Jag har alltid så svårt för att somna när jag är i de norra delarna av landet. Jag klarar mig med 4-5 timmars sömn. Har under hela min uppväxt haft svårt för att sova på sommaren. Det måste vara solen och att det är ljust hela dygnet. Eftersom jag är vaken när alla andra sover så brukar jag köra någon eller några filmer varje kväll. Förra året såg jag alla säsongerna av True Blood. Kollade till två halv tre och steg upp runt sju. Vaknade pigg och utvilad. Självklart kände jag mig som ett lik emellanåt men det kan ha att göra med att jag länge, länge låg och funderade på vad som hänt i just de avsnitten som jag tittat på och vad kommande avsnitt skulle handla om.

Denna sommar passar jag på att varva filmerna med läsning. Läser sista delen i "House of night"-serien. Den är lika bra som de andra delarna.

Jag besiktade hästtransporten i går. Den gick igenom utan anmärkning. Kände mig nöjd. Jag har funderingar på att byta vagn. Det lutar åt ett Umesläp, en B50. Jag kommer aldrig att köpa ett släp utan fronturlast och jag tror att detta släp skulle passa mig. Men att byta märke är för mig ett stort steg så jag kommer att behöva tid att bearbeta detta. Jag har sedan jag fick min första hästtransport bara kört Kylinge. Den heter nu Thule och jag är osäker på hur jag ska göra. Så bli inte förvånade om det kommer att Thulesläp i slutändan :) Anledningen till att jag funderar på att byta släp är för att den transport jag har nu är en Kylinge Eurotrailer. Den är stor och tung och jag känner inte att jag behöver en transport som är extra hög och extra bred. Ja, ja jag får se hur jag ska göra. Släpet kommer inte att rulla så mycket detta år så jag kanske kan lugna mig lite. I alla fall tills jag funderat klart på hur jag vill göra.

Jo, Norrland är underbart. Det är ett lugn här som inte finns i Västerås. Samtidigt som det ibland kan bli lite väl lugnt. Jag har ingen häst med mig  i år och tristessen kan snabbt slå till. Jag saknar Cielo samtidigt som jag har tid att fokusera på mig själv. Jag har verkligen hamnat i alternativmedicinens mekka. Jag har fått några droppar som ska smörjas i tinningarna. Det kanske inte låter klokt men dimman i huvudet lättar en aning och jag känner mig inte alls lika ljud- och ljuskänslig. Jag vet, det låter helt galet. Jag orkar nu vara igång. Klarade däremot inte att köra hela vägen till Överkalix, gå på marknad och sedan köra hem igen. Vi hade dock fler chaufförer i bilen så de kunde snabbt ta över när jag ansåg att det inte gick längre. Pappas nya bil, en Ford Kuga är underbar att köra. Den skiljer inte mycket från min Maverick, förutom att det är mer en stadsjeep. Min är mer en terrängjeep. Kugan är pigg, smidig och tyst. Så går du i biltankar rekommenderar jag dig att provköra en Kuga.

Emme hittade en Cielo på marknaden i går. Den är lite mer vild än originalet men precis lika söt.

Jag fyndade ett halsband. På framsidan står det Cielo och på baksidan bad jag farbrorn gravera Dorado.

Jag har en liten hund. Han heter Prince William. Han har dock ingen aning om vem det är eftersom han alltid kallats för Nemo. Nemo är en stolt yorkshireterrier med den finaste stamtavlan. Han är dock en väldigt rastypisk yorkshireterrier. Han älskar ingen annan än sig själv. Det finns vissa personer i sin omgivning som han kan med men det är för att dessa personer utför tjänster av något slag för honom, bara för att göra hans vardag dräglig och för att främja hans behov. Nemo är inte bara rastypisk, han är en gnutta bortskämd. Han har en ägare som är stenhård och rak men det bryr sig inte Nemo om. Han vet vart skåpet ska stå. Han hunsar med alla i sin omgivning och basar. Han går med svansen i en spänd båge över ryggen för att visa sin dominans. Frambenen sprättar stolt när han springer och han är rätt nöjd med tillvaron. Så här var det att bo med Nemo tills en dag i julas när hans betjänt fick nog. Hon beställde en tid hos veterinären. Lilla Prince William är numera utan kulor. Han kostades på en kastration efter att han varit väldigt odräglig med alla hela julen. Sagt och gjort. Nemo fick åka till Strömsholm och där genomlida hela världens hemskheter. När han äntligen fick komma hem igen så fortsatte han i sitt vanliga spår.

Nu ett halvår senare är han tillbaka i Norrland, där beslutet om hans kastration togs. Det är nu lite upp till bevis på att operationen gav resultat. Nemo är nu en lugn hund. Han varken morrar, dominerar eller hunsar de andra hundarna och människorna för den delen. Nemo är nästan en helt normal hund. Han har fortfarande lite selktiv hörsel, men det går att leva med. Tillvaron här är lugn och harmonisk och alla hundarna är sams. De är inte vänner med Nemo men han får vara en del av flocken. Det tar nog ett tag för dem att våga lita på honom. Han anser sig dock som lite mer än de andra så han håller sig på sin kant men ibland kan han också se att det är lite roligt att ha någon att leka och springa med.

Tänk vad bra det blev! Det var värt varenda krona. Det finns ingen anledning att inte kastrera en hund som mår uppenbart dåligt av att ha alla detaljerna kvar. Planen för Nemo var varken att gå utställning eller avla så att jag inte tagit beslutet tidigare övergår nu mitt förstånd. Tänk vilken underbar hund jag har nu. Nu är det kanske inte bara jag som älskar honom. Nu kan alla se den rätta Nemo och förstå vilken mysig kille han är.