När jag var liten bodde jag alltid hos min mormor och morfar på sommaren. Jag hade hästarna nära och kunde vara i stallet hur mycket som helst. Jag är uppvuxen bland både travfolk och ridfolk och har på så sätt fått ta del av två olika världar, även om jag inte föstod det då eftersom jag bara var där för att få klappa på hästarna. Idag förstår jag värdet och följer med spänning utvecklingen i båda världarna. Jag hade ingen aning om att Lutfi Kolgjini skulle vara sommarpratare förrän jag blev informerad om det när jag kollade trav på tv här en kväll. Han är verkligen värd att lyssna på...

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5127757

Viking Kronos

Nu är det tre månader sedan denna jävla huvudvärk bestämde sig för att bosätta sig i just min skalle. Jag är så less på min inneboende och vill nu att någon annan tar över. Tycker att det är ett rimligt krav. Behöver få en paus. Vet att man ger till de som tål men jag tror att min gräns börjar att vara nådd nu. Vet att det finns värre saker att drabbas av och att jag har det rätt så bra men om jag bara kunde få en paus så skulle jag kunna ge skiten ett helvete när den bestämde sig för att flytta hem till mig igen. Alla blir vi lite piggare av en semester.

Jag ser dock ljuset i tunneln. Fick i torsdags ett brev. Har fått en tid till neurologen och nu är det inte länge kvar. Det känns bra. Tabletterna som hjälpt mig att mildra det onda börjar nu att svika mig. Har denna kväll spenderat ett antal timmar med att vrida mig i sängen med händerna krampaktigt fast i huvudet. Har varit helt säker på att om jag släpper så kommer huvudet att sprängas. Varje gång jag fått kräkas så har jag varit helt säker på att trycket kommer att göra att jag tuppar av. Har dock klarat mig. Huvudet sitter kvar och jag har inte tuppat av. Jag har lyckats somna en halvtimme i taget och jag tycker nu inte alls lika synd om mig själv längre. Det hade kunnat vara värre. Jag är ännu hemma, har inte behövt åka till akuten och ligga där helt borta medan jag lyssnat på sköterskornas förklaringar om att det är powermeet och många som behöver hjälp. Jag tänker dock inte sticka under stolen med att jag kunnat tänka mig sköterskans hand mot min panna och att hon talat om för mig att allt kommer att bli bra. Men om jag ska vara helt ärlig så kan jag erkänna att jag hade godtagit även din hand. Bara du hade kunnat stryka mig i pannan och lyckats få mig att somna.

Cielo är verkligen mitt ljus. Han är en exemplarisk körhäst och han gör arbetet med nöje. Idag var han glad och självsäker. Jag blir glad och inspirerad av att se honom jobba.   Han fick prova skrittmaskinen tillsammans med sin kompis idag. De gick där så snällt. Cielo förstod direkt att när maskinen stannar så byter den varv. Kloka killen min.

Sov gott mina vänner där ute.