerna som stod i grannens stall i Dingtuna där jag hade Dorado förut. Vi har ridit ut några gånger förut och nu kommer det garanterat att bli fler gånger eftersom vi håller till på samma ställe...igen. Tänk vad världen är liten.

För övrigt så har Millas lilla Emilia lärt sig ett antal nya ord. Jag fick höra ett av dem uttalas igår. Hon sa: bubbe (gubbe) till sin pappa. Hmmm...Tänk vad dagis är bra. Man lär sig massor där!

Nu ska jag lägga mig i soffan med en god bok i handen. En av mina favoriter, Waiting for Godot. Jo, jag är en sådan som läser samma bok flera gånger. Jag har även en favoritfilm som jag sett så många gånger att jag tappat räkningen. The Holiday. Har du sett den? Om inte, gör det. Den är bra, riktigt bra. Men innan jag lutar mig tillbaka så vill jag bara säga:

-Grattis södern. Ni har äntligen förstått att det är bra att använda en väghyvel då och då. Grattis även till att ni nu köpt in snöslungor till traktorerna. Det är så mycket lättare att ta bort alla de höga plogkarmarna då :) De försvinner dessutom helt om man ser till att ha med en lastbil med ett stort flak där man låter snön från snöslungan landa. Vad bra ni är, fortsätt så här.

Over and out...

Amiga har tömkört mig i två dagar. Första dagen var det superkul! Jag var en aning pigg ;) Hoppade och skuttade runt henne. Mina ben sprättade åt alla håll. Jag provade till och med att sparka lite med det ena bakbenet. Man vill ju gärna vara lite på "the wild side" så att säga. Tyvärr är det inte alla som uppskattar kul och bus så jag fick en ordentlig tillsägelse och plötsligt var det slut på det roliga.

Amiga fick en idé som ledde till att hon fick pusta, stånka och stöna. Hon kom på att hon skulle dra fram ett gäng bommar. När hon äntligen fått fram dem så var det meningen att jag skulle springa över dem. Jippi! Kan det bli kuligare än att få galoppera över lite bommar. Men glädjedödare som hon är så var bommarna lagt ut för att jag skulle trava över dem. Suck. Människor...behöver jag säga mer.

Dag två med tömkörning blev däremot roligare. Jag stod och tittade på när Amiga gick igenom samma process som dagen innan. Vilade lite på det ena bakbenet bara för att det skulle kännas ännu jobbigare för henne att dra fram bommarna. Plötsligt kom hon på att hon skulle lyfta upp dem en bit från marken. Hon sprang iväg och hämtade stora sockerbitar (det är inte riktiga, ser bara ut som gigantiska sockerbitar, de är gjorda av plast). Hon pallade upp den ena bommen med en sockerbit på vardera sida och lade sedan en sockerbit på ena sidan av den andra bommen. Vi värmde upp och jag kände mig inte alls lika sprattlig i benen som dagen innan. Kändes nästan som att jag hade lite träningsvärk. När det var dags att gå på bommarna så visade det sig att jag var tvungen att lyfta fötterna högt, högt. Det kändes. Puh. Amiga är så klok och när jag visat henne hur duktig jag var på att lyfta mina fötter högt, högt så fick jag galoppera. Jag kastade mig iväg i full fart och riktigt hoppade över bommarna. Jag riktigt kände hur luften lyfte min man och jag kunde inte göra annat än att tänka på hur underbart livet kan vara! 

När Amiga beordrade mig att skritta av så kände jag hur trött jag egentligen var. Jag riktigt ångade. Hon är så rolig Amiga för när vi skrittat ett långt tag så var det dags för henne att stånka och stöna igen. Det var nämligen så att hon var tvungen att lyfta tillbaka bommarna. Jag skrattade lite för mig själv. Hon är så svag.

Väl inne i stallet så började Amiga med samma procedur som hon gör varje gång vi varit ute och ridit eller tömkört. Först drar hon i bakbenen och sedan i frambenen. Det verkar jättetungt och tyngre blir det eftersom jag brukar försöka göra den foten hon håller i extra tung. Hehe. Jag är så skojig. Bus.

Att rida inomhus är som en dröm. I det lilla ridhuset finns det fem speglar. Dorado tycker att man kan spegla sig minst lika bra i alla fem speglarna. Att hästen han tittar på är så otroligt snygg och blyg verkar skumt. Han försöker att lukta på den men då säger det bara poff och så försvinner den. Allt blir helt immigt och suddigt. Han har inte en aning om hur detta kan komma sig? Det enda han vet säkert är att det garanterat är ytterligare ett av människornas påhitt.