...och precis som förra året så tittar de vita håren fram.

Det finns ingenting mysigare än när flocken fått ren halm i ligghallen. Cielo bara älskar mysfaktorn. Jag har inte kunnat vara till honom sedan i söndags men idag orkade jag färdas så pass att jag tyckte det var värt ett besök i hingstflocken. När jag klev ur bilen möttes jag av en kille som jobbar på gården. Fick en uppdatering om hingstflocken utan att jag ens bett om det. Sådant värmer. Det visar att man bryr sig.

Cielo låg och sov. När jag ropade på honom så såg jag det lilla huvudet med sin stora stjärn riktas mot mig. Jag kunde se på hela honom hur glad han blev. Inte så glad att han behagade stiga upp men när jag kom fram så tryckte han sin lilla mule i mina byxor. Han var precis överallt och visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Jag kliade honom i pannan, på halsen och strök den lilla mulen. Han bara njöt och det gjorde jag också. Att en så liten grej kan bli så stor. Jag blir helt lycklig bara jag tänker på det :) Cielo är verkligen min bästa vän.

Med tårarna sprutande lyfte jag in mig själv i bilen. Kön på första apoteket vad så lång att jag höll på att krevera. En snäll kvinna gav sin sittplats till mig och sa:
- Oj! Du behöver verkligen sitta ner (då kan ni tänka er hur jag såg ut).
Jag fick trots den snälla kvinnan ge upp och släpa mig ut till bilen utan mediciner. Åkte till nästa apotek och där var det helt folktomt. Fick då äntligen fått ut mina mediciner.

Har fortfarande inte hört någonting från läkaren. Grrr. Är nu nästan helt invalidiserad och att plocka medicinerna för att se vad som händer känns just nu som ett dåligt skämt! Jag har inte träffat Cielo sedan i söndags men jag har gett mig f*n på att i morgon ska jag ta mig in i bilen och åka iväg om det så är det sista jag gör. Förhoppningsvis sätter medicinerna sig i arbete så fort som möjligt och att jag redan i morgon är som en ny människa. Hoppet är det sista som överger mig även om jag känner mig orolig inför framtiden. Skulle ljuga om jag sa att jag är helt säker på att jag kommer kunna rida igen. Känns inte riktigt som det just nu. Nä, usch! Hemska tanke. Den plockar jag bort, skrynklar ihop och eldar upp.

Snälla sommarvärme, kom tillbaka.

Jag har precis besökt paradiset på jorden! Jag har varit på Usports i Västerås. De hade Roxykläder! Jag har i flera år tjatat på diverse butiker om detta fantastiska märke. Jag hittade en jacka som jag bara älskar. Hoppas den finns kvar tills den dag då jag har råd att köpa den. Det fanns världens snyggaste täckbyxor, en av de snyggaste mössor jag sett och den garanterat skönaste myströjan. Allt från underbara Roxy! De hade även en randig Roxyryggsäck som jag skulle kunna kapa min högra stortå för ;)

Nu hoppas jag bara att de ska börja sälja Horseware också så behöver jag aldrig besöka någon annan affär i hela mitt liv!

Jo, fick en släng av materialistsjukan men det blir lätt så när drömmar helt plötsligt går i uppfyllelse!