Klockan två i natt steg jag upp. Helt i nattmössan fodrade jag Cielo, mockade stallet och förberedde Libero för resan till Finland. Klockan tre lastade jag min ädla spanjor och styrde Mavericken mot grannlandet.

Han gick raka vägen in i transporten, stod snällt hela vägen. Väl på plats var han helt lugn, det knöt sig i magen och ångesten var total. Vi var först på plats. Hästarna i alla stallarna runt travbanan hade inte kommit ut ännu. När vi varit på plats i ca 10 minuter kom hästarna ut i hagarna och fler hästar kom till kliniken. Liberos puls höjdes och personalen skyndade på med att skriva in honom och få in honom till operation. Det hjälpte inte. Han tokflippade. Ångesten jag känt övergick i ett stilla tack till mig själv. Det är verkligen jobbigt att se honom ramla sönder på det här sättet. Jag inser att jag gång på gång bara tycker synd om honom. Jag hoppas verkligen att detta kommer att hjälpa honom bli den lugna pojke som han är hemma.

Jag var med och förberedde honom. När det var dags att släppa kontrollen och låta dem ta honom med in i operationssalen så gjorde det så ont i mig. Att lämna över kontrollen och grimskaftet till en människa jag inte känner var fruktansvärt. Jag ville bara hålla fast och tvinga dem att låta mig komma med. Men medgörligt gav jag mig. Strök min vän i pannan, borrade näsan i han lugg, drog in den välbekanta doften av Libero och sa till honom att vi ses snart.

Tiden maskade sig fram. När jag äntligen fick träffa honom hade han precis vaknat. Han var ledsen och förvirrad. De öppnade boxdörren och han såg mig på en gång. Tryckte sig mot mig och då, precis då så kände jag att Libero är min bästa vän. Han blev helt lugn och jag pratade med honom på spanska. Djurskötaren bytte grimma och jag fick tillbaka min vän. Veterinären kom för att tala om att han måste vara en av de vackraste hästar hon sett. Hon önskade oss lycka till och hoppades att han nu blir en lugn och stabil tävlingskompis.

Ute på gården passerade det hästar i ett enda virrvarr. Veterinären kommenderade alla ston att gå undan. Hon konstaterade att även om han är kastrerad så vet ju inte han det. Mycket riktigt. Väl ute på gården var han igång igen. Som vanligt var han hanterbar och lyhörd men i ögonen lyste paniken. Jag hade parkerat transporten nära och han kunde snabbt lastas. Bakom lås och bom lugnade han sig igen. Vi åkte den långa resan hem och han var helt tyst och stilla.

När jag klev ur bilen hemma på gården så gnäggade Cielo glatt. Libero svarade inte. Han lyssnade bara på mig. Väntade på kommando. Jag kopplade på grimskaftet. Han drog in den välkända lukten av hemma. Helt lugn backade han ut och gick bredvid mig in i stallet. Underbara, fina, fina Libero. Du är verkligen vacker som en saga.

 

Anki

6 juni 2013 22:42

Helt rätt beslut, så skönt för er alla tre :)

Nina

6 juni 2013 22:53

Tack:)

 

Kicki

7 juni 2013 07:41

Så härligt att resan och kastreringen gick bra! Håller tummarna att han klarar sig från infektioner och att läkningen går bra. Förstår att det känns bra i ditt hjärta, när hans ljuvliga blick möter din. Han har verkligen att fantastiskt uttryck!
Kicki

Nina

7 juni 2013 08:29

Jo, han är verkligen speciell. Det är någonting med honom som jag inte kan sätta fingret på. Han var nog en enhörning i sitt förra liv :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...