En knall som ljöd genom sovrummet fick mig att piggna till på stört. Studsade upp. Det dånade och blixtrade runt omkring vår lilla by. Det är sällan åskan når hit men när den väl gör det så brukar den ta igen alla de gånger den inte orkat fram. Denna morgon snurrade den runt, runt och hotade. Jag räknade 1001, 1002, 1003, 1004, 1005, 1006, 1007, 1008, 1009, 1010. Då kom knallen. Försökte få på mig shortsen samtidigt som jag borstade tänderna. Skakade liv i Nemo och fick med honom ut i bilen. Glömde regnjackan och fick springa in igen. Hela tiden åkte Tor över himlen och svingade med sin hammare. Den fyra minuter långa bilfärden kändes som en evighet. När jag nästan var framme så kom störtskuren, åskregnet slog mot bilen och vindrutetorkarna fick gå på högvarv. Vattnet forsade längs vägen och när jag äntligen kunde se mina pojkar så låg de raklånga bredvid varandra. Kände paniken. Nej, nej, nej. Jag hann gå igenom så mycket. De har inga skor, här finns träd som blixten kan ta, huset har säkert åskledare. Det är staketet, det förbannade elstaket. Stannade bilen, ingen av hästarna rörde på sig. Slet åt mig regnrocken och drog upp huvan. Öppnade bildörren. Regnet slog emot mig och åskan mullrade. Öppnade grinden till hagen och ropade på lilla C. Libero höjde huvudet och tittade glatt på mig. Han steg upp men inte Cielo. Han bara låg där. Jag halkade fram till honom. När jag kom fram gnäggade han mjukt. Han var okej, bara så sjukligt morgontrött som bara han kan vara. Jag andades ut och strök honom på halsen. Dyngsur trampade jag tillbaka till bilen med båda pojkarna i släptåg. Jag hoppade in och satte mig för att vänta. Vägrade att åka hem innan ovädret gett sig hän.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick vi äntligen ett genombrott, Cielo och jag. Från marken dock, men äntligen förstod mitt tuffetåg att det mesta vi gör blir bättre om vi tar ner tempot en aning. Det svåraste jag försökt mig på är att försöka få oss båda att tänka om. Att län...

Det är fredag och -4 grader ute. Är strax på väg ut i stallet. Underbara fredag. Är någonting speciellt med att veta att jag inte behöver stiga upp och åka iväg i morgon. Jag kan stiga upp och släppa ut hästarna för att sedan krypa ner under det varm...

När Libero dog så dog en del av mig. Är svårt att förklara men jag hade under så lång tid svårt att hitta tillbaka och jag har fram till denna jul, två år senare, äntligen hittat hem igen. Jag känner äntligen mig glad över att vara i stallet och har ...

Känner mig så otroligt nöjd. Det har varit mycket hästaktiviteter för oss den sista tiden. I lördags var båda barnen med på käpphästtävling. I söndags red Hugo lektion och idag fick han både rosett och plakett från det hästbingo han deltagit i under ...

Idag har Hugo äntligen fått ihop alla bingobrickor till hästbingot. Han har fått fundera på vad han ska hitta på för aktiviteter till varje moment och sedan har han tränat för att klara de olika momenten innan jag filmat dem. Idag skulle det vara en ...